Antikens Rom, privat

"Sluta be om ursäkt", svarade Antonius. "Jag ger dig här med lov att tala hur du än önskar med mig. Speciellt då jag har druckit så här mycket", tillade han med ett flin och reste sig. Han vnglade till och var tvungen att stödja sig mot sängstolpen.
"Bra", sade han sedan och vände sig mot Nicci. "Vill du gå ner eller stanna här?"

"Du vet inte vad du ger dig in på men om det glädjer dig så lovar jag dig att inte be om ursäkt, men jag varnade dig" sa hon leende och såg sedan på honom och skrattade.
"Jag kan gå ner, frågan är om du kan göra det utan att ramla" sa hon roat

Antonius log roat till svar, och vid hennes nästa ord tog han några steg framåt och vände sig sedan om med ett brett leende.
"Oroa du dig inte, jag är veteran i det", sade han lättsamt och vinglade till. Med ett skratt erbjöd han Nicci sin arm innan han drog upp dörren. Ljudnivån steg genast, festen hade fortsatt utan dem.

"Om du säger det så, men var beredd jag tänker inte ta emot dig om du ramlar" sa hon bestämt och tog hans arm när han erbjöd henne den. Hon var förvånad över att det hade varit så tyst i rummet. Hon tittade emot Antonius.
"Vad brukar ni egentligen göra nu?" frågade hon undrande.

Antonius lät andra handen löpa längs med räcket då de började gå nerför trapporna till nedrevåningen där festen var i full gång.
"Drick litet mer, tävla, tala, dricka, göra närmare bekantskap med någon av kvinnorna", svarade han och log roat då han fick syn på ett par i skuggorna av trappan, som oförhindrat hade klätt av sig och svettades nu med munnarna ihoplåsta. "Något sådant där, till exempel."
Då de kom ner suckade Antonius av lättnad och undgick inte att märka blickarna som kastades mot dem. Han kunde gissa vad de tänkte på; intresserade, förvånade, undrande, beundrande och svartsjuka blickar följde dem då Antonius ledde Nicci fram till gruppen av sina vänner.

"Ni är inte så mångsidiga" skrattade hon och log sedan. "Jag tänker inte hindra dig om du vill träffa någon av dina kvinnliga bekanta" sa hon leende, hon var trotts allt speciell och hon ville inte att hennes far skulle skada Antonius. Nicci tittade på människorna och höjde ett ögonbryn.
"Ja de är ju inte blyga" sa hon och tittade undrande på allt folk. Hon undrade om de alltid tittade på Antonius? Hon visste att människor såg på henne men oftast bara snabbt rädd för hennes far.

"Vi får väl se", svarade han och ledde henne fram till Aurelia och Otho, som erövrat några divaner. Aurelia hade fått tag på en klase vindruvor, och hon kastade dem nu mot Otho, som försökte fånga dem med munnen med dåliga resultat.
"Hej, var har ni Cassius?" undrade Antonius och gjorde en gest åt Nicci att sätta sig bredvid Aurelia. Själv satte han sig mitt i mot intill Otho och fångade den följande vindruvan ur luften innan han åt upp den.
"Han smet upp med någon flicka. På tal om, var har ni varit?" svarade Aurelia och såg med ett flin på dem.

Nicci tittade roande på dem. Hon var verkligen förvånad över hur alla människor betedde sig när inga vuxna var i närheten eller när de fick välja helt själva. Hon tittade mot Aurelia.
"Jag svimmade, jag är inte riktigt van vid all mängd alkohol så Antonius var vänlig nog att ta mig till ett rum där jag kunde vila upp mig lite" sa hon och log lätt.

"Visst, om du säger så", svarade Aurelia med ett leende och kastade en vindruva mot Otho, vars uppmärksamhet hade varit annanstans. Vindruvan flög över honom och träffade någon ute på dansgolvet, som inte ens märkte det. Antonius skrattade och vilade ena armen över ryggstödet. Otho hade en vinflaska i handen, och med ett roat tack tog Antonius den ifrån honom och drack några klunkar.
Det började bli varmt där inne, trots att någon hade öppnat dörrarna ut, så Antonius drog upp knuten som höll hans tunika fast över bröstet. Värmen lättade något, och Antonius andades djupt.

"Kan jag få denna dans?" Nicci tittade upp när det stod en man framför henne. Han var något år äldre än henne och hon log kaxigt emot henne. Hon förstod att han inte var rädd för hennes far, hon log lite.
"Du kan få en dans" sa hon enkelt och följde med mannen ut på dansgolvet. Hon var glad över att någon vågat fråga henne. Hon undrade vad mannen hade för baktankar med det hela. Hon log vänligt emot honom när han drog henne närmare sig. Hon var noga med att inte inbjuda honom till något hon inte kunde hantera.