Lily~James - Always and forever [SV]

Har du ett till kapitel på lager?

Haha jag har alltid flera kapitel på lager!! Jag håller på att skriva på kapitel 11 nu!

Kan du inte lägga upp ett kapitel till? Snälla! *hundvalpsögon*

strax

Jättesuperbra!

Kapitel 9
Framtidsplaner, dejter och bråk
Februari 1977

’’’Jag tycker varken bra eller illa om Severus’, sa Lupin. ’Jo, Harry, Jag talar sanning’, tillade han då Harry visade upp en skeptisk min. ’Vi kommer kanske aldrig bli hjärtevänner, efter allt som hände mellan James och Sirius och Severus, det finns för mycket bitterhet där. Men jag glömmer aldrig att under det år som jag undervisade på Hogwarts tillredde Severus vargbanedrycken åt mig varenda månad, tillredde den perfekt, så att jag inte behövde lida som jag brukar göra vid fullmåne.’
’Men han råkade ’oavsiktligt’ berätta att ni var en varulv, så ni blev tvungna att lämna skolan!’ sa Harry ilsket.
Lupin ryckte på axlarna.
’Det skulle i vilket fall ha läckt ut förr eller senare. Vi vet både du och jag att han ville ha mitt jobb, men han kunde ha tillfogat mig mycket större skada genom att mixtra med trolldrycken. Han höll mig frisk. Jag måste vara tacksam för det.’
’Han kanske inte vågade fiffla med drycken eftersom Dumbledore höll uppsikt äver honom!’ sa Harry.
’Du är fast besluten att hata honom, Harry’, sa Lupin med ett svagt leende. ’Och jag förstår det, men James till far och Sirius till gudfar har du ärvt ett gammalt agg mot honom’.’’

Ur ’’Harry Potter och Halvblodsprinsen’’


Alla hjärtans dag kom, och frukosten samma lördag hölls i Stora Salen, som dagen till ära var fyllt av rosa och röda konfettihjärtan. Allt bröd hade skurits i hjärtformar, och sylten var förtrollad så den formade ett hjärta när man släppte ner den på youghurten.
-Vad otroligt irriterande det här måste vara om man är singel, trallade James glatt och tog åt sig av hjärtsylten.
-Du anar inte, sa Sirius och ruskade bort lite konfetti från håret.
Remus knaprade lite på ett hjärtformat knäckebröd, och Peter tittade längtansfullt mot Kendall Levine vid Rawenclawbordet, utan att någon tog någon som helst notis om honom.

-Jag är mätt som en sliskig rosa hjärtformad plätt, sa James och klappade sig belåtet på magen. Jag går till sovsalen och börjar göra mig i ordning.
-Jag följer med, sa Sirius och reste sig upp.
-Jag också, sa Remus. Slingersvans, ska du verkligen inte äta nånting?
Peter, som hade ägnat hela frukosten åt att kolla på Kendall Levine, tittade förvånat upp.
-Va?
-Frukost. Du. Äta. Något? Sa James sarkastiskt till svar.
-Äh, det ä-är lugnt, j-jag är inte hu-hungrig.
Han reser sig upp och går iväg med de andra.

I korridoren möter de Snape, som raskt börjar skynda iväg med sina böcker då han får syn på James.
-Tjena Sn... började James.
-Tagghorn, nej. Det är inte värt det, sa Remus.
-En sista gång? Vädjade James och Remus svarade inte.
James vände sig återigen mot Snape.
-Tjena Snorgärsen!
Inget svar, bara en mörk blick.
-Vad konkar du runt på? Sa James och ryckte åt sig boken Snape håller i.
Remus öppnade munnen, men stängde den sedan då han kommer på att det är meningslöst.
-Avancerad trolldryckskonst. Jaha. Sönderklottrad är den också. Halvblodsprinsen? Ha! Va sjutton är det för namn!
-Det kanske står kärleksdikter till din tjej, James? Fnissade Sirius.
James öppnade boken och låtsades läsa högt.
-Rosor är röda, violer är blå, Lilys ögon är gröna men jag är korkad ändå.
Sirius och Peter fnissade, och det var knappt att Remus kunde låta bli att dra på munnen.
-Jag är puckad och tror Lily ska komma till mej, men nu är hon faktiskt James Potters tjej, fortsatte James.
Sirius brast i skratt, och Remus dolde skickligt ett fniss i en hostning.
-Ack, varför pajade du allt? Du suktade efter henne i nästan sju år, varför förstörde du allt med att kalla henne smutsskalle? Sa James med ett fejkat medlidande.
Snape rycker åt sig sin bok utan ett ord och vänder på klacken för att gå därifrån.
-Ja det var väl dumt, att få henne att hata dig? Byggde Sirius på.
-Hon kommer aldrig... började James, innan Snape tvärstannar, vänder sig om och drar sin trollstav innan James hinner tänka.
-Sectusempra.
James kastades bakåt som om en osynlig boxningshandske knockat honom. Blodet sprutade från hans bröst, och hans ansikte skrynklades ihop till något som ser ut att vara en grimas av smärta.
-Severus! Skrek Lily, som kom springandes genom korridoren.
Sirius drog sin stav mot Snape, vars ansikte var om möjligt blekare än vanligt och uttryckslöst.
Remus rusade snabbt fram mot James, tog sin halsduk och försökte försiktigt lägga den mot såret för att stoppa blödningen så mycket som möjligt.
-Hämta hjälp, ropade han åt Peter som stod som förlamad, liksom resten av de tiotal personer i korridoren.
Lily springer fram till Remus och lägger sin hand mot James iskalla kind.
-Vad hände? Frågade hon Remus panikslaget.
-Snape använde någon formel mot James... och sen...
Lily vände ett ansikte fyllt av tårar mot Snape, som fortfarande stod med staven riktad mot Sirius.
-Dra härifrån! Vrålade hon. Gå!
Snape kastar en snabb blick på Sirius, som sänkte sin stav. Han böjde sig ner och ryckte åt sig boken som låg på golvet, innan han skyndade iväg.
-Snorgärsen screwed up again... mumlade Sirius för sig själv och stoppade trollstaven innanför klädnaden innan han rusade fram till Remus och Lily.
-Vi behöver hjälp, sa han oroligt.
-Slingersvans hämtar, sa Remus och fortsatte trycka halsduken mot James sår.
-Slingersvans? Frågade Lily oförstående.
-Öhm... Peter. Vi förklarar sen.
Sirius reste sig upp och kastade en arg blick mot alla som står som förstenade runt omkring.
-Hämta hjälp eller dra härifrån! Vrålade han. De andra såg skrämda upp och skyndade iväg. Om det var för att hämta hjälp eller för att dra därifrån visste inte Sirius, men han brydde sig inte heller för tillfället.
''Varför lät jag de ske, varför lät jag det ske, varför lät jag det ske...''
Orden upprepas om och om igen i Remus huvud medan han, Sirius och Lily sitter runt James. Försöker få kontakt med honom, klappar honom, pratar lugnande med honom.

Efter något som kändes som en evighet kom Peter äntligen tillbaka, med professor McGonagall och professor Merrythought hack i häl.
McGonagall stirrade förfärat på James, och Remus flyttar på sig så Merrythought kan ta hans plats.
-Hur har detta inträffat? Frågade McGonagall, och hon lät lika förfärad som hon såg ut.
-Snape, svarade Remus kort. Severus Snape.
-En elev?
Remus nickade och vände sig sedan åt Merrythought, som verkade ha kastat en läkande formel mot James. Blodet såg ut att torkas upp, och James anding och ansiktsuttryck blev normalt igen.
-Ta honom till sjukhusflygeln och be Poppy att omedelbart ge honom lite kungsmynta, sa McGonagall kort till Merrythought som nickade och bar iväg med James. Kvar stod McGonagall i sällskap av fyra skärrade elever.
-Fanns det någon anledning för mr Snape att göra detta? Frågade hon, nästan direkt.
-James... öhm... provocerade honom, förklarade Remus.
-Nåja, jag har hört tillräckligt om mr Potters och mr Snapes gräl, jag vill inte vet vad exakt som hände. Använde er vän trollformler eller utsatte Snape för någon sorts fysisk smärta?
-Nej, han bara pratade, sa Sirius och de andra tre nickade.
McGonagall nickade och det var tyst ett tag, innan hon återigen öppnade munnen.
-Nå, vad använde Snape för formel? Kände ni igen den? Var det något ni hört eller läst om förut, eller var den helt främmande?
-Jag har aldrig hört den förut, sa Lily, och ett mummel av ’’inte jag heller’’ hördes bland de andra.
-Jag t-tycke han s-sa något m-med semper, sa Peter.
-Sectusempra, sa Sirius och Remus i korus.
McGonagall blev återigen tyst och tittade forskande på eleverna.
-Nå, jag har aldrig hört om den förut, men det är ond magi vi pratar om. Om ni kommer på något mer jag eller professor Dumbledore behöver veta, var vänliga och sig det direkt när ni kommer på det.
Lily, Sirius, Peter och Remus nickade.
-Tack så mycket. Ni kan gå, sa McGonagall och de vände sig om.

När de fyra något senare otåligt satt och väntade i Gryffindors uppehållsrum var stämningen på helspänn.
-Det… det var tråkigt att det var just idag ni skulle gå ut, Lily, sa Remus efter en stund och hon nickade tomt medan hon stirrade in i elden.
-Han kommer säkert ut vid lunch, det tar väl inte hela eftermiddagen att svälja en kvist mynta, sa Sirius.
Fortsatt tystnad.
-Vad gjorde han? Frågade Lily sedan. Vad gjorde han egentligen?
-Vad menar du? Sa Remus oförstående.
-James, sa hon. Vad gjorde han?
Det blev tyst bland de tre marodörerna. Ingen tycktes vilja svara på frågan, men alla visste att Lily inte skulle ge sig förrän hon fick veta hur James provocerade Severus.
-Öhm… man kan säga att eftersom James vet att Snape gillar dig…
-Severus gillar inte mig? Inte på det sättet? Vi har varit vänner sen vi var tio!
-Snape gillar dig på det sättet, och det vet både vi, James och Snape. Hur som helst så kan man säga att James… påminde honom lite om att du är hans flickvän och inte Snapes. Men vad han än sa tycker jag inte han förtjänade formeln som Snape skickade.
Lily nickade instämmande.
-Kom, sa Sirius. Vi får se om madam Pomfrey låter oss hälsa på honom.

Ett kapitel till? :3

Brabrabra :3

Super!

Oh! ♥

Braaigt!