Prs mellan mig och AlexZz

"Jag med, Hogwarts kommer alltid vara mitt andra hem", instämmer jag med ett stort leende.
Vi kommer snart fram och Hogwarts känns lika mäktigt som alltid.

"Ibland är det nästan så jag vill gå i skolan igen, sen minns jag hur jobbigt det var att faktiskt klara skolan också." Svarar Esther skämtsamt och med en teatralisk suck. Men, men hon ökar på stegen och ser sig om, hon känner igen allt och det är en så underbar känsla att gå tillbaka till skolan igen. Även om det är för att vara någon sorts snyltgäst på kunskap.

Jag skrattar till. "Förstår dig fullt ut", svarar jag.
Vi går in på gården.
"Brukar man kunna hälsa på sina släktingar mitt i terminen?" frågar jag.

"Tror du det skulle stoppa mig?" Frågar Esther självsäkert flinande och precis då kommer de till den stora grinden, som i princip är det enda som står emellan henne och biblioteket. Och att faktiskt träffa sin bror igen, hon lyckades inte få fatt i honom förra sommarn - julen hade hon varit upptagen med auror-saker. Så det här blir väl första gången det här året egentligen.

"Tja, nä", svarade jag och log. "Nu är vi här. Igen."
Jag ser en man komma springande mot oss, troligen vaktmästaren.

"Nostalgi." Suckar Essie en smula längtansfullt när hon får syn på vaktmästaren, de kanske anställt en ny sedan hennes tid på Hogwarts... deras, deras tid på Hogwarts. Inte bara hennes. Åh, så många minnen. Med tanke på att det faktiskt är många minnen som anbelangar att vaktmästaren rusar efter eller mot henne, så... ja... hon var väl aldrig speciellt lydig och förstörde saker och allt sånt där. Men det är en ny vaktmästare, en kvinnlig till och med.
"V-vilka är ni?" Frågar hon andfått. "N-Ni ska inte vara här." Det kanske inte var andfått, det tycks bara vara som att hon stammar.

Jag sneglar på Essie men kollar sen på vaktmästaren igen.
"Ja.. vi tänkte bara hälsa på Essies bror. Det var längesen vi såg honom", säger jag.
Hon tittar granskande från mig till Essie och sen tillbaka på mig.
"H-har ni t-tillstånd?" frågar hon.
Jag blir förvånad men svarar: "Vi visste inte att man behövde det. Jag minns inte att man behövde det när vi gick här.."

"Klart vi har." Säger Essie och flinar mot vaktmästaren. "Men det tycks som jag glömt ditt namn..." Kvinnan som verkar rätt bekant på något sätt. Eller inte alls men Essie är bra skådespelare. Kvinnan verkar lätt besviken, kände hon dem? Essie behåller sitt frågvisa leende.
"De-de-det ä-är Emelie... jag gick i-i-i s-s-samma års-s-skurs so-somm ni..." Mumlar hon tyst och stammande. Essie kommer plötsligt ihåg henne som stammaren Emmie i Hufflepuff - man fick alltid ett gott skratt runt henne.
"Vi vet att du är Emelie och vi vet vilken årskurs du är i. Men jag frågade om ditt efternamn." Fortsätter Essie och Emelie verkar väldigt lättad.
"Emelie Roose." Presenterar hon sig.
"Ja! Roose var det! Du hade rätt Lucas, det var inte Goose. Gud, vilket hemskt minne jag har!" Suckar Essie sådär perfekt teatralisk och Emelie skrattar lite.
"Jag... ja-jag k-kanske kan g-göra ett u-undantag... f-f-för ni s-ska in-inte g-göra någon i-illa, visst?" Stammar hon nervöst och ser på dem. Kanske lite väl kärvänligt på Luke.

Jag förundras av Essies extremt bra teatertalanger.
Jag skrattar vänligt. "Nej, det hade vi inte planerat", säger jag sen med ett leende.
Emelie ler tillbaka och släpper sen in oss. "M-men om n-någon f-f-frågar, snälla, s-säg att ni ha-hade ti-tillstånd", stammar hon fram.
"Självklart, tack så mycket, Emelie", säger jag.
Hon rodnar svagt.

"Tack Emelie!" Säger Essie och kramar spontant om den stammande kvinnan som nästan börjar stamma ännu mer när hon försöker hitta ett vettigt svar på Essies kram. Men Essie släpper och halvt om halvt studsar upp till slottet. Gud, hon har saknat det här underbara ställer!