EmppuXD och Antiani [Peäres]

Rose suckade tungt. Var fanns Albus egentligen? Antagligen var han med sina andra kompisar.

Hon gick in i biblioteket och kollade igenom en rad med böcket.
Rose såg någontinng sticka ut ur en bok. Ett pergamentpapper? Hon tog försiktigt upp boken och såg på pergamentpappret. Hon såg förvånat på det och vände den upp och ner. Men den var helt tom. Inte ett bläck klott(tttt)er syntes.
Rose vände sig om du hon hörde en bekant röst. Alexander Longbottom, -Gryffindor-, som frågade bibliotikrien någonting.
- Jag lämnade in en bok och jag tror jag glömde ett läx papper i den, sa han. Något mer hann hon inte höra förens Alexander stod bredvid henne.
- Hej Longbottom, hälsade Rose och vände upp blicken.
- Hej "WEASLEY"!, sa han med ett litet flin och vände blicken mot boken hon höll i.
- Oj, titta. Det är ju min bok, fortsatte han.
- Skulle jag möjligen få den?
Rose såg på boken och log vänligt.
- Hur så, letar du någonting?, frågade hon och gav honom boken.
- Tja jo, sa Alexander.
- Detta kanske?, sa Rose och visade pergamentpappret.
- Exakt Rose, tack!, sa han och försökte ta pappret från henne men hon drig undan handen innan.
- Vad är det för speciellt med det här? Det är ju inte en bokstav på den, sa Rose nyfiket.
- Inget..., ljög Alexander och log snett.
- Om du berättar, så ger jag dig papret, sa Rose och suckade.
Alexander såg mycket misstänkamt på henne men nickade sedan bara.
- Marodörkartan..., sa han kort och lag etta fingret vid munnen för att vissa att hon inte skulle säga åt någon.

*Scorpius Malfoys synvinkel*

Scorpius började traska genom korridorerna, och kastade hastiga blickar bakom hans rygg, så han skulle vara förbered om Peeves skulle vissa sig i det ögonblicket, på ett verkligen gott humör(=bushumör).
Och han väntade bara på att höra det välbekanta kaklandet från poltergeisten som kunde när som helst uppenbara sig gömd bakom någon rustning eller vägg, för att återväcka några skrik från eleverna innan han antingen kastade något på dem eller utlöste ett larm, som gjorde att Filch skulle komma rusande och flämtande med paret Norris i hälarna. Porträtten betraktade honom med nyfikna blickar och vissa av dem verkade inte ens märka honom smyga förbi, han kastade hastigt bort blicken från en av porträtten där en riddare flörtade med en rodnande ung dam. Stegen verkade eka i det famla slottet och hans blick flög runt omkring honom och betraktade dom välbekanta väggarna och föremålen som han hade sett i flera år. Medans hans blick vandrade gjorde hans tankar det också, han tänkte på sina föräldrar.... Hans föräldrar, Astoria och Draco, hade skiljts sig förra året och han var varannan vecka hos mor och varannan vecka hos far. Men just när när han tog de första stegen på trappan som ledde ner till källarhålorna där hans vänner väntade på honom, hörde han någon viska nervöst -"Psst, Scorp, här borta!"
Han vände sig snabbt om och såg Philip gömma sig bakom en av rustningarna som var brun av ålderdom och täckt med damm, och om man såg på Philips ansiktsuttryck, var det inte verkligen någon god lukt som kom från rustningen.

Bibliotikarien kom plötsligt fram.
- Mr. Longbottom! Inget skrikande i mitt bibliotek, sa hon med en skarp röst och drog honom i örat.
Rose såg dem två gå ut ur biblan med stön och skrik. (Yeey!)
Rose såg på kartan och tog fram spöt. Vad var det Harry hade sagt nu igen?
"Jag svär högtidligt att jag har något rackartyg i kikarn",tänkte hon och log.
Rose sprang ut ur biblan och in i en an de mest glömda koridorerna.
- Jag svär högtidligt att jag har något rackartyg i kikarn, sa hon tyst med stavspetsen mot pappret.
Bleck började synas och fotsteg med namn på.
"McGonagal, Scorpius, Alexander" alla!
Rose letade Albus med blicken. Var fanns han?

*Scorpius Hyperion Malfoys synvinkel*

Philip vinkade handen mot honom som en gest att han ville att Scorpius skulle komma ditt till honom, och det var med en rynkad näsa som Scorpius närmade sig honom, och stod så långt bort från den åldrande rustningen som möjligt, men tillräckligt nära för att kunna höra vad Philip hade att göra där.
Philip kastade en hastig blick omkring sig, och om man visste var man skulle kolla, kunde man se hur ögonen gnistrande och man såg ett leende bredas ut över hans mun.
-"Philip, vad vill...", muttrade Scorpius men blev avbruten när Philip plötsligt drog in honom bakom rustningen, höll honom hårt fast, och lagg en hand över hans mun så hans röst dämpades tydligt.
-"Vad i...", lyckades Scorpius mumla fram genom fingrarnas öppning, men Philip kastade en nervös blick åt hans håll och tryckte handen hårdare mot hans mun så hans röst bara hördes som ett viskande.
Just som Scorpius hade fått nog av detta fåneri och skulle bita Philip i handen, verkligen hårt, såg han i ögonvrån hur Philip lade sin andra hands pekfinger över sin mun för honom att hålla tyst, och drog honom djupare in i mörkret i skuggan av rustningen. (Nej, det är inte vad ni tror det eeee....)
Plötsligt såg Scorpius hur ett spöke kom fram från andra änden av korridoren, och man kände igen direkt vilket spöke det var som svepte förbi.
Med en mager kropp, verkligen blek hud(Inte bara på grund av att han är ett spöke)och svarta böljande mantel som svepte när han svevade förbi, det var Professor Snape.
Han hade under sin tid som rektor i Hogwart skapat en dryck som gjorde att om hans själ lämnade hans kropp skulle den direkt bli ett spöke, för skäll han själv inte hade nämnt ännu, för det finns såna själar som blir spöken och vissa inte, men som finns men är bara osynliga, stumma och döva. Först blev han inte mottagen i Hogwart, för alla visste då att han hade varit en dödsätare under sina levande år. Men med hjälp av Harry Potters inflytande, som den som dödade Voldemort, lyckades han göra så professor Snape fick roll som trolldryckslärare. Men hans gjorde likadant som han hade gjort när han var levande, favoriserade Slytherin eleverna, tog poäng från Gryffindor eleverna och gav kvarsittningar åt Gryffindorerna. Han svepte förbi deras gömställe och Philip släppte taget om Scorpius så han ramlade nästan på golvet, men lyckades rädda sig innan det hände.

Rose suckade tungt och sökte en än gång upp Scorpius på kartan. Hon höll staven tätt intill sig.
Hon gick sakta mot korridoren Philip och söta Scorp var i.
- Färdig med fuffens, sa Rose med stavspetsen mot pergamentpappret.

( Vilka elevhem är Lily och Hugo i ?)

( Vet inte XO )

Scorpius rättade på ryggen och vände sig mot Philip med höjt ögonbryn, i en frågande gest, medan hans händer vilade på hans höfter och han muttrade lågt för sig själv. Philip flinade bara och drog handen genom håret och ögonen gnistrade, misstänksamt likt Albus Dumbledore, porträttet som hängde i rektor McGonagall med de andra rektorerna, och han hade varit där för många gånger i det rummet för hans smak. Fast han kunde inte undgå att känna sig belåten när professor McGonagalls ryckte till när Dumbledore än en gång stoppade i sig en cirtronglass med en belåten suck.

OBS! Detta rollspel kommer stängas, på grund av att vi inte orkat skriva längre på det XP.