Albus Dumbledores dotter

Superbrah!

Jättebra!
Ps. Synd men det gör inget! ♥♥♥♥

AWESOME!!!

Supperbra kapitel!!

Awesuuuume!

MEEEEEEER!

Häftigt BRA!

Gillar Sara mer än Cho, Cho verkar mer göra vad som helst för att få vad hon vill, och är otrevlig också!! Är inte Sara kär i någon…?

Får jag tillräcklig många kommentarer (läsare) kommer det eventuellt ännu ett kapitel idag eller i morgon! ♥

__________________________________

Vi sätter oss vid ett bord och börjar prata, lite längre bort står David och pratar med en söt tjej, för ett ögonblick går en ilsken känsla genom mig, men sedan släpper jag det - han fick väl prata med vem han ville, bara det inte blev mer än så.
Han vände på huvudet och såg mig titta på honom och log. Han sa någonting till den blonda tjejen och började sedan bana sin väg mot oss.
När han var framme kysste han mig och satte sig sedan på en av de lediga stolarna.
"Så... Vem är hon?" Frågade Cho, som uppenbarligen sett mig stirra. "Heidi, hon började här i början av terminen. Hon och hennes familj flyttade hit från Tyskland." Sa han. Jag nickade, men Cho var visst inte klar ännu. "Vilken årskurs går hon i?" Frågade hon och log.
"Årskurs sju" svarade han och log tillbaka. Sedan vände han på huvudet, och så gjorde även jag och Cho. Hon var väldigt lång, närmare 1,90, hon hade blont lockigt hår som räckte henne lite över axlarna, men trots hårfärgen hade hon mörkbruna, nästan svarta ögon, och jag började undra om hon inte färgat håret och ögonbrynen. Hon hade små, fylliga läppar och en ganska stor näsa. Hennes händer var nedstuckna i hennes fickor och hon pratade nu med en av Davids killkompisar.
Jag ryckte på axlarna, egentligen brydde jag mig inte så länge hon höll tassarna borta från David.
Davids vän - Max - ropade på David och han reste sig upp. "Vi ses sen" sa han och kysste mig igen innan han skyndade sig bort mot Max.

Väl tillbaka på slottet satte jag mig i en av fotöljerna och tittade in i den öppna spisen. "Vilken bitch, va!?" Sa Cho och tittade på mig. Jag ryckte till och vände min blick mot henne. "Va?" Sa jag oförstående. "Den där Heidi" sa hon. "Jag vet inte, jag känner ju henne inte" sa jag och tittade in i brasan igen. "Jamen, du såg ju hur hon pratade med alla killar - och hur hon tittade på dig! Som om Du var boven!" Sa hon och fnös. Jag gillade verkligen Cho, men ibland kunde hon vara en aning elak eller fördomsfull. "Kanske" sa jag. "Jaja, det har varit en lång dag, jag tror att jag ska gå och lägga mig nu" sa hon och reste sig upp. Hon kramade om mig och gick sedan upp till sovsalarna.
Plötsligt knackade det på fönstret, en liten, ivrig uggla flög runt utanför. Jag öppnade fönstret och den svichade runt hela rummet, innan den landade på min axel och höll fram benet. Jag drog loss brevet och tittade på det, sedan öppnade jag det.

Hej
Jag undrar om du skulle vara intresserad av att möta mig i trofé rummet 10.00, jag väntar på dig där.
Mvh Din hemliga beundrare

Jag höjde på mitt ena ögonbryn, var detta ett skämt? Sedan tittade jag på klockan; 09.49.
Jag bestämde mig för att ändå ge det en skans och reste mig upp, om jag skyndade mig skulle jag hinna i tid.
Tio minuter senare stod jag där, men ingen annan syntes till. Jag började tro att det var ett skämt när jag plötsligt hörde fotsteg längre bort, men de verkade röra sig bort från mig, inte mot mig.
Antingen var det vaktmästaren, men skulle han inte gå mot mig? Eller så var det brevsändaren... Jag skyndade mig åt det håller, men personen i fråga verkade höra mig och ökade på sina steg. Plötsligt var det helt tyst. Jag stannade och lyssnade, men han verkade ha försvunnit spårlöst. På grund av mörktret kunde jag inte heller se någonting, och ryckte uppgivet på axlarna, lika bra att gå tillbaka.

jättebra! men... vad är igentligen bitch? har läst det flera gånger, men vad är det igentligen?

Superbra!!! ♥♥♥♥♥♥