Hunger Games....Sweden (Rollspel)

Det började bli mörkt så jag satt fast mig med snöret och tittade ut över skogen. Jag såg några anndra sitta i ett träd men jag lät dem vara, jag försökte att döda så några som möjligt så det var bäst att låta bli.

Mörkret föll runt omkring oss. Jag kände på mig att någon tittade på oss. "Ryan" viskade jag. "Någon tittar på oss. Det finns någon i närheten" Jag ser mig omkring i mörkret, men ser ingen.

Jag sommnar till och drömmer lite konstiga saker. Jag drömmer om min döda mamma, hon dog när jag föddes det var det jag drömmde. Jag vaknade till snabbt och var kallsvettig! Jag kan inte ha sovit så länge. Jag tittar mig omkring och kommer på att jag var inkastad i en dödsarena.

Jag tittade mig omkring. Det var väldigt mörkt så jag såg nästan ingenting. Plötsligt såg jag ett träd som vibrerade lätt som om någon satt i det.
"Där",sa jag och pekade på trädet. Jag laddade min båge för säkerhets skull.

"Nej" säger jag och tittar Ryan i ögonen. "Skjut inte. Det är bara ett barn, jag känner det på mig" jag tittar mot trädet som jag tror personen sitter i.

Helt plötsligt käns det som om någon ser mig, jag tittar på alla träd, jag ser dem igen. Dem siktar på mig, nu är jag rädd. Jag fick tårar i ögonen och var på väg att ropa att det bara var att döda mig, jag var ändå inte värd något.

"Man kan aldrig vara säker på vad som finns här inne på arenan" sa jag men sänkte min båge.
"Vem kan det vara?" frågade jag mer till mig själv än till Annie.

Jag började skaka jätte mycket, jag skulle inte klara en natt till, jag håller redan på att dö, hur ska det då gå?!. Jag fortsätter att kolla mot trädet där dem anndra satt, det värnade som om dem inte siktade på mig längre, men jag skakade endå!

Jag ryckte axlarna. "Jag vet inte" sa jag och tittade på Ryan. "Men det är iallafall bäst för oss att få lite vila" jag satte mig till rätta och andades ut. Det var bara en stunds vila i den här dödsarenan.

Jag var glad att den, vem det nu var, inte attackera oss. Det var inte direkt min favorit hooby att mörda andra barn om man säger så. Jag satte mig tillrätta och stängde ögonlocken.