Vill någon rolla?

"Jag är den värsta och troligen mest idiotiska romantikern någonsin." Säger Brian, när han hittar Charlie sitta förnöjt leende i soffan i uppehållsrummet, som är van vid att tjejerna flockas runt honom och Brian själv liksom slipper bry sig om att göra någon sorts kärleksförklaring.
"Var det så illa?" Frågar Charlie förvånat.
"Det var värre." Svarar Brian med en suck.

När jag kommer till sovsalen lägger jag mig bara på sängen och somnar.

Efter ett kort stunds samtal om hur horribelt det gått enligt Brian med Charlie så kommer resten av gänget och de går och lägger sig.

Jag vaknar av att fåglarna kvittrar.
Sedan skyndar jag mig att klä på mig och går ner till Stora salen.
Då och då sneglar jag mot Gryffindorbordet.
Lite hoppas jag på att Brian kommer snart.
Eller, jag hoppas väldigt mycket.

Brian vaknar nästa morgon, av sig själv för en gångs skull. Annars brukar det vara någon i sovsalen som gärna hoppar och skriker tills han vaknar annars. Men då är de oftast sena så de har ju en anledning till det. Brian reser sig ur sängen, klär om till uniform och fixar håret lite grann - så det inte står ut till alla håll och kanter åtminstone. Charlie har vaknat dessutom.
"Ses vid frukost?" Frågar Brian, den yrvakna Charlie nickar. Brian väntar inte på ett verbalt svar utan vandrar ned till Stora Salen.

Jag ser hur Brian slår sig ner vid bordet. Jag ler lite.
Sedan lägger jag upp två pannkakor på tallriken och häller upp lite juice i glaset.

Brian kastar en snabb blick mot Slytherinbordet, han måste räknas som extremt töntig nu. Aja... det kanske inte är så illa. Brian tar åt sig av det närmaste - vilket är någon sorts grovt bröd och någon sorts blodfärgad juice. Alltid kul och testa något nytt. Han brer en macka av brödet, såklart, och börjar stillsamt äta sin frukost.

Jag äter sakta upp pannkakorna och lägger sedan upp ett ägg och bacon.
Varför gjorde jag så? Jag gillar ju inte ens ägg...
Jag måste vara galen, tänker jag och petar i mig det äckliga ägget.

Brian undrar varför Slytherinbordet ska vara så långt bort, lite närmare hade inte varit fel. Nu syns det rätt klart om han sitter och stirrar på henne. Speciellt eftersom det är... var rätt folktomt då det plötsligt strömmar in folk.

Jag tittar upp och märker att Brian tittar på mig.
Jag ler svagt och märker att salen fylls av folk.