Perfection in a human body - Bellatrix Lestrange (SV)

Ni vet inte hur mycket det betyder för mig att ni läser! Nu sitter jag och ler för mig själv efter att jag läste era Voldie/Bella-ship spekulationer eftersom det är så mycket och roligt! Tack alla! ♥

Kommentera så kommer nytt c:

*kommenterar så du kan skriva mer*

Oj, jag råkade skriva! Då får du också skriva. Ett kapitel!

även om många andra har kommenterat så gör jag det också, rent symboliskt, eftersom jag så gärna vill att det ska komma ett nytt kapitel!

Nu måste du lägga upp ett till kapitel!!

Förlåt! Jag lovar att lägga upp i morgon, okej?

Okej !!

Självklart! Det är helt klart värt att vänta! ♥

Jag är jätteledsen för mina dåliga löften! Jag trodde att jag skulle hinna igår kväll, men jag var hos en kompis jag sällan är med och tiden flög förbi. Missade nästan dansen också...
Förlåt!
_________________________________
Bellatrix vaknade.
Hon antog att det var natt eftersom rummet hon låg i var alldeles mörklagt. Hon undrade var hon var, rummet hemma hos henne var stort och luftigt och på Grimmaldiplan 12 var gardinerna tunna och avslöjande. Bellatrix vände på sig.
Hon fick en smärre chock när hon såg en svart skugga i hörnet. Den var stor, lång och reslig.
Sedan kom hon ihåg gårdagens kväll.
Lord Voldemort hade kört iväg Malfoy från huset och skickat dem till en stor herrgård i Frankrike. Han och Bellatrix hade pratat och haft roligt. Lord Voldemort hade inte visat ett kallt ansiktsuttryck på hela kvällen, han var uppsluppen och såg mänskligare ut än någonsin. Hans hy hade sett friskare ut och hans ögon öppnades och lyste glatt grågröna. Bellatrix hade känt sig lyckligare än hon varit på länge. De hade tagit sig varsitt glas och sedan sprungit mellan stora salen, sängkammaren och vinkällaren. Hela huset hade ljudit av skratt och lycka.
Nu låg Bellatrix med värkande huvud i en dubbelsäng och försökte minnas gårdagen. Bakfyllan var extrem.
"Min herre?", viskade Bellatrix. Skuggan vände om och de två, välbekant röda ögonen lyste mot henne.
"Du har vaknat", konstaterade hans väsande röst. Bellatrix nickade, men hon tvivlade på att han såg det. Spänningen var plötsligt stark mellan dem. Bellatrix mindes vagt det som hänt i sängkammaren mellan, antagligen det fjärde och femte glaset. Alkoholet var nytt för henne och hon hade vågat utnyttja dess påverkan till fullo, utan en tanke på bieffekterna.
"Du kan kalla mig Tom, Bella", sa han lågt. "Tom Riddle."
"Tom", sa Bella. Hon log.

Fint!
Måste bara påpeka... Grimmaldiplan 12