Lily och Severus (PM)

Nej,nej stressa

Kapitel 9. Dags för bal


Severus vaknade upp den trettonde februari av att den stora bläckfisken simmade förbi fönstret bredvid hanns säng, bläckfiskens arm stötte emot glaset med en hög smäll. Severus vred och vände på sig och försökte somna om men inget hjälpte. Severus reste sig upp och började sakta klä på sig.

När hans var klar så gick han mot entréhallen.

I entréhallen stod en flock fnittrande tjejer och även några pojkar som suckade högt. Severus gick närmare för att se vad som hände.

På väggen satt en stor rosa lapp med guldtext:

" Fredagen den 14:de Februari kommer en bal hålla till i stora salen. Balen är obligatorisk, alla måste gå. Alla elever bör ha balklädnader och en partner.

Mvh Personalen. "

Nu förstod Severus varför alla suckade. En bal? Vad skulle han ha på sig? Vem skulle han gå med? Var det inte lite sent att sätta upp lappen dagen innan? Severus suckade högt och gick mot stora salen för att äta frukost.

Efter frukosten så mötte han Lily utan för stora salen.
'Hej Sev.'
'Hej Lily' sade han och log.
De började gå hand i hand ned till fängelsehålorna för att ha trolldryckskonst.

'Du Sev?'
'Mmm?'
'Vem ska du gå på balen med?'
Severus ryckte på axlarna.
'Vet inte.. Dig kanske? Om du inte redan har en partner så klart.'
'Jag går gärna med dig Sev!' sade hon glatt och kastade sig runt halsen på honom.

Superdupermegabra!

jee super

Super!!

shiit vad bra

Kapitel 10. Röda droppar

Severus kollade skeptiskt på sig själv genom helfigurs spegeln. Den slitna, aningen förstora balklädnaden såg fruktansvärd ut. Tyvärr var den det ända han hade. Severus suckade och började gå mot entréhallen för att möta Lily.

När han kom till entré hallen så såg han henne direkt. Hon hade på sig en underbart vacker klänning i en ljus rosa nyans och hon hade lockat sitt vanligtvis platta hår. Severus lade även märke till att han inte var den ända som kollade på henne, både pojkar och flickor från årskurser över och under dem kollade på henne. Pojkarna kollade drömmande efter henne, medan flickorna kollade avundsjukt på henne.

Lily sken upp när hon såg Severus. Hon gick försiktigt fram till honom för att inte snubbla på sin långa klänning. När hon kom fram så kramade hon honom och Severus kände hur alla kollade på dem. Severus, som inte var van att få så mycket uppmärksamhet, började rodna.
'Kom Sev, vi går in.'
Severus nickade och gick med henne in i stora salen.

'Åh vad alla kollar.' viskade Lily till Severus.
'Det är klart, du är fantastiskt vacker.' sade han. 'Alla vill gå med dig.'
'Hur vet du det? Det kanske är dig de vill gå med?'
'Ja verkligen. Alla vill gå med den förvuxna fladdermusen.' sade Severus och himlade med ögonen.
'Jag vill.' sade Lily.
'Men du är nog den ända.'
Lily kollade bort. Hon visste att det han sa var sant.

'Kom Severus, Det är dags!'
'Va? För vad?'
'Första dansen så klart!'
Dans? Det var ingen son hade sagt till honom om någon dans. Han kunde ju inte dansa!

Severus följde med Lily ut på dans golvet. En lugn musik började och alla började dansa någon dans Severus aldrig sett förut.
'Handen på min midja Sev!'
'Oh'
Severus satte sin ena hand på hennes midja.

Även om Severus inte hade någon aning om vad han gjorde, så gick det ganska bra. Efter dansen så lutade sig Severus ned och kysste Lily. Han kände åter igen allas blickar och började rodna. Severus avbröt kyssen.
'Kom.' mumlade han.
Severus och Lily gick bort till en lite mer avlägsen del av stora salen. Severus stoppade ned sin ena hand i fickan och kände hur asken snuddade vid hans fingrar. Skulle han våga?
'Du Lily?' sade han och skulle precis ta upp asken då han blev avbruten.

Ett högt skrik hördes genom salen. Severus släppte asken i fickan och höll händerna för öronen. När skriket försvann så kollade han mot det ställe av salen där skriket kom från. I mitten av salen så låg en flicka i en grön klänning, runt henne var det en röd pöl, blod. Flickan rörde sig inte. Hon var död.

hjälp!,men superbra skrivit

Superbra kapitel! Fy vad läskigt du måste skriva nästa kapitel snart så att vi inte dör av nyfikenhet! Ditt sätt att skriva på var som vanligt underbart