PRS mellan dubbelgångarna<3

Personen drog upp mig på land. Jag hostade och gnuggade mig i ögonen.
När jag äntligen kunde se ordentligt blev jag riktigt chockad.
"Damon?" frågade jag.

Jag såg Damon böja sig ner över Katherine. Jag och Stefan stannade. Jag hoppades att Katherine kunde komma över Elijah

"Är du okej?" frågade han.
"Tror det" sa jag och reste mig upp. Jag hade helt tappat minnet av vad som hade hänt de senaste dagarna.
~
Hon minns inget om Elijah, inget om att han också försvann och Damon vill inte säga något för att han är rädd för att Katherine ska bli mer deprimerad.

ok
^
"Damon? Kan vi prata?" Frågade jag. Han satt bara och stirrade in i väggen. Jag satte mig mitt emot honom i soffan. "Snart kommer hon börja minnas. Om du älskar henne är det dags att ta steget nu." Sa jag. "Men när hon minns kommer hon bara hata mig." Sa han.
^
Måste logga nu.

Jag la mig i sängen i rummet som jag hade fått.
"Du trivs va?" frågade Stefan som kom in i rummet.
"Jepp" sa jag.
"Eh...Damon vill säga en sak till dig" sa han.
"Säg inte att han kastar ut mig?" skämtade jag. Men Stefan log inte.

i båda lyssnade på vad Stefan sa. "Så... du måste berätta att du älskar henne. Berätta också om Elijah." Sa jag. Damon spände käkarna och nickade. Han gick till Katherines rum.

"Katherine? Vi måste prata" sa Damon med allvarlig röst. Han berättade snabbt och tydligt vad som hade hänt. På utsidan såg jag helt lugn ut. Men sedan utan att någon såg mig sprang jag och tog tag i Damons hals.
"Och det berättar du NU??!!! Och förväntar dig att jag ska älska dig?!" skrek jag.

Haha "Förväntar du att jag ska älska dig?"
~
Jag sprang efter. "Katherine! lugn." Sa jag. Jag drog bort henne. "Hade det varit bättre om han inte berättade om Elijah?" Frågade jag. Men hon rörde inte en min. "Minns du honom?" Frågade jag och den här gången var det en lugn viskning.

Jepp
~
"Jag vet vem Elijah är jag är inte dum!" skrek jag. Jag släppte Damon.
"Jag kommer hata dig ett bra tag nu" sa jag.

Du hade ju redan släppt Damon
~
"För en minut sen mindes du honom inte. Jag förstår att du är arg men ingen av oss berättade, Det var Damon som berättade. Han kunde lika gärna strunta i Elijah och säga att han älskade dig. Då hade du inte kommit ihåg honom." Sa jag. Hon Borde vara glad.