Mitt första Mugglisgame!

Ni får göra mallar om ni vill men det är inget krav, uggla dem till mig isf

Nu kan du lägga in ditt kapitel!

tackar, jag ber om ursäkt för de två sista distrikten, jag fick bråttom

Slåttern

Distrikt 1:
Den som pratade i år var verkligen rolig i år, det var Incendio första tanke när en kille med mörkt hår steg upp på scenen och började prata självsäkert ner till folkmassan.
Efter att ha mjukat upp publiken en aning så höjde han rösten över sorlet av röster och folkmassans skratt tystnade till en spänd tystnad när han började prata, allvarligare denna gång. ”Idag är det Slåtter dagen och som tradition måste jag självklart önska er lycka till, vi ska nu välja ut två modiga ungdomar” resten av talet mimade Incendio med i eftersom att hon ändå kunde allt utantill. Hon mötte, fortfarande mimande, Matilda weasley blick och båda himlade med ögonen i ett tyst samförstånd.
”Incendio!” Incendio ryckte till när killen som pratade ropade upp hennes namn ropade ännu en gång. Hon ville verkligen inte detta, vilket egentligen inte var så ovanligt i detta distrikt men alla tycktes tro att alla ville vara med i mugglisgamen som bodde i distrikt 1.
Incendio gick stelt upp på scenen och log ansträngt mot folkmassan eftersom att man inte fick visa sin rädsla, det var samma sak som att visa svaghet. Incendios leende dog helt bort när hon fick höra vem den nästa som blev uppropad var…
”Matilda Weasley!” Matilda weasley gick motvilligt upp på scenen och vinkade automatiskt mot folkmassan och sedan så mötte hon Incendios blick och dem båda tröstade sig med att dem iaf skulle ha varandra.

Distrikt 2:
”Jag vill! Jag är frivillig!” Äntligen så kom ögonblicket som Goizan hade skrutit om i hela sitt liv. Den muskulösa lilla flickan som egentligen skulle ha fått platsen blängde surt på Goizan men vågade inte säga emot på grund av Goizans ökända temperament.
Goizan log när flickan erkände sig besegrad och backade tillbaks i leden igen.
Strax därpå ropade man upp DracoMalfoy1 som självbelåtet struttade upp på scenen och kastade slängkyssar ut till publiken som uppenbarligen älskade henne och kastare blommor på henne. Några blommor som landade vid Goizans fötter sparkade hon bort.
Där stod två personer som avtecknade sig svagt mot gryningen, olika som natt och dag och som snart skulle bli tvungna att slåss för sitt liv.

Distrikt 3:
Bla bla bla och lite bla bla bla till, kunde inte den fördömda gubben sluta babbla för en sekund eller? Ingen brydde sig ju ändå eller hur? Men för guds skull håll tyst då! Tänkte Oli123 tyst för sig själv medan hon i tankarna band den gamla gubben, rullade in honom i en matta och skickade honom till ruinerna av distrikt 13. Hon rynkade på näsan som om något stank väldigt förfärligt. Det förstås, killen bredvid Oli123 petade i näsan och tjejen framför Oli123 luktade ko dynga, väldigt mysigt och angenämt.
Oli123 reste sig upp ”Okej hörru! Jag är frivillig! Nöjd nu? Kan du sluta babbla?” sade Oli123 på sitt vanliga rättframma sätt..
Gubben tystnade överrumplat och Oli123 gick upp på scenen utan att så mycket som slänga en blick på gammelgubben.
Lite senare blev Miran uppkallade, även hon med ett nöjt leende på läpparna och en kaxig och värderande blick på Oli123, hon verkade gilla vad hon såg och Oli123 stirrade intensivt på Miran och början på en allians bildades.

Distrikt 4:
Lea Lovegood höll andan och tummarna också för den delen och hon kände hur kroppen spändes för att sedan slappna av när någon annans namn ropades upp – LouLo .
Hennes kropp spändes igen när LouLo hade gått upp på scenen med nedböjt huvud.
Nästa namn som ropades upp var … vänta lite. Vad hade dem sagt? Inte hennes namn väl? Det måste vara något slags misstag. När hon inte reagerade så gick några fredsväktare fram till henne och som i en dröm släpade dem upp Lea Lovegood på scenen under tårögda bekantas och medlidande främlingars blickar.
Lea Lovegood såg i ögonvrån att hennes medvalda grät så att hon inte kunde se något.
Det här var inte på riktigt eller hur? Det var bara en mardröm. Som när hon hade varit liten och strax därpå vaknat upp i sin mors trygga famn. Lea Lovegoods ansikte hårdnade och hennes sista tanke innan hon fördes bort av fredväktarna var: Trygghet finns inte, är en illusion och nu har minsann de andra fått något att vara rädda för. Hon log hånfullt och den gamla Lea Lovegood var borta för alltid.

Distrikt 5:
Miss_Green skulle precis gå upp på scenen då en pil kom vinande genom luften och landade några centimeter från den andra utvaldas huvud.
LunaLovegood1 ryckte till och gav ifrån sig ett förskräckt pip när en pil landade några centimeter från hennes huvud, någon ropade ”Ner med regeringen! Ner med förtrycket!”
Några sekunder senare hade fredsväktarna huggit ner den som skjutit pilen och satt huvudet på en påle i marken bredvid scenen.
Alla stirrade på de tomma ögonen och den förvridna munnen, så gick det alltid för dårar som försökte sätta sig upp mot regeringen. Deltagarna fördes snabbt bort från olycksområdet.

Distrikt 6:
Bombarda blundar och blundar i ett försök att stänga verkligheten ute, ibland önskade hon verkligen att hon kunde driva bort och betrakta allt ur någon annans perspektiv, någon som hade åtminstone lite mer tur i livet.
Hon hade redan sett på när en annan person - saganda hade spytt när dem ropat upp hennes namn men hon hade i alla fall inte gråtit om man nu skulle se det från den ljusa sidan, som hennes syster skulle ha sagt.
Tyvärr såg inte Bombarda något som helst positivt över denna situation och hon ville verkligen inte öppna ögonen.
Hennes mamma brukade alltid säga ”En dag kommer du inte att vara rädd för att öppna ögonen och möta solens strålar till en ny morgon dag, du kommer att ha hittat din väg och då kommer du aldrig mer att vara rädd”. Men hennes mor hade dött och efterlämnat till Bombarda att ta hand om sin lillasyster och spritberoende far.
När en kvinna ropade upp Bombardas namn så orkade hon helt enkelt inte mer utan ropade ”NEJ!” fredsväktarna började genast omringa henne men hon slog vilt omkring sig och lyckades knäcka en fredväktares käke och hon var ganska säker på att hon hade hört en näsa knäckas men sedan hade hon blivit överbemannad och uppsläpad på scen där alla hade stirrat på henne som om hon var ett inburat extra intressant djur på zoo.
saganda hade stirrat fascinerat och uppskattande på henne men det hade bara gjort Bombarda argare och eftersom att fredsväktarna inte kunde hålla henne tillbaka så kastade dom in henne i en gallerförsedd vagn.

Distrikt 7:
Corriiz axlar skakade av tyst gråt, hon hade faktiskt blivit utvald och till på köpet hade Corriiz syskon Miss Black också blivit utvald.
Miss Black höll om sin lillasyster och höll henne hårt intill sig som om hon skulle tyna bort och försvinna om hon lossade på sitt grepp. Corriiz borrade in ansiktet i Miss Blacks klänning och blötte ner den på några sekunder.
Miss Black strök Corriiz över håret och vände sig sedan mot kamerorna som filmade in ”Jag hatar er” sade hon enkelt.

Distrikt 8:
Ronald Potter kollade upp i himlen och förundrades över molnens struktur.
Ronald Potter hade alltid varit en väldigt lugn och praktisk människa, han trodde inte på att tårar skulle hjälpa en eller att det skulle fungera med ett raseri utbrott.
Det ända som skulle hända var att man skulle bli stämplad som en mest eller en damp unge. När Ronald Potter blev uppropad så gick han lugnt upp till scenen och höjde på ett ögonbryn mot publiken och hans ansikte var känslokallt.
M.Potter var rena mottsatsen till Ronald Potter. M.Potter var ett ytterst bortskämt barn för att bo i Distrikt 8 och M.Potter fick alltid som hon ville, genom ilska eller tårar, det brukade vara lite omlott.
När M.Potter blev uppkallad så sade hon lugnt ”Jag kräver en advokat, det här är inte rättvist, jag har inte gjort er något” en fredsväktare puttade fram M.Potter och sade högt ”Livet är inte rättvist din snorvalp, gå upp nu!”.
M.Potter satte näsan i vädret och gick upp på scenen med den lilla värdighet hon hade kvar.

Distrikt 9:
me. Hörde den gamla damen ropa upp hennes namn och svimmade på fläcken.
me. Hade alltid varit ganska känslig och nu så visade det sig vara en riktigt stor svaghet för henne där hon låg med armar och ben spretande åt alla håll på gräsmattan.
Confringo kollade ner på den avsvimmade flickan och lyfte upp henne innan fredsväktarna hann. Hon bar flickan upp till scenen och lade försiktigt ner henne på scen golvet. Confringo började gå därifrån men stannade tvärt när hon hörde den gamla damen säga ”Confringo!” hon vände sig långsamt om och gick som i en dröm upp på scenen där hon presenterades som en deltagare i mugglisgamen.

Distrikt 10:
”la la la la la” nynnade 95mas och tvinnade ett grässtrå som hon plockat upp från den sönderstampade marken hon nu själv stod på runt fingret.
”Hur kan du vara så lugn” viskade Mio, 95mas närmaste vän från ledet bakom honom.
”Äcsh slappna av, chansen är minimal att du eller jag skulle bli uttvalda” 95mas sög frånvarande på sitt blodiga finger där dem hade tagit en nål och stuckit honom med.
”Det vet du inte säkert” sade Mio ”Jag är faktiskt med på 78 lappar i år” sade Mio oroligt.
”Ja men…” 95mas röst dog bort när konfranciern började prata ”Jaha, jag är inte så mycket för kallprat så nu kör vi” hon gjorde en paus och drog 2 lappar samtidigt ”Mio och Allebasi_reserv” Allebasi_reserv gick upp på scenen utan att visa några känslor men 95mas kände att Mio blev helt vit i ansiktet. ”Vänta! Jag anmäler mig som frivillig!” Ropade 95mas desperat och ångrade orden så fort han sagt dem men det var försent och 95mas gick under Mios skräckslagna blick upp på scenen.

Distrikt 11:
Distrikt 11 var verkligen en sorglig syn tänkte 1_amanda_1 när hon såg sig omkring på sitt sorgliga hem distrikt. Hon skulle verkligen inte ha något emot att bo någon annanstans… som huvudstaden. Hon skämdes så fort hon hade tänkt tanken och ångrade den förlöpta tanken. Hon suckade och kollade upp ur sitt dagdrömmande och märkte att alla stirrade på henne ”Hmm, va?” sade hon dumt och insåg att hon hade ropats upp som en deltagare, hon kände att hon blev stel av skräck och halvvägs till scenen så snubblade hon och slog huvudet i något varpå allt slocknade.
avifors suckade och sträckte på nacken för att kunna se vart det nya offret tagit vägen och hon såg att hon låg ner på marken och blödde ymnigt ur ett djupt jack i pannan.
Fredsväktarna omringade henne och förde bort henne. avifors hörde sitt namn ropas upp och hon ställde sig på scenen, ensam redan nu.

Distrikt 12:
luna99 kunde inte fatta att hon haft sådan otur, där hon stod och darrade på scenen med en kräkandes LauraTree bredvid sig.
luna99 kollade på den krampaktigt darrande LauraTree och kände ett ofantligt medlidande med denna människa vars magsäck var helt tömd vid det här laget.

HAHAHA! Asså jag dör "jag kräver en advokat" haha viken bortskämd liten skit jag verkar vara xD

hehe, vad tyckte du?

Super duper bra!!!!

Det var AWESOME!

tackar *rodnar svagt*

M.Potter:tack så mycket

Jätte bra!

Bra, jag hade hoppats på lite mer beskrivningar om hur jag kände osv. Det var lite kort.