Ännu ett år av mugglisgamen

Så klart jag vet hur det är, och jag är nog medveten om dom flesta själv ♥

Jättebra!
Fast jag dog...

Uhuuu, jag gillar inte ens falukorv!!

KAN INTE FATTA ATT JAG LEVER! :O

Awesome skrivet ♥

Var typ mega längesedan jag skrev? Okej kanske inte, men det känns som det. slänger upp ett litet kapitel nu minnsann!

KAPITEL 3

EMELESEL vaknar upp av att hon hör någon släpas i marken över henne, hon väcker saganda men håller för hennes mun så hon inte ska skrika. saganda hör direkt det EMELESEL ville att hon skulle höra. Över jorden släpas pansyparkinson♥ i ett fast grepp av PotterHunger. Blöder gör hon med och luften börjar ta slut, vad PotterHunger tänker göra med henne har hon ingen aning om.

EMELESEL väljer att göra sönder sin fåtölj och drar med sig en tygbit upp att kamouflera sig med, då fåtöljen var i samma färg som sanden. Samtidigt som hon försöker klättra upp ur hålet med saganda sitter Lunah~ kvar på marken vid stenraset. Hon hade äntligen slutat be och såg att det började bli riktigt mörkt ute och bestämde sig för att halta bort i smärta till ett säkert ställe. Samtidigt som hon börjar röra på sig kommer Hermia svingandes i lianerna och slår henne i huvudet med en batong så Lunah~ ramlar ner och slår i huvudet i en sten. Hermia fortsätter att slänga sid vidare som ingenting hänt ätandes på sin falukorv. 
Kanonskottet ekar över hela arenan och Ronald Weasley bestämmer sig för att rycka upp sig och vara modig, han har förstått att sin kompanjon är död men han måste fortfarande ha mat så han kryper ur sin grotta och beger sig ca 10 meter ut för att se om det finns någon mat att skåda. Han hade tur och hittar en buske med bär han kände igen från sitt egna distrikt.

Ellenmai som satt vid ymnighetstornet och filosoferade över livet med lliissaa, kate malfoy, Miskel, Zmaragd och myggan98 och utsbrast helt plötsligt.
- Jag är sugen över att se blod spillas säger hon medan hon log ett stor hånleende.
- Synd att det är för mörkt för att ens se sina egna fötter nu då, utbrast Zmaragd retsamt.
Just då hörde dom alla ett plingande ljud och med en liten fallskärm kom det ner en metall låda i Ellenmai’s knä. Hon öppnade lådan och såg ett par mörkerglasögon, hon tog upp dom och satte på sig dom. Samtidigt tittade hon på lappen hon hade fått ” ” stod det bara. Zmaragd satt och kände sig en bit ägd när Ellenmai fick sina mörkerglasögon och fick alltså äran att bli det första offret Ellenmai dräpte med glasögonen på.
Ett kanonskott ekade åter igen över arenan och Dream satte sig ner på en sten och stirrade skräckslaget på Twix. Hon hade blivit jätte annorlunda på den senaste tiden och Dream var rädd att hon skulle bli dödad av sin kompanjon, antingen det eller frysa ihjäl.

Åh super!

Awesome!

Hermia– MIN FALUKORV!!!!!!!

Åh, värmer så otroligt mycket när ni kommenterar! ♥

[btw: om ni inte var med i kapitlet kommer ni vara med nästa gång hihih ]