[RS] På en ö i Bermuda triangle

"Det är väll okej" svarade Lizzie och kollade på henne.
Hennes blick vandrade över himlen. "Vi borde fixa skydd och mat snart. Det blir snart regn"

Haylee följde Lizzies exempel och såg upp mot skyn. Mycket riktigt såg hon mörka moln långt där borta, som strax skulle vara här och släppa ner sitt vatten på dem. Vatten...
"Vi borde samla upp vattnet", sa Haylee hastigt och såg ner på Lizzie igen, "Det där regnet kan ha med vår överlevnad att göra!"
Hon försökte tänka ut hur de skulle samla in det. De hade inga hinkar, inte vad hon visste i alla fall. Kanske kunde de spänna upp hennes filt med fyra ben? Då skulle de både samla upp vattnet, och få skydd. Hon berättade genast sin idé för Lizzie.

"Inte jättedålig idé" sa Lizzie fundersamt.
"Men klarar verkligen din filt så mycket vatten, vad är den gjord av? Ull? Siden? Läder?"

"Flis... tror jag", mumlade Haylee och kände på materialet. Ja, det borde vara flis. Men för säkerhetsskull räckte hon över en bit av tyget till Lizzie så att hon också skulle få känna.
"Men hellre att den tar lite än inget", sa hon.

Lizzie tänkte efter.
"Det kan funka" sa hon och log svagt.

”Så vad är planen?” frågade Doug sammanbitet då han återhämtat sig något.
Benet verkade inte blöda lika mycket men han höll det trotts det kvar det i högläge. Han såg vad Matt gjort med Melissa och grimaserade något vid synen av metallröret spetsade hennes hud. Det såg nästan overkligt ut.
Planet gungade till något och Doug hoppades verkligen att Matt hade en plan eller att någon skulle komma och rädda dem. Hans sår behövdes sys, tejpas eller vad som helst. En tanke hade trängt sig på innan Matt kommit. Att han borde bränna såret för att stoppa blödningen men visste att det kunde göra mer skada en nytta.

"Planen är väl att spetsa hajen med något vasst", säger jag. "Och om man på något vis skulle lyckas ta med hajen till ön så kanske man skulle kunna grilla den, så att man får mat? Jag är inte förtjust i fisk, och än mindre haj, men kött är kött antar jag", säger jag och vet själv att det låter sjukt.
"Okej, det där skulle aldrig funka", muttrar jag för mig själv. "Döda besten och få dig till torra land så snabbt som möjligt innan såret blir värre."

Matt roade Doug och ett leende bröt sig fram. Döda en haj med något vasst och sedan äta den. Ifall han inte haft så ont så hade han skrattat.
"Visst, visst. Mitt förslag är kanske något enklare men jag tror inte att vi kan döda en haj. Ibland lyckas sjölejon jaga bort hajen genom bett men antingen försöker vi göra det heller så distraherar vi den. Vet dock inte hur det skulle funka men de försöker alltid hitta en individ som skiljer sig ifrån mängden så…”
Istället för att fortsätta så nickade han emot Melissa vars ögon åter igen slagits upp.
”De kan simma fort men den kommer inte vilja vara för nära stranden. Fast det beror på djupet mer skulle jag gissa.”

"Ja, det tror jag också. Så vad är förslaget? Annars är vi fast här", säger jag med en axelryckning. En tanke känns lockade, men även i den behövs en kniv, eller något otroligt vasst. Tänk om man skulle skära bort delar från Melissa och sedan kasta i andra riktningar, olika varje gång, eller en och samma, då kommer hajen bli van med att det kommer komma mat och då kommer den väl vänta på maten, då kan man ju simma, eller?
Tanken äcklar mig lite, men jag har aldrig haft problem med att se blod, och just nu verkar jag inte funka som vanligt så jag antar att jag skulle kunna göra det.
Eller?

”Metallröret som sitter genom Melissa kan du använda om du vill. Det finns några till där borta”, sade Doug och pekade.
Kniven som han hade instoppad innanför byxlinningen tänkte han inte ge bort till Matt så att han kunde kasta bort den på en haj.
Doug var fullt medveten om att det var olagligt att gå runt med vapen, för det var vad kniven skulle kallas om någon polis upptäckte det men efter London hade det blivit en vana som han ännu inte brutit vilket han för ögonblicket var glad över.
Visst, fanns det mer effektiva sätt att försvara sig som en pistol men han hade aldrig gillat de där svarta obehagliga, kalla dödliga sakerna så det fick duga med kniven även om den inte skulle vara till någon nytta gentemot ett skjutvapen.