Den Svarta Änkan

MÄÄÄÄÄH BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAOOOO!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Jättebra skrivet!
och spindelnät som kärna... spindelnät av en Svart Änka." - hu hu huhhh!

Svarta änkor är läskiga... Liksom de äter upp sina män.... KANIBLER!

^^
förlåt nu tog det lite tid igen! Jag kommer åka till Mallorca i två veckor så nu kommer tre kapitel i ett!

10. Färden
Väl hemma hade mamma fixat till sig något. Håret spretade inte längre t alla håll utan låg slätt nerför axlarna. En vit klänning med svarta blödande ögon och sandaler. Men den där korkade och dimmiga blicken var kvar och spritlukten fanns runt henne som en barriär mellan verkligheter och ser dimmiga tillståndet.
Mamma log lite mot mig men jag besvarade det inte. Jag har aldrig tyckt om mamma. Dum, slarvig, elak, jobbig, full, trött varje dag, bryr sig inte. En sådan när hatisk mamma som man kan läsa i böcker om. Jag tänkte på allt som hänt. Allt verkade så.. lite för underbart. Som om något när som helst skulle få det att falla samman, bli en enda röra som jag inte kunde reda ut. Fundersam men glad gick jag upp till mitt lila stökiga rum. Den lilla svarta Iller jag köpt sov vid min sidan. Han var liten, bara en unge. Han var onaturligt svart med en vit svans. Nå fort jag så honom ligga där på min säng visste jag vad han skulle heta. "Snö" och det var allt hon sa innan sömnen anslöt sig som en dimma runt henne och tog med henne till stället där inget ont kan hända.

Tre veckor senare...
"Tåget till Velin.." Jag tittar på den rökiga tågstationen. Många tåg hade redan passerat men inget av dem skulle till Velin. Jag hade till och med frågat konduktören som hade skratta och sagt att hon minsan var en lustig typ, vilket jag inte tolkade som ett bra tecken. Paniken började krypa långsamt och svetten bröt så småningom ut i pannan, fingrarna värkte av ansträngning av den tunga kofferten och det blev inte bättre av att fingrarna blev hala och tankarna fokuserade på allt hon drömt om som hon visste att hon aldrig skulle få.
Tårarna brände men de fick vänta.
Plötsligt kom ett vitt tåg, alla andra tåg var mörkröda med svarta lok, men den här var vit. Ångan som välde ut var skimrig och mystisk böljande.
Jag log och visste att om jag bara kunde ta mig dit skulle tåget genast ta mig till Aquila! Jag började springa mycket långsamt - för kofferten - men jag sprang för allt jag hade och ett flåsande skratt letade sig ut genom munnen. Tåget blev långsamt större och jag stod till slut bara några meter ifrån. Tåget började sakta rulla ut och jag skrek av förtvivlan. Jag kämpade mig upp på tåget medans det började rulla fortare. Hjärtat dunkade fortfarande av panik och jag kände mig helt utpumpad. Jag satte mig närmaste kupe. En brunhårig lång tjej satt där, Hon hade håret uppsatt i två flätor och såg ut att vara hämtad deräkt ur en skoltidning. "Hej", sa jag nervöst och satte mig bredvid. Hon fortsatte att studera den stora boken och antecknade under hela resan. Allt kändes tom när jag satt där utan någon att varken prata eller skratta med, men det var inte viktigt för snart saktade tåget ner.. och inte långt där borta stod sju slott med vackra fönster som såg välkomnande ut. Jag log och steg av från tåget, för första gången.. såg jag mitt riktiga hem.

Böääääöääöääääääääööööööööääääääässssssttttt!!!!!! ♥♥♥♥♥♥

Har läst igenom alltihop nu kan bara konstatera att denna ff är asbra! *Bevakar*

Jag anser fortfarande att Gryffindor kickar de andra elevhemmens små rumpor.

absolut BÄST

BÄST!!!! ♥ ♥ ♥

Goodie

Asgrymt!