Wilma och äventyret!

Spännande ^^ Men skriv gärna lite längre inlägg

skriv meer.c:

tack för kritiken men jag skriver mindre inlägg och gör många

okeej^.c:

de började att leta...
-Vart kan den ha tagit vägen sa Wilma?
-Vet inte?
Men då hittade Petrus de
-Åh kom hit sa han och pekade på en liten fågelunge.
Vilken liten än sa Wilma.
Då tittade den lilla fågelungen på dom och helt plötsligt blev den 2 meter hög.
-Oj Wilma den var väl inte så liten?
-Nej det var den inte sa hon.
sen började det 2 skratta.
-Men oj det börjar bli skymming vi måste forsätta!
-jag sa hon men om vi ska hinna till den där kojan vi byggde måste vi rida på något sa Wilma.
-Hmmmmm mumlade Petrus för sig själv.
-jag vet sa Wilma vi kan rida på fågelungen.
-Ja det kan vi sa han
okej sa de och red iväg i mörkrets syn...

Spännande

lite mer tack?!
det var bra skrivet

de stannnade för att sova,för de årkade inte rida en meter till (för de red ju inte på en häst) de tittade på månen tillsammans hand i hand och då visste de båda två att när de hade hittat Wilmas pappa ska de inte skiljas åt.
De somnade och sedan när de vaknade så vaknade de hand i hand vad konstigt när de hade somnat hade de inte händerna ihop.
-Då sa Petrus ohh vi kaske skasläppa händerna och rodnade.
-Ja.
sedan hörde det en knack i busekn brevid...

Bra,
Men det är väldigt korta delar. Försök göra dem lite längre, kanske?

en man i svart kappa ha kollade på de sen sprang han bara iväg och Petrus sprang efter och Wilma i full fart efter för hon skulle aldrig klara sig själv.men helt plötsligt när hon kolllade,var det borta...







Hon kollade åt alla håll,men hon kunde inte se Petrus.
Hon får väl forsätta sin vandrig själv och hon hittar ju inte här alls.
-HLÄLLPPP skrek hon med gråten i halsen,hon tyckte hon hörde någonting men ho satte sig på en stubbe,hon grät.
Vad skulle hon göra nu?




Men då plötsligt tog nån henne på axlar och det var......