Privat rollspel mellan YoshiFriend <3 och AlexZz

Zayn:
Jag börjar gå nedför korridoren precis som porträttet säger åt oss. Med trollstaven i högsta hugg går jag med självsäkra steg genom de mörka källargångarna. Efter det, säger porträttet åt oss att gå åt höger, men då tvekar jag lite. Inne i från korridoren hörs höga andetag.
"Men sluta vara så fega nu då", säger porträttet och himlar med ögonen.
"Det är bara väktaren"

"Vet du hur olycksbådande det där faktiskt lät?" Suckar Ivy irriterat och börjar sakta gå vidare när hon hör släpande steg längre fram, hon kommer aldrig förstå sig på Hogwarts, väktare? Knappast. Det är säkert vaktmästaren, eller någon annan liknande som bara vandrar runt härnere. Eller en elev, varför skulle det finnas en väktare här nere? Det är absurt.

Zayn:
"Va?", frågade jag förvånat och höjde förvånat på ögon brynen samtidigt som jag kisade in i mörkret och försökte att urskilja varelsen som fanns där inne. Utan framgångar slutade jag försöka en liten stund senare suckande.
"Är den farlig?", frågade jag istället porträttet som faktiskt verkade veta en hel del om den här 'väktaren' som befann sig i den mörka och olycksbådande korridoren framför oss.

"Åh, bara om man retar den." Säger porträttet hurtigt och om Ivy inte måste ut härifrån skulle hon gärna förstöra tavlan. Det kanske hon kan göra när de kommer upp, eller skulle det räknas som mord? Kan man verkligen mörda en tavla? Det skulle inte fungera, va? Inget att åka dit för.

Zayn:
Jag var tvungen att bita mig hårt i läppen för att inte säga någon spydig kommentar till tavlan.
"Så du menar att vi bara ska gå rakt förbi den?", undrade jag och tog några djupa andetag för att lugna ner mig själv, och hindra mig att slita i sönder tavlan i stycken. Jag var riktigt trött på den nu och dess irriterande kommentarer som hela tiden strömmade ut från porträttets fula mun.

Ivy tittar kvickt upp när hon hör något i slutet av korridoren, förutom andetagen, steg. Snabba steg, på väg rakt emot dem. Ivy biter sig genast i läppen och låtsas som ingenting när hon bara tänker fortsätta framåt, även om hennes hjärta måste dunka så högt att det hörs ut till sjön just nu. Om porträttet ljugit om väktaren, då är de alla tre så gott som döda känns det som. Varför finns det ens en väktare här nere? Vad är logiken i det?

Zayn:
Med torr strupe, går jag sakta efter Ivy in i den den beck-svarta korridoren. Kroppen är på helspänn, beredd på vad som helst. Tyvärr påminner huvudet om att jag kräktes precis, och börjar dunka igen, på ett jobbigt sätt.
Då hör jag släpande steg snett bakom mig och hjärtat börjar skena inne i bröstkorgen på mig. Med ett gällt skrik släpper jag tavlan som dunsar mot marken, med en hög smäll. Utan att släppa den punkt i mörkret, där jag tror väktaren befinner sig, backar jag sakta mot Ivy.

"Han kanske är farligare än jag minns honom." Säger porträttet fundersamt och Ivys reaktion är mer frusen för tillfället än att fly. Hon lägger dock ned tavlan och börjar backa undan, hellre borttappad än dödad av en väktare. Porträttet börjar gnälla och tjata på dem, Ivy hör inte när det börjar bli ännu mörkare i korridoren, vad är det för något?

Zayn:
Ivy försvinner snabbt in i mörkret och jag vill inte komma efter. Med vilt uppspärrade ögon och rädda snabba andetag, backar jag efter henne. Vad är det för något? Vad vaktar den? Vad vill den oss? Varför är den här...?, tusentals tankar snurrar runt i mitt huvud, och gör inte precis huvudverken bättre. Jag erkänner, jag är faktiskt rädd, och jag vill bara bort här ifrån, till min trygga säng till exempel.

"Vad är ni så rädda för?" Hörs porträttets irriterande röst. Ivy backar in i ett ställe där det finns en vägg, men den är mjuk... på något sätt. Varför... varför är den mjuk? Ivys händer letar snabbt bakom henne och plötsligt tar vad det än är ett hårt tag om hennes handled.
"Vad gör ni här?" Kommer en väsande röst alldeles intill hennes öra och Ivy har frusit i positionen.