Allt förändras [SV]

Kapitel 11.

Johanna, Alice och Leonard var redan där när jag strosade fram mellan bänkarna i parken. ”Hej Mione!” ropade Alice mot mig och gick för att möta mig. Jag hade varit borta i Diagongränden och glömt att berätta, och de hade saknat mig, jag visste det. ”Var har du varit?” frågade Johanna nyfiket. ”Du svarade inte.” fyllde Alice i. Jag lyfte blicken från den steniga marken. ”Jag har varit hos min mormor.” drog jag snabbt ihop och log. ”Hej Leo!” hälsade jag glatt. Leo var ett år äldre än mig, och mycket längre.Med hans rufsiga bruna hår, som i frisyren påminde mig om Harry och hans nöt färgade ögon så tyckte alla tjejer att han var den snyggaste i klassen men ändå så visste de att Leo bara älskade mig. Det gjorde vissa saker lite mer komplicerade än annars. Vi kramade om varann och alla strålade. ”Ska vi ta en glass?” föreslog jag. Vi gick tillsammans bort till kafét som låg bredvid badet alldeles vid parken. När vi hade beställt våra glassar gick vi och satte oss vid ett ledigt bord. ”När åker du?” frågade Alice och kastade glatt med sitt svarta hår. ”Idag.” svarade jag snabbt och kramade hennes hand. Johanna suckade och Leo tittade bort. Jag kunde se hans tårar i ögonen. Alla åt på sina glassar under tystnad. ”Ska vi bada?” frågade Leo när vi hade ätit upp glassarna. Hans förslag fick alla att dra på mungiporna och nickade snabbt. ”Vi ses här om 5 minuter.” slog Johanna snabbt fast. Vi reste oss och sprang åt olika håll, alla skulle hem. Leo sprang bredvid mig, han var min granne. Vi vek in på vår gata och in på min tomt. Jag sparka av mig skor, rafsade ihop bikini, handduk och simglas ögon. Jag hittade en tom kasse som jag tryckte ner allt i och drog på mig skorna. Jag väntande utanför och Leo kom snabbt ut från hans hus igen. Vi sprang tillbaka, vi var först.
Leo tog min hand, men jag drog inte bort den när vi började gå mot badet. ”Hej! Vänta på oss!” hojtade Alice när hon och Johanna kom cyklandes. De hoppade av cyklarna och låste fast dom. Under tiden hade jag och Leo betalat inträde och var redan inne på badet. Jag bytte om och klev ut till poolen. Alice och Johanna var på väg om till omklädningsrummet när jag och Leo hoppade i. Vattnet var svalt och kändes skönt mot min varma hud. Jag har aldrig varit med om en sådan här varm sen augusti dag. Johanna och Alice hoppade också i och började skvätta vatten på mig. Jag skvätte tillbaks och ett vatten krig bröt ut. Alice och jag flydde till omklädningsrummet och hämtade vatten pistoler och kutade tillbaka med och sköt så mycket vi kunde.
Den stora klockan på väggen sa att det var dags att gå. Vi låg och solbadade och jag reste mig upp. ”Jag måste gå” meddelade jag.
De andra reste sig också och vi bytte tillbaka till vanliga kläder. Leo trampade på en lånecykel och jag satt på pakethållaren. Vinden slet i mitt hår och jag njöt. Han bromsade in framför vårt kvarter. Han hoppade av cykeln och jag klev av. ”Jag kommer sakna dig.” sa han. Jag hörde hur gråten var i hans hals. Jag tog hans hals och tryckte den. ”Jag vet.” svarade jag. Han omfamnade mig en stor kram och jag kramade honom tillbaka. ”Lova att du skickar brev!” viskade han. ”Jag lovar.” viskade jag tillbaka. Sen gick vi tillsammans till mitt hus.
Mamma hade ställt ut Krumben och min koffert på trappan och bilen var olåst så jag fick hjälp med att släppa in allt i bilen. Mamma och pappa kom ut. ”Bra att du är här, Mione.” sa Pappa när han kom ut. Han pustade ut och de satte sig i bilen. Jag kramade Leos hand. ”Ha det bra. jag lovar att skriva minst varannan dag.” Jag pratade snabbt. Jag kramade om honom en sista gång och smet sedan in i bilen. Jag såg hur han vinkade till mig när vi körde där ifrån och jag vinkade tillbaka. Jag förstod hur det var att vara ifrån någon som man älskade.
”Men nu var det dags att åka till Hogwarts!” tänkte jag lyckligt.

Kommentera gärna!

SomvanligtvardetsåfuckingamazingochjagbaradörvarendagångochnumåstejaglugnanermigmenhurkanjaggöradetförjaghållerpåattsvimmaochOH GOD!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

awesome!

super

SUPERBRA

du skriver så bra,längtar till nästa kapittel

Förlåt att det inte har kommit på längemen jag har varit bortrest.



Jag blundade när jag sprang genom bärren och när jag öppnade

ögonen stod det röda tåget redan inne på perrongen. Jag kramade om

mina föräldrar och puttade sedan bagagevagnen närmare tåget och

drog sedan ombord min koffert. Jag letade efter en tom kupé eller

Harry och Ron. Jag visste inte riktigt. Jag hittade en tom kupé och
slog mig ner. Tåget började rulla och jag plockade upp en bok och satte mig och läste. Efter en stund sköts dörren till kupén upp och Harry och Ron klev in. Ron var längre och solbränd, och Harry, mager och med samma rufsiga hår. Jag insåg hur mycket jag saknade de. Jag kom plötsligt på en sak. Hastigt öppnade jag min koffert och där högst upp låg Harrys brev om Sirius. Jag log brett och slog mig ner igen, det var magi!
”Hur är det med Sirius?” frågade jag snabbt. Harry log brett medan Luna kom stillsamt in i kupén och slog sig ner med sin Hört och sett.
”Jag ska flytta in till julen.” svarade han. Luna höjde blicken. ”När ni säger Sirius, menar ni då Stubby Boardman?” frågade hon drömmande. Allt var precis som i drömmen.

När vi kom fram till stationen var jag inte glad. Jag visste varför jag hade bara hemlängtan, hem till Hogwarts. Harry, Ron och jag vinkade glatt till Hagrid medan vi fångade en vagn som drogs av de osynliga trestralerna. Vi pratade om sommaren medan vi kom närmre slottet. Vi klev in i salen och jag tittade genast bort mot huvudbordet för att se vem som skulle vara lärare i Försvar mot Svartkonster. Ett par gröna ögon borrade sig in i mina. Ögonen tillhörde en smal medelålders kvinna. Hon hade svart hår som var strikt ihop satt i en hästsvans där bak. Hon hade en safir blå klädnad som böljade ner för stolen. Kvinnan vände på huvudet för att prata med McGonagall som satt bredvid. Jag slogs över hur lika de var, som tvillingar.

Guud va braa!!

awweeeeesomee
bevakar igen!!!!