Vampire lady (privat)

"För ni ska låtsas vara våra sällskapsdamer och inte våra pigor." Han drog upp henne och började dansa med henne.
"dansa!"

Adriana flämtar och försöker ta sig loss då han dansar med henne, men han r stark och hon tar sig inte loss, "Jag dansar inte, jag kan inte." protesterar hon bestämt.

Den andra ser på sin vän som dansar och tar tag i sin flicka, "Dansa med mig." ber han men tar tag i henne så hon inte kan ta sig loss, han ville också dansa så som sin vän med sin kvinna.

"Alla kan lära sig dansa. Jag ska lära dig allt som ska kunnas!" Utropade han och snurrade runt med henne och skrattade lite galet och log så hans tänder syntes.
Kendra såg på mannen och blev nästan förhäxad av honom och hon började dansa klumpigt i hans famn och hon vågade inte se upp.

Adriana hör upp när han säger det pch ler, "Lär du mig att läsa?" säger hon förhoppningsfullt, det var något hon verkligen ville lära sig. Hon slappnar av och följer honom i dansen för att göra honom till viljes.

"Det går bra." ler mannen mot Kendra och svänger henne leende om i en behagfull dans, hon var bra.

"Allt var min flicka ber om." Han ler och drar henne närmare och såg på Kendra.
Hon själv kände sig inte bra men rörde sig så lätt att det kändes som moln och hon svängde och blev tippad i liggande ställning.

"Jag är inte någons." protesterar hon lamt och stelnar till då han drar henne närmare, "Såja, jag är inte farlig." säger han lugnande och strycker henne över håret.

Han ler. "klart du är min." Han kysser henne
Kendra såg på mannen och tog sig till dörren. "Jag måste jobba." Hon smet ut till köket och stälde sig vid elden.

"Nej." säger hon mer bestämt och stelnar till vid kyssen och försöker nu panikartat ta sig undan. Hon känner annorlunda för denna man, men trots det var han en man och hon visste vad de ville....

Mannen följer efter Kendra och tar tag i hennes händer från grytan, "Var i, du ska inte längre vara piga förstår du inte?" säger han milt leende till henne.

"Då vill du inte lära dig att leva. inte att läsa.." Han ser lite sorgset på henne. "Då lämnar vi dig här."
Hon såg på honom och kände kylan från honom. "Jag gör vad jag vill. jag är en piga och jag är inte ditt monsterbarn." Hon slet sig loss och gav honom en örfil.

"Snälla, gör inte så." ber hon, det var inte så hon menat, eller vad hon menat visste hon inte. Nu gick allt för fort för henne, men tanken att lära sig läsa....vilken underbar tanke tänkte hon leende.

Han känner knappt slaget men tar tag i hennes armar, "Du kommer med vare sig du vill eller ej, du är min och så skall det förbli, lev med det." sa han hotfullt, han kunde illskna till han med.