Privat roll mellan mums och ginnyw123

"Annie!" ropar James från köket "Maten är klar!"
Jag slår upp ögonen och gäspar stort. "Jag kommer..." ropar jag tillbaka och går ut och sätter mig.

"Lea, kom med mig. Du är trygg hos mig. Kom... kom..."
"Mamma...", viskar jag.

Dörren öppnas. "Hej!" ropar pappa från hallen.
"Hej" svarar vi från köket.

Jag slår upp ögonen och slår i huvudet i väggen.
"Aaj..."

Jag lägger upp en potatis, en biff och lite sås på tallriken. När pappa kommer in i köket blir det en underlig stämning, stel och sorglig.

"Hej, Lea, jag är hemma nu!", hör jag pappa.
Jag springer ner till honom och kramar honom. "Men jag ska ut i kriget i morgon."
"redan i morgon...?", snyftar jag.
"Ja... jag är ledsen."

"Ska du...?" frågar jag, utan att avsluta meningen.
Pappa nickar. "Imorgon kväll. England måste ingripa nu, kanske säger de något mer om det på radion ikväll. Jag är så ledsen"
"Imorgon...? Redan...?" säger James och hans ögon fylls med tårar.
Pappa nickar sorgset.

"Men nu äter vi!", säger papa och han sätter på spisen.
"Vad blir det att äta?", frågar jag.
"Potatismos och köttbullar.", svarar pappa och ler.

Pappa sätter isg ner med oss och äter, men det är en samma stämning som förut. Han försöker muntra upp den genom att fråga hur dagen har varit, och så vidare.

Han sätter på vår lilla, lilla spis och sätter en stekpanna på den. Han häller frustna köttbullar på den och börjar att skala potatis.