PRS Mellan Hermione 1234 och sanna1324567

-Inget har hänt! Sa jag men min röst sprack lite och jag såg i ögonvrån att hon fattade att jag ljög.
Hon fattade säkert att något är fel också. Fan!

-Jag är nog en av dem som förstår allra mest att det inte var någon olycka att du blev skadad sådär, och det vet du också att jag är.

-Käften! Det har inte hänt något!! Snäste jag, men jag visste att jag inte skulle orka ljuga länge till.

-Du ljuger. sa Vanessa rakt på sak. Det är ingen idé att du försöker förneka dig, för jag känner igen en lögnare när jag ser en.
Hon gav honom en sista blick innan hon vände sig framåt för att titta på deras lärare.

-Visst jag ljuger. Svarade jag lite ironiskt.
-Är du nöjd nu?

-Nja, inte direkt. Du borde berätta varför du ljuger och också vad det är so hänt. Sedan är jag nöjd.

Jag bet ihop hårt för att inte börja gråta eller skrika. Om fortsatte såhär så skulle jag väll börja gråta.

Vanessa granskade honom när hon såg honom röra sig i ögonvrån.
-Du borde prata med någon om vad det nu är som har hänt. rådde hon honom.

-Okej! Väste jag.
-Min styvbror slog mig och jag behöver inte prata med någon! Det har inte hänt förut! Låt mig vara nu!!
Nästan allt var sanning. Förutom att det inte har hänt förut. Hoppas att hon låter mig vara nu!

Det kändes ändå bra på något konstigt sätt att säga det.

-Jag tror fortfarande att du ljuger. konstaterade Vanessa.