Privat rollspel mellan mums och Sandy Gromford

Nora är för mordärn. Hon har inte de kläderna som flickorna på hans skola. Och hon hade en sån där... vad hette det? Magisk dosa? Det var någon sån i alla fall. Hon har pratat i den några gånger och fått ett svar genom andra änden. Ialla fall, sluta tänka på Nora!

Nora vaknade med ett ryck. Hon kollade på väckarklockan. Den visade kvart över sju. Dags att gå upp. Nora klev ur sängen och gick till köket, innan hon slog sig ner vid köksbordet och började att ta för sig av fil och flingor.

Morgonen därpå sitter Aron och äter vid frukostbordet. Han är tyst, säger ingentin, bara funderar. På Nora? Njae, kanske... Men han vill inte fundera om henne. Eller vill han kanske det?

Noras tankar virvlar iväg till Aron men hennes mamma avbryter henne med: "Hallå! Nora! Gå och klä på dig nu då!" "Visst", säger Nora och går in till sitt rum. Hon sätter på sig en randig tröja och ett par jeans. Sedan sätter hon snabbt upp håret i en hästsvans. Hon går sedan in till badrummet och borstar tänderna.

Skolan börjar, Aron siiter som vanligt vid sin uppfällbara bänk och är helt förstjust inne i vad läraren säger. HAn har alltid älskat skolan. Men innan han vet ordet av så står Nora där, framför hans ögon. I en hästsvans med en randig tröja och... Nej, bara en dröm...

(Skulle de gå i samma skola? För då kan ju Nora vara framför Aron, eller var det bara en dröm?)

(Jo visst de kan gå i samma skola! )

"Oj, förlåt att jag kommer försent", säger Nora högt och tydligt så att alla hör. "Det gör inget" säger fröken, "gå och sätt dig bredvid.. Aron, han berättar hur man gör!"

X + x =y...
"Mhm...", suckar ag.
Plötsligt sätters sig någon bredvid mig. Borde jag säga hej? Äsch, nu koncentrerar jag mig på uppgiften.

Nora knackar lite försiktigt på Arons axel. "Eh, du, kan du förklara för mig?", säger hon innan hon upptäcker att det är den Aron hon träffade igår.