Privatroll med amanda1104

"221" svarar Alex. Han har ryckt till när han hört namnet.

Jag nickar. "Då är vi från samma tid du och jag, det är konstigt, jag vart bara två år efter dig, hur kan vi inte känna varndra?" frågar jag.

"Har du bott här hela tiden?" frågar Alex.

Jag ler mot honom. "Nja, jag har bott här i cirka 73 år, men innan det har jag bott lite här och där i USA (Det får utspela sig i USA) " säger jag och ler. "Dudå? Har du alltid bott här?"

"Jag flyttade hit för tre veckor sedan. Jag och min familj har bara bott i förorter!"

Jag nickar. "Ja just det, du va ju ny i skolan" "Nej, du borde inte gå så djupt om ditt förflutna!" Skriker mitt hjärta till mig. Jag visste att han inte kunde höra men det gjorde ont i mina öron. "Jaja" viskar jag.

"Vad är det?" frågar Alex.

Jag tvekar och biter mig lite i läppen. "jo...Jag..Em..jo.." säger jag lite nervöst. Det var ingen som visste om min kraft. "säg" säger hjärtat. "Ska jag" viskar jag. "Det är bäst så" "Okej" svarar jag tyst. Medans jag pratade med mig själv stod jag helt stilla och stirrade på Alex samtidigt jag pratade tyst.

"Du skrämmer mig just nu" säger Alex och backar bort från henne.

Jag kommer tillbaka till värkligheten och ser på Alex. "Förlåt" säger jag och börjar röra mig lite sakta mot honom. Jag ser fortfarande på honom. "Jag...Jo jag har en sak...Typ en kraft" säger jag tvekande.