Robin Hood (fyra personer)

Sidara bara såg på dem och skakade på huvudet, vad hade hon gett sig in på? Hon skulle gå rakt in i slottet och där om de fick tag i henne skulle hon bli piskad och sen ett huvud kortare, hon rös lätt till, men visst hon skulle med.
"Gissar att de flesta här känner till slottet utan och innan?" säger hon och ser på dem alla.

Ash kunde inte annat än att le. Robin var en rolig prick, oförutsägbar. Vid Sidaras fråga nickade Ash bara. Han antog att det var dags att få sig lite sömn och tackade för maten innan han drog sig undan till bädden de visat honom tidigare.

Midna tittade bara på dem, hon sa inget. Hon tittade på Robin och undrade vart hon skulle sova. Robin pekade på en plats och hon rullade ut sitt underlag och rullade in sig i sin mantel och somnade lätt. Hon sov alltid lätt, hennes far hade lärt henne det så att ingen kunde överfalla henne.

(Jag skulle kunna hoppa in om det finns möjlighet, har mer eller mindre läst ikapp nu.)

(Hoppa in du om du vill ^^)

Namn: Roger (Uttalas självklart inte på svenskt vis)
Kön: Man
Ålder: 21 år
Utseende: Roger har halvlångt, smutsblont hår, kalla blå ögon och han har oftast ett leende på läpparna. Till kroppen är han muskulös och bredaxlad, ansiktet pryds av ett stort ärr som börjar ovanför ögonbrynet, går längs med det i en båge och ned på kinden. Även hans kropp pryds av ett flertal ärr.
Kläder: Han har en svart mantel, ett par läderstövlar i svart och detta ackompanjeras av en tämligen enkel bomullsklädnad. Roger har ett bälte där han fäster två dolkar som han bär med sig, båda dessa ser tämligen grymma ut till utseendet.
Familj: Okänt då han gärna inte pratar om det.
Personlighet: (Vi får se hur det utvecklas.)
Status: Ingen vet vad han har för status innan han blev infångad, numera räknas han som kriminell och brottsling.
Vapen: Allehanda fula tricks, det han får tag på men han är mest förfaren med knivar och nävarna.
Kärlek: -
Egenskaper: Snabbtänkt, kreativ, grym, stark och impulsiv.
Övrigt: Det ryktas att han fick sin status som kriminell på grund av mordet på sin far och mor. Om detta är sant vet ännu ingen. Mer bekräftade dödsfall i hans närhet handlar om krogslagsmål och någon gång överlagt mord.
Rollare: Vergo

______________________________________

Ut ur askan in i elden, tänkte han när han blev framknuffad i mörkret, skogsstigen var minst sagt obekväm och han snavade titt som tätt på rötter där han stapplade fram. Nu för trött för att göra motstånd. Hans händer hade varit fjättrade sedan gårdagen, nu nedblodade och metallen skavde irriterande mot hans hud. Allt hade gått så bra, han hade nästan lyckats fly och så hade dessa män dykt upp från ingenstans, i mörkret. Otur, sannerligen otur. Ville ödet honom bara ont? Återigen handlade det om överlevnad, det enda han ville ha var frihet.
Det smutsblonda håret svängde fram och tillbaka medan han knuffades framåt, förmodligen mot något slags läger. I skydd av natten hade han inte ens fått en ögonbindel för vad hade den gjort för nytta? Tidigare på kvällen hade han dödat de soldater som fångat honom för att ställa honom inför rätta, en av soldaterna låg nu med halsen full av glassplitter efter att Roger hade sparkat sönder den medan han drack och den andra soldaten hade han strypt med sina fjättrar. Fjättrar som nu var färgade röda med soldatens blod, det verkade som att han hade tagit i lite mer än han hade tänkt. Men vad gjorde det? Nu var han återigen fånge och återigen blev han framåt knuffad av några fångvaktare. Tröttsamt. Livet var tröttsamt.
Snart verkade det lilla följet komma fram till någon slags glänta där han kunde urskilja ett flertal vindskydd, jämfört med soldaternas läger så verkade det här hemtrevligt, inbjudande. Hans fångvaktare tvingade nu ned honom på knä, fortfarande leende tittade han ned i marken och väntade på något, eller kanske någon?
"Vem är det här?", hörde han någon fråga och när han tittade upp så fick han se en man, en man som han kände igen mycket väl. Utan att vänta på att hans fångvaktare skulle svara tog han steget själv och frågade mannen.
"Frågan är, vem är du?", trots att han nästan visste svaret så ville han höra det själv. Höra namnet. Mannen vände sig mot honom och svarade enkelt, förmodligen för att Roger nu var i hans våld, inget hot. Vad kunde en fjättrad man utan någon kampvilja kvar kunna göra?
"Mitt namn är Robin och vem är du?", sade han enkelt, men frågan var mer en befallning än en fråga.
"Mitt namn är Roger, nöjet är helt på min sida.", svarade han enkelt, nu med ett brett leende som spelade på hans läppar och de blå ögonen var fyllda av liv, ett ögonpar som annars brukade stå kalla, tomma.
____________________________________

(Ledsen om första inlägget blev för långt men ja, det handlade ju om att komma in i lägret helt enkelt. o_o)

Sidara ställde sig upp och vände sig om i en enda smidig rörelse. Den som betecknade på ett levene i skogen, att jämt vara på sin vakt och en tränad kropp.
Hon betraktade mannen som nyss kommit, men hon höll sig tyst, det var Robins läger och hon var endast en gäst över natten. Roger? Var hade hon hört det namnet?, Ja, han tillhörde inte de lagliga eller rika i landet det var då ett som var säkert. Var någon av dem här hederliga och lagliga? Hon var det inte, hon ansåg att hon inte behövde vara det när hon ändå hade en dödsdom över halsen.

Midna hörde stegen långt innan hon hörde en okänd röst. Hon lyssnade undrande på samtalet men det gav henne inte direkt någon information. Hon vände sig långsamt om med luvan uppdragen så att hennes ansikte doldes. Hon studerade mannen men det var inget ansikte som hon kände igen. Hon undrade vad den mannen ville. Much satte sig bredvid henne.
"Känner du igen honom?" frågade Much lågt och Midna skakade på huvudet.
"Han är inte adlig" sa Midna lågt och undrade vad som skulle hända. Midna studerade mannen med bojor och undrade vart Robin hittat dem allihop? hon studerade honom, han hade varit karismatisk redan som liten men att hitta människor som var brottslingar var något hon inte förväntade sig. I och för sig var Robin laglös nu. Det var hon i och för säg själv.

Ash ryckte till då han hörde Robins röst och betraktade främlingen ifrån sin bädd som inte bestod av så mycket mer än en plats under ett av vindskydden. Mannen var fängslad och blodet som hade koagulerat i hans fängsel visade tydligt att han var kapabel till att göra det som krävdes för vad det nu var han var han gjorde och ville. Ash antog att han var ännu en brottsling som inte alltför länge sedan lurat sig ur soldaternas grepp, för varför annars skulle han vara fängslad. Ifall han varit någon av värde varför skulle han i så fall sprungit runt i de där trasorna? I fall han nu inte ville bli igenkänd men det var inte Ashs problem. Bara mannen inte ställde sig i vägen för det Ash ville ha så skulle Ash inte vara i vägen för mannen.
Ash hörde de andras viskande frågor som påminde honom om hur det viskats då någon okänd person trätt in i balsalen på slottet. Då han själv hade anlänt med sin syster och bror. Det roade honom att se att de kanske inte var så olika ändå.

[Vergo, för mig så gör det absolut ingenting. Tycker det du skriver är awesome, i brist på ett bättre ord. Sitter här och tänker, varför kan inte jag skriva så. ^^ ]

Roger lyssnade spänt medan Robin och hans tillfångatagare överlade om vad som skulle hända med honom, de hade trots allt hittat honom efter att han dödat två soldater. Soldater i rikets tjänst. Han försökte komma fram till hur goda hans chanser var, på plussidan hade han dödat fiender och på minussidan så hade han dödat sina förra tillfångatagare. Den detaljen skulle förmodligen inte ge honom någon större frihet i det här lägret.
"Ni hittade honom med två soldater, båda mördade?" Frågade Robin, hans tonfall verkade fundersamt. Nästan tveksamt.
"Ja, två soldater låg mördade. Den ena hade fått sitt ansikte söndersparkat och vi kunde se glasrester i resterna av hans ansikte, den andre strypt. Förmodligen med Rogers egna fängsel. Det är en farlig man.", svarade den största av hans fångvaktare. Som sagt, detaljen att han hade mördat sina senaste tillfångatagare ökade inte oddsen för att han skulle få en mild behandling.
"En farlig man, ja. Håll honom fängslad över natten och sedan så får vi se hur vi gör med honom imorgon. Fjättrad kan han inte göra oss något illa.", Sade Robin och vid dessa ord log Roger stort. Säg det till de döda soldaterna, tänkte han.
Däremot var nöjet kortvarigt, hans tillfångatagare drog honom till ett träd som stod vid ett vindskydd och väl där så fjättrade de hans armar vid trädet så att han inte kunde röra armarna, än mindre kunde han resa sig upp. Dessa männen var inte lika idiotiska som soldaterna märkte han, å andra sidan var dessa människor förberedda på vad han var kapabel till.
"Tack, det var snällt. Ni kunde inte göra det lite mindre bekvämt för mig? En gren masserar mitt skulderblad på ett oerhört tillfredsställande sätt.", Sade Roger, med rösten drypande av sarkasm och uppenbarligen så ansåg inte hans fångvaktare det speciellt roligt då han fick ett rejält slag i ansiktet.
"Var det där ett slag? Vem lärde dig att slåss? Prinsessan? En piga? Ett luder?", denna förolämpningen gjorde att han förtjänade ännu ett slag men nu bet han sig så hårt i tungan att det började blöda. Föraktfullt spottade han ut en munfull blod innan han förblev tyst.
Livet var inte rättvist. Här satt han, återigen fjättrad, återigen spottade han blod och återigen låg hans liv i någon annans händer. Hela hans liv hade varit så, aldrig hade han fått vara fri och ifred. Skulle han kunna finna den friheten här? Tveksamt men förhoppningsvis.

(Säg till om jag ska skriva kortare, ifall ni tycker att jag skriver mycket.)