(Rs) Nu eller aldrig.

Cheryl totalignorerar frågan. Hon tänker bara överleva dessa 4 veckor och sedan ska hon åka hem igen.

Ända sen Katie var liten hade hon vetat att är man snäll mot andra så är de snälla mot henne, men hon kände sig väldigt ignorerad. Var det för att hon var yngst?
Det var nog bäst att bara hålla tyst så kanske hon kunde prova bli vän med dem lite senare.

Alice ställde sig upp och lade armarna i kors över bröstet.
"Vi kan väl i alla fall presentera oss ALLA? Så lär vi känna varandra lite i alla fall? Eller är det en dålig idé?"

Lula märkte att alla utefryste den yngsta tjejen, men varför skulle hon bry sig? allt hon ville var att plugga historia. Och kanske festa lite.

"Nä, det är en bra idé" svarade Katie som fick prata tidigare än tänkt. "Jag heter Katie Lee".
Katie blev plötsligt på lite bättre humör när hon fick någon annan att våga fråga lite också.

Alice log stort mot Katie.
"Jag heter Alice. Alice Morén. Men det går bra att kalla mig Sic."

"Ähum, jag heter Lula Oon" sa Lula utan att titta upp ur boken.

Katie märkte att hon var på väg att få åtminstånde en vän som log stort mot henne, men hon ville gärna ha alla som vänner, så hon försökte småle mot Lula också.

Kahlan såg inte upp från pappret
"Kahlan" sa hon bara lågt och hon ville redan hem. hon stängde ritblocket och la ner det i nattduksbordslådan

Lula märkte att den yngsta (katie) försökte le mott henne. Jag kollade en tavla på jorden som hängde vid dören.