Rollspel fantasy the Mitrino world

( rollet har startat så om ni vill något utanför så skriv mella"() så )

[Ooh, jag håller verkligen med det där! ^^ Men (haha, förlåt!) innan så tänkte jag "Wow, Mort är inte med. owo", och så såg jag att du joinat. xD Men det är väll bara kul. ^^ Tror mest det är du som kanske blir irriterad på mig för att jag suger på att rolla. >_> Ehe...]

[Alex hinner aldrig komma med i rollen, so she creates 'em. XD]

Wait!!!
Jag bara undrar... finns det en möjlighet att min karaktär kan ta sig in i den onda världen?

(Liksom, hennes bror har blivit tillfångatagen)

Maya befann sig åter igen i en ny stad med nya människor och alla de andra varelserna. Hon hade börjat lära sig att känna till den övernaturliga väsen som hon vuxit upp med att vara myter. Nästan i varje stad hon besökt hittills hade det funnits något tillhåll just för deras sort för hur kul var det egentligen att hänga ihop med människor? Visst var de bättre än att vara själv men samtidigt så var de ganska tråkiga, förutsägbara.
Ett stort leende spred sig över Mayas ansikte då hon insåg att hon hade hittat rätt. Människor brukade för det mesta hålla sig undan hennes sort, de övernaturliga utan att riktigt förstå varför de borde det men trotts allt var det många som livnärde sig just på människorna.
Framför hennes som till synes inte verkade vara något annat en ännu en ganska nedgången bar i en gränd lite bortom de finare kvarteren var inte alls vad det såg ut att vara. Maya kunde känna auran som låg runt om stället, som låg runt om varelserna. Det var som om de utstrålade en helt annan energi än människor. Fast vissa människor utstrålade en starkare energi än vissa andra men likaså var det bland hennes sort, alla var de olika.
Maya öppnade dörren och gick in i den något fyllda baren. Hennes mörka kappa fladdrade i vinden och ett antal ansikten vändes emot henne. Hon mötte deras blickar och log emot dem samtidigt som hon började knäppa upp kappan för att visa upp sin röda klänning med de svarta detaljerna som visade alldeles för mycket hud än vad som var anständigt för unga kvinnor i hennes ålder. Även om hon bara var 24 år så skulle hon troligtvis redan varit bortgift för länge sedan om hon bara bott kvar hemma. Det var ju det som unga kvinnor var till för, vara som souvenirer för sina män, något vackert att titta på.
Maya gick sakta över golvet och varje gång hennes stövlar stötte emot golvet gav de av sig en liten dämpad duns tills hon var framme vid baren.
”Vad får det lov att vara, miss?” frågade Bartendern och kollade upp på henne.
Maya log emot honom, ett av de oemotståndliga leendena. Hon tog tag i hans hand och smekte den något. Kände värmen inom sig och hur hon lät den föra över på honom.
”Ge mig något starkt, det bästa ni har och jag tror du vill bjuda mig”, sade hon.
Mannen kråmade sig under hennes rörelse. Hans kinder blev röda och då hon släppte honom gjorde han snabbt som hon sade.
”På huset, miss”, stammade han fram.
Maya log åter igen emot honom för att sedan vända sig om för att betrakta de andra varelserna på puben.

[Förlåt för att jag inte gjorde det jag skrev först inom någon slags grej, för jag såg inte att du skrivit först Mily, men ändrade så fort jag insett mitt misstag. ]



[Blir inte alls irriterad på dig. Och tycker inte att du är dålig någonstans!! HAha, väl bara kul. Känner mig en aning påträngande. x)]



[Haha, x) Jag har försökt starta något men ja, det brukar dö ut, tyvärr. x) ]

[Mort, Neej, nej, förlåt! Du ska inte alls känna att du tränger dig på (då det inte ens är mitt roll.) xD]

Miranda hade sovit i ett träd under den senaste natten och vaknade nu av att Arthemis viskade till henne.

[Jag styr både min karaktär och min karaktärs bästa vän som är en flygekorre om det är okej]

"Vakna Miranda! Vakna"! Viskade Arthemis.

"Vad är det"? Sa Miranda samtidigt som hon gäspade.

"Vi har fått gäster", sa Arthemis, och kollade ner mot marken.

Det var inte några välkomna gäster till deras skog utan det var vampyrer som hade slagit tält rakt under dem.
Miranda kände igen de. Hon hade sett de förr.
De var närvarande då hennes bror blev tillfångatagen.

( det är ok)

Alice satt på ett moln och bredde ut vingarna hon suckade hon kände sig glad idag hon brukade oftast ändfa humöret under dagen

"Tänk om de dödar oss"? Sa Arthemis oroligt.

"Om du är tyst så kan vi förhindra det", viskade Miranda och klättrade ljudlöst ner från trädet.