Caroline, Mitt Perekta Liv - Förstört?

Haha, fråga inte mig xD
Fast vi har faktiskt en väldigt bra lärare...

... Men mycket prov. Vilken klass?

6:an

Jag går också i 6:an, men vi har aldrig prov. Bara förhör på spanskaläxan, och test på vad vi har lärt oss i matten när vi är klara med ett kapitel.

Neeeeeeej! D'=
Men skolan går ju såklart före. Jag har inte heller haft mycket tid över den senaste tiden, och när man väl får ledig tid kan ju även andra saker gå före skrivandet... :c

*Snyft* *suck* Buhu. BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!! ! !

Niärbästniärbästniärbästniärbästniärbäst. Haha, okej, ni fattar vad jag vill säga, att alltså NI ÄR BÄST, OKEJ?! Utan er skulle det inte finnas något till kapitel. Utan er skulle den här ff:en tagit slut efter andra kapitlet. Men nej, ni hjälpte mig att skriva genom att ge underbara kommentarer. I LOVE U ♥

Egentligen finns det ett Hissa (Historia) papper som väntar på att bli läst, eftersom jag har prov i morgon. Och så borde jag öva på Finska också, men jag kände för att skriva och så tog jag tillfället i akt och skrev. Bara för er. x)

Kapitel.8
Lite närmare Hogwarts

Resan gick väldigt snabbt, och det kändes som om det inte gått mer än en kvart sedan Caroline – eller Carolina, som nu de här tjejerna trodde att hon hette – hade presenterat sig. Men egentligen hade de gått flera timmar, och Caroline hade hunnit berätta massor av lögner, som att hennes mamma hade en dryg släkting till bandet LTM (Som tydligen stod för LoveTheMagic, ett band som verkade väldigt populärt), och att hennes uggla var specialfödd bara för henne – från alla de vackra ugglorna de man valt ut den vackraste till henne (Även fast Rocky inte alls var så fin, tyckte Caroline – men ingen annan märkte det).
Så smånig om började Laura att bli sur över att bli lämnad i skuggorna, Caroline visste hur det kändes – så hon avslutade snabbt sitt samtal och började ett nytt med Laura, om hur fin hennes kappa var. För om hon inte skulle gjort det kanske Laura skulle blivit arg, och det slutar aldrig bra. Caroline hade flera gånger startat ett ”krig” eftersom någon ny udda tjej tagit hennes uppmärksamhet, så hon visste hur man kunde få slut på ett också.
”Var vänliga och byt om till er Hogwarts uniform. Klockan 19.00 anländer vi till Hogwarts skola för häxkonst och trolldom. Klockan är nu 18.30” hörde tjejerna i kupén en pipig röst säga från en högtalare som var dold någonstans i kupén.
”Åh, tänk vilken förlorare som har fått ett sådant där jobb” snäste Laura och väntade på att alla andra skulle hålla med henne, som det alltid var. Men ingen sade något, utan väntade på Carolines dömning. De ville hålla med mig, gick det upp för henne och hon nickade instämmande.
”Ja, det är ju typ det värsta jobbet man kan ha” höll Caroline med. Plötsligt tyckte alla i kupén att det var det urdåligt jobb, och Caroline hånlog mot Laura. Hon visste att det skulle skapa henne trubbel, men om hon hade tur kanske hon kunde få den där efterlängtade ledarplatsen, om hon inte redan fått den. För hon ändrade sig, hon brydde sig inte längre om Laura startade ett krig eller inte – nu hade hon fått med sig ett gäng som försvar.
Lauras ögon smalnade och hon verkade inte vara på något bra humör, men ingen brydde sig om det, eller märkte det – alla var för upptagna med att se till att packa sina saker och byta om till uniformer.

”Var god och lämna tåget, vaktmästaren Mr Luun kommer att ta hand om er” informerade den där pipiga stackars rösten igen. Alla elever på tåget strömmade ut genom de öppna dörrarna och ”första års eleverna” blev kallade till Mr Luun – vaktmästaren.
”Första års eleverna kommer hitåt! Resten sätter sig i en vagn och åker till Hogwarts” sa Mr Luun och alla började genast följa hans order, eller många hade redan satt sig i en vagn innan Mr Luun hade sagt något, eftersom det var så här varje år.
Caroline följde efter Laura, som med bestämda steg hade börjat gå mot den första vagnen hon sett. Och Caroline förstod att Laura mycket väl var medveten om att det satt några tredjeårselever där, men låtsades som om hon inte märkt det.
”Men oj, sitter ni här? Visste ni inte att det är den här vagnen vi femteårselever ska ha?” sa Laura och såg sorgsen ut. Såklart ljög hon om det sista, men ingen verkade bry sig om det – alla ville bara ha en vagn lika mycket som hon.
”N-nej... Det visste vi inte. Förlåt” sa en av flickorna i vagnen skrämt och gick genast bort från vagnen. Laura steg in i den utan att säga något åt de små flickorna, och vände sig om mot oss med ett leende.
”Så här funkar det i min värld. Sätt dig” sa hon till Caroline och log, Ginny, Michelle och Rebecka hoppade före Caroline in i vagnen, och Caroline följde efter dem. Hon satte sig mittemot Laura, och Ginny – som hade suttit sig brevvid Laura (I tron om att jag skulle kommit brevvid henne) hoppade snabbt över till mig sida.
”Så, Carolina, har du någonsin träffat någon från LTM?” frågade Ginny och fnissade igen, hon och Michelle såg förväntans fullt på mig – men det gjorde inte Rebecka, som verkade ta Lauras parti nu. Jag tänkte noga efter innan jag svarade, en lögn kunde skapa trubbel, men berömmelse, sanningen kan vara sådär. Jag hade lärt mig att om man skulle ljuga skulle man ljuga medvetet och man ska också tänka efter noga först.
”Jo, en gång träffade jag... En av dem” sa jag och var väldigt rädd att mina kinder skulle avslöja mig genom att blossa upp röda, men de svek mig inte än. Jag kom på nu, lite försent, att jag inte hade en aning om vilka som sjung eller om det var killar eller tjejer som spelade. Jag visste ingenting om bandet, och det skrämde mig. Anledningen till att jag ens visste om att de existerade var för att Laura och Ginny hade suttit och diskuterat något om dem, deras nya låt eller något i den stilen.
Sedan började lögnerna löpa på ut ur min mun utan stopp, och utan efter tanke...

______
Återkommer kanske på höstlovet (Som jag hoppas - är inte säker - vi ska få på torsdag?) med uppdatering, eller - förhoppningsvis - kapitel.

SUPERDUPER!!!!! hoppas det kommer mer.

Men du, en sak jag märkte var att du bytte från att skriva i Hon/caroline till Jag/mig.

ÅHH, GOOOD ♥ bäst!!!!!!

BÄÄÄST! ♥♥♥

Hoppas att du får tid att skriva innan/på höstlovet ♥