Hungerspelen PRS

Jag är på väg mot min kupé då jag stannar av att jag hör höga röster bakom en dörr. Jag hör direkt vilka det är. Hugh och Holmes. Jag ser mig omkring i gången för att försökra mig om att ingen kan se mig, går närmare dörren så tyst jag kan och innan ajg ens har lutat örat mot dörren bara för att snabbt lyssna av vad de pratar om så uppfattar jag mitt namn. Det är Hugh som säger det. Någonting om kemi och att jag inte vill prata med honom. SEdan nämner Holmes mitt namn också, och där hör jag ännu bättre vad han säger.
>>Herregud. Är det så uppenbart?<< tänker jag. Jag står stilla där ett ögonblick och börjar gå några steg mot min kupé, innan ajg ändrar mig och går tillbaka till dörren och trycker ner handtaget och stiger in i kupén där Holmes och Hugh är.
"Varför nämner ni mitt namn?" frågar jag, och håller huvudet högt för att verka bestämd.

"Varför nämner ni mitt namn?" är det första Trinah säger när hon kommer in i rummet
"Jag.. Vi.." mina ord ramlar över varann och jag lyckas inte få ihop en sammansatt mening, jag tar ett andetag och ska just försöka igen när Holmes rycker in
" Trinah, Trinah sätt dig" säger han och gör en gest mot en fåtölj.
Holmes och Trinah står en stund och bara betraktar varann, till slut ger Trinah med sig och sätter slänger nig ner i fåtöljen.
" Så Trinah, vad vi diskuterande är att det är så uppenbart att du är kär i unge mannen här" han gjorde en fest mot mig, Trinah sitter med huvudet nerböjt, är helt tyst och verkar fokusera på en punkt på mattan som täcket hela kupéns golv. Jag känner ett hat mot Holmes, som jag verkligen har börjat gilla stiga upp inom mig, han utnyttjar oss för att lyckas i huvudstaden, och det jag trott honom att han var mot spelen helt totalt var fel. Och att han får Trinah att må så dåligt.
" Men att vi diskuterade nått är ju nått du redan vet, eftersom det syntes på din min när du kom instörtande här att du hade tjuvlyssnat, har jag rätt?" Trinah gör inte något täcken på att hon hade hört, fast det vet jag att hon gjorde.
" Trodde väl det" sa Holmes med ett litet leende på hans läppar " så nu är frågan: hur långt är ni villiga att gå med romansen? Hur mycket långt ska den dras?" Varken jag eller Trinah svarar och jag följer hennes exempel och stirrar ner på mattan
" Det kommer inte bli svårt, eftersom Hugh har samma känslor för dig Trinah som du har för honom."
Både mitt och Trinahs huvuden fot upp samtidigt, jag stirrar på honom och känner hatet blomma ut inom mig igen och undrar hur det kan vara så lätt för Holmes att se.
" Ni är så otroligt lätta att läsa av, det är patetiskt" säger han och skattar lite för sig själv.
Jag och Trinah tittar åt alla håll utom på varann, det flesta blickarna är hatfulla ögon mot Holmes
" Se så Trinah, hur långt tycker du vi ska gå med detta skådespel?" Holmes lutar sig tillbaka i soffan han sitter i sätter armarna i kors och tittar förväntansfullt på Trinah med ett litet, litet hånleende på hans läppar.

Flera tusen olika tankar svävar runt i mitt huvud, eller snarare flyger med raketfart, då Holmes pladdrar på om hur det är så uppenbara känslor jag har för Hugh. De tankarna som återkommer hela tiden är "Är det bra eller dåligt?" och tanken jag hade förut, "Är det verkligen så uppenbart?" Jag känner mig generad, uttittad och skamsen. Hela den här situationen är jag inte van vid, jag har alltid varit den som har stått högst i makt, den som har haft de bra korten på min sida. Nu är jag den som satsade för högt och förlorade allt känns det som. Då Holmes riktar en fråga till mig stannar dock alla mina tankar upp och mitt gamla jag kommer fram istället.
"Se så, Holmes. Kan inte du räkna ut det själv eftersom du verkar ha koll på allting?" frågar jag och får ett ännu större hånleende på mina läppar än han själv har, och sätter armarna i kors jag med. "Jag går inte med på att göra någonting som någon av er säger. Vad får er att tro att jag gillar Hugh? Allt är ett spel! Ett spel som ni har lyckats få mig att spela!"
Då jag sagt detta hoppas jag för allt i världen att de tror på mig. Dock skär det lite inom mig att det jag nyss sagt kan ha sårat Hugh på riktigt nu. För det är ju egentligen inte sant allt det där. Jag gillar Hugh, men vill inte spela det.