Narnia

Mr Kirke ser belåtet på Andrew och skakar oroat på huvudet åt Sam. "Du äter ju inget flicka." säger han med så tydlig bekymmran i rösten att Sam ser förvånat upp. Dels för det var länge sedan någon var uppriktigt orad för henne och en man som inte ens kände henne och dels för att hon själv inte tyckte det var något konstigt i det hela. "Ta gröt, i alla fall." säger han mer som en order än ett bedjande och häller upp åt henne i tallriken.

Andrew såg på när Mr Kirke tvingade i Sam gröt. Lika bra, då fick hon i sig något vare sig hon ville eller inte. Det kunde nog gynna henne att äta nu när hon var här, och bygga på det självförtroendet att hon inte behövde vara äckligt smal.

Sam såg bara på gröten och han hälde på mjölk och gav henne sked. "Ät" säker han bara med en röst som inte tålde motsägelse. Sam tar skeden och stirrar ner i gröten, som stirrar tillbaka på henne. Kirk ser på henne och hon förstår att hon inte kan komma undan nu, hon var tvungen att äta. Långsamt höjer hon skeden och tar gröten i munnen och sväljer sedan. Med gröten sväljer hon illamåendet som hotar att välla upp när hon äter. Slutligen har hon ätit upp allt och Kirk ser mycket belåten ut med sig själv.

Andrew ler när han ser att Sam har ätit upp allt. Andrew tänkte att så länge hon inte går och spyr upp det där nu så skulle hon kanske inse att de är gott att äta mycket också? Efter ett tag hoppades han att det skulle hända i alla fall. Han ville inte att hon skulle se ut såhär hela livet.

Kirk ser allvarligt på Sam. "Och nu min unga dam behåller du det där i magen." säger han allvarligt och ser ut genom fönstret där det nu har börjat spöregna. "Och ingen av er lämnar huset idag, vill inte ha sjuka barn. Och te servaras vid tio i biblioteket, lunch klockan tolv i matsalen, te vid tre i biblioteket och middag klockan sex i matsalen sedan serveras kvällste vid åtta och ni ska vara på era rum vid tio och uppe till frukost klockan sju. Det finns regler och för tjänstefolkets skull bör vi hålla dem." säger han allvarligt och Sam bara nickar, det var mycket mat och vad skulle hon göra mellan alla dessa tider? Hon var van att alltid ha något planerat och knappt äta något.

Andrew bara stirrade på Mr Kirke. Skulle de äta så ofta? På bara en dag skulle de äta ungefär 6 gånger! Det var dubbelt så många mål som han ätit hemma när han gick i skolan.
"Okej vi ska försöka så gott vi kan" svarar Andrew och han ser ett leende i Mr Kirkes ansikte.

Sam kände sig illamående, hur skulle hon ens överleva dagen med så mycket att äta om hon mådde såhär nu? Kirke lämnar dem och Sam ser ut, vad hon ville ut och springa, få tankarna att löpa och inte tänka på reflexen att spy upp allt. Eller varför skulle hon inte det? Bara för att Kirke sa det var hon tvungen att lyda? Hon bleknade och försökte få tankarna bort från det som hon i vanliga fall skulle göra då hon ätit vad hon tyckte var för mycket och visste inte vad hon skulle ta sig till.

"Hur är det?" frågar Andrew efter Mr Kirke har gått, för Sam ser inte ut att må sådär värst bra. Han antog att hon inte var van vid några sådana där måltider och att det var därför hon såg ut som hon gjorde. Men det kunde ju lika gärna vara det faktum att hon kanske försökte motstå frestelsen att bara spy upp det igen?

"Har ett krig inom mig själv, vilket som vore bäst att göra." säger Sam lågt för att inte, ja spy upp allt. Hon ställer sig upp, ska hon följa mr Kirkes order måste hon få något annat i tankarna än att bara gå raka vägen till toaletten. "Ska vi utforska huset?" säger hon och försöker le till Andrew men det blir bara något som avslutas i en grimas för nu får hon verkligen kasst.

Andrew nickar och är tyst, tills Sam föreslår att de ska utforska huset. Vilket faktiskt var en bra idé för att ha något att göra. Han ler åt henne.
"Det kan nog bli roligt, så mycket rum som det finns här" säger han. Vilket var sant. Det fanns säkert över 20 oanvända rum för tillfället, och som säkert inte kommer användas om det inte kom flera barn hit senare.