Hermione-Hemsidan (PM)

Skriv snääääälla älskar historian!!!!

Supeeeer lovar att skriva imorgon!

Jäs!!!!

Tack för alla superfina kommentarer! Och förlåt för förseningen! Här kommer mer!

Den första dejten, och kyssen...

Blaise sa försmädligt till Draco nästa morgon efter lektionen i trollkonsthistoria:
”Jag och din lilla kärlek ska gå på dejt idag.” Och viftade löjligt på ögonfransarna. Draco stelnade till men sa sedan till Blaise:
”Du… du juger!”
”Nepp.” sa Blaise. ”Det är sant att jag och Hermione ska börja dejta.”
”Vem… har… vem har berättat… är det Theo? Jag ska mosa honom!” Sa Draco
”Nej det är inte Theo.” Sa Blaise och avbröt Draco i sina svordomar över Theo . ”Jag listade ut det skälv!”
”Jaså… Jaha… vad kul för dig då.” Fick Draco tillslut fram.
”japp, visst är det?” Sa Blaise muntert. ”Åhh här kommer hon ju!” Och mycket riktigt så kom Hermione gående mot dem i korridoren.
”Åhh hej Blaise!” sa Hermione med ett strålande leende.
”Hej Hermione!” sa Blaise minst lika glatt.
”Ska vi gå då?” sa Hermione och tag Blaises hand i sin och dem vandrade iväg hand i hand. Det här var dagen för skolans första Hogsmead utflykt och Hermione och Blaise hade bestämt att dem skulle gå tillsammans. Blaise bubblade av lycka inombords, han skulle äntligen få sin tjej!
”Vart vill du gå?” Frågade han nyfiket när dem kom fram till Hogsmeads vackra gator.
”Åhh…. Hmm… Till Tre Kvastar kanske?” Eller vad säger du?” svarade hon.
”Det blir jätte bra! sa han och log strålande mot henne, sanningen var faktiskt att han var helt nöjd vart dem en gick och han skulle ha sagt att det var jätte bra även om hon hade föreslagigt att dem skulle gå till Svinhuvudet. Dem letade upp ett ledigt bord och Hermione gick för att beställa åt dem, plötsligt hörde Blaise en välbekant röst bakom sig, och han trodde att han visste vem den tillhörde…
”Helloj, så du är på dejt med ”Din lilla kärlek”? sa rösten försmädligt. Blaise vände sig snabbt om, och där stod Ron och Harry, tyvärr avskydde Slytherin och Gryffindore eleverna varandra av princip.
”Vad gör du själv här, ärrskalle?” svarade Blaise med ett elakt flin.
”Så säger du inte till Harry!” Skrek Ron ”Be om ursäkt!”
”Aldrig.” sa Blaise
”Jaså, det ska vi nog se.” sa Harry och drog fram sin trollstav. I en sekund förstod Blaise inte vad Harry höll på med, varför uttalade han ingen formel? Men Blaise upptäckt ungefär 1 sekund senare att han hade använt en icke verbal förtrollning efter som att han då dinglade upp och ner i vristen.
”Så du använder din pappas knep va?” sa Blaise och försökte låta försmädlig men det är inte lätt att spela översittare när man snart kommer att visa kalsongerna för ett stort antal människor. ”Jag har också sätt det där minnet vet du.”
”Ja det gör jag.” sa Harry i samma stund som Blaises klädnad föll ner över huvudet på honom och hans röda kalsonger dök upp. Blaise kände plötsligt en stor smärta i huvudet och förstod ögonblickligen att Harry hade släppt ner honom på marken och att han inte hade kunnat se det för att han hade haft klädnaden över huvudet. Han hann precis rätta till sin klädnad och sätta sig på stolen när Hermione kom.
”Förlåt att det tog så lång tid…” sa hon.
”Det gör ingenting.” sa Blaise stelt. Han tänkte inte berätta för Hermione vad som hade hänt. Både för att det var pinsamt, och för att han inte ville säga något opassande om Harry, det skulle inte vara så smart för Hermione skulle kanske bli arg på honom då… Efter som att hon och Harry var bästa vänner.
”Här är din hånungsöl.” sa Hermione och tittade upp på Blaise.
”Tack… Ähum….” Men han behövde inte säga något mer, dem lutade sig fram och kysst varandra över dem två bägarna. Några meter bort stog Harry och Ron och glodde som om ögonen skulle ploppa ut ur deras ögonhålor.
-------------------------------
Hoppas att det var bra!

jätte bra!!!!!

Tack!!!!!

Super bra!!

Tack igen!!

jättebra!!!

Älskar den här ff