Tavlorna rör sig!!!

dagarna flöt på riktigt bra. Innan den första veckan hade gått hade jag fått flera frågor om varför jag inte var i Rawenclaw, eftersom jag lyckades först med nästan allting, utom försvar mor svartkonster, eftersom mr Dahl inte gillade mig. Han gav mig extra mycket läxa, han gav fler kapitel i böckerna, och så jag hann helt enkelt inte med allt. På cirka två veckor hade jag märkt att jag redan hade fått läsa halva den 500 sidor långa boken, medan de andra bara hade fått läsa kanske 50 sidor. Jag visste inte hur jag skulle hinna med alla uppsatser i onda varelser, alla skyddsförtrollningar, utan att komma efter i de andra ämnena. Så jag fick till och med plugga på vissa raster!
-miss Westman, frågade professor Longbottom en lunchrast. Varför pluggar du nu? Är du efter eller? Jag har aldrig sett någon under 14 år som pluggar nästan varje rast!
-nej, professorn! sa jag då. Det är mr Dahl som ger mig extra mycket läxor, jag skulle inte hinna med om jag inte gjorde på rasterna!
-ja, du har ju redan gjort lite mer än halva boken! utbrast proessor Longbottom. Hur har Mr Dahl tänkt att du ska kunna göra i den hela året?
-han gillar inte mig... sa jag osäkert. De andra har kanske läst 60 sidor, men han tvingar mig att ha läst 265...
-Men så ska ju inte en lärare vara! utbrast professor Longbottom. En av mina lärare, Snape, var också lite sån mot mig...
-jaha... sa Jag.
-men jag var också inte bra på trolldryckskonst. Du verkar vara som Her... Mrs Weasley var då!
-vem var Mrs Weasley?
-åh, den bästa i klassen, en av mina få vänner... Hon var bra på nästan allt! När hon fick betyg var det bara högsta betyg på allt! förutom försvar mot svartkonster då, där fick hon Ö...
-jasså?
-ja, men miss Westman, du behöver nog inte oroa dig för att få så mycket läxor i framtiden, Det ska jag se till! Han gick därifrån, mumlande om "orättvisa lärare".
__________________________________________________
Ja, vad tycker ni? Kanske inte så långt, gjorde det mest för att den här ff:en behövde uppdatering...

PS. Mrs Weasley är Hermione, hon gifte ju sig med Ron, så hon är ju en Weasley nu...

Vilken bra ff!

Tack horseQueen! Det här är min andra ff, och jag fattar inte varför alla tycker den är så bra!

Jätte bra

Bra!!!!

Ja! fler följare!!!

Det är för att du skriver med inlevelse! Man kan se bilder i huvudet och se vad som häder!

Du kan bli en bra författare!

Mm... Men bullen med! Hon är bättre, enligt mig... När hon vet vad hon ska skriva... Nu har hon lite problem med det, så jag får skriva det mesta...

- Idag ska vi börja med stopp förtrollningar, jag håller ögonen på dig, Westman, sa Dahl. Å, inte nu igen, han gör bort mig inför alla!
- Nå, kan du visa oss, Westman?
- Nej, svarade jag.
- Vad sa du?!
- Jag sa nej, professorn.
- nån annan som kan?
Ingen räckte upp handen.
- ja, då får jag väl visa er!
- säkert, viskade jag till Emma.
- Nej, 15 poängs avdrag till Gryffindor för viskande! Och istället får alla gå till biblioteket och läsa om skydds förtrollningar tack vare miss Westman här! sa han och pekade på mig. Alla tittade på mig och jag hörde ljud som åh, och nej!

Tja, tänkte jag. Jag hade ju redan läst om skyddsförtrollningar, och tack vara professor longbottom så slapp jag göra några extra läxor, så jag hade inga läxor i försvar mot svartkonster. Det var skönt, för mina andra läxor kunde jag göra på kanske 1 timme.

Mitt favoritämne var örtlära, både för professor Longbottoms skull, och för att det är så intressant. Jag fick ofta poäng i örtlära, mest för att Longbottom (som han hade bett mig att kallla honom) rätt ofta gav mig ordet. Och eftersom jag cirka alltid kunde rätt svar, så fick jag cirka alltid poäng.

Nu ska ni inte tro att han var väldigt partisk, och gillade mig mest, utan han han gav Hufflepuff många poäng också. Jag vet inte om han gav slytherin eller Rawenclaw många poäng, vi hade aldrig en lektion i örtlära med dem. Det var också många Gryffindorare som tyckte det var bra att jag fick så många poäng. En gång skaffade jag 50 poäng på 1 dag!

Emma var rätt avundsjuk på mig, så jag var mer och mer med Robin. Det kändes konstigt, att Emma hellre ville vara med i Klaras tuffa gäng än med mig... Jag saknade Emma. Visst gillade jag Robin, men han var inte riktigt samma sak... Vi var ändå lite blyga med varandra när vi var ensamma tillsammans. Undrar om jag och Emma nånsin kommer bli bästisar igen...

Det fanns bara en sak som hjälpte mot Emmas svek. Quiditch.
Jag hade konstigt nog fått komma med i laget, som avbytare. Vi hade inte spelat en ända match än, men vi tränade stenhårt! Jag var inte så bra, men bättre än klumpiga Funke.

Vår lagkapten, Miller, funderade på att låta mig vara jagare, så att Funke var avbytare. Funke skulle gått med på det, om det inte vore för Garciá, hans flickvän. Hon skulle förmodligen tycka att han var töntig om han lätt en Förstaårselev ta hans plats! Egentligen gillade han er att titta på quiditch än att spela det, men han ville inte dra sig ur nu, när han spelat sen han var en andraårselev, för nu var han en sjundeårselev,
Och så ville Garciá att han skulle spela. Jag tycker det är idiotiskt att han gick med på det.
__________________________________________________
Vill ni ha mer?