Bree Tanners andra liv med mig och glina2

"Vi kan bli nomader!"
Sa jag skämtsamt till henne och blinkade.
"Men vi måste här ifrån nu, kom."
Sa jag och drog med henne ner mot vattnet igen.

Pust. Vattnet igen.
Okej det hade gått bra förra gången men ärligt talat var det väldigt oskönt att inte kunna lukta.
Jag tittade upp.
"Det börjar bli gryning." Sa jag.

"Ånej!"
Utbrast jag.
"Kom jag vet ett ställe!"
Jag drog henne snabbare med mig.

Han drog i mig snabbare.
"Stopp, stanna!" sa jag och vände mig mot honom. "Varför måste vi skynda oss?" Jag förstod inte varför hans så lugna ansikte nu var panikslaget.

"Jag får förklara sen! Vi måste ner under vattnet! Nuu! Jag vett en grotta!"
Nästan skrek jag.
"Följ mej!"
Sa jag och dök.

Jag han knappt med men dök ändå ner i det mörka virvlande vattnet.
Jag såg Diego simma in i en grotta och jag följde lite tveksamt med.
Det var en sak med att simma och en annan sak att simma in i en grotta, kanske fastna där och aldrig komma ut.
Men jag simmade ändå in i grottan och efter Diego.
Jag litade på honom ju.

Jag simmade igenom grotttunneln tills jag kom fram till en stor grotta utan vatten. Jag klättrade upp och vände mig om. Jag såg Bree komma upp och jag sträckte ut handen för att hjälpa henne upp.

Jag såg mig om med ögon stora som tefat.
"Wow." andades jag.

Jag log lite smått mot henne. Sen kollade jag också runt i grottan. Man såg spår av mina händer överallt i grottan när jag arbetat för att få den tillräckligt stor.

"Är det du som gjort den här?"