Livet efter livet

Oh mah squash SERIOUSLEY??? BÄST. ♥

samma här :O

ÅH vad ni är bäst! ♥ Ska försöka göra så ni får ett kapitel i veckan :3

Bra

Okej, här kommer nästa kapitel. Jag tror det är tråkigt och trist, och jag ska iväg nu så jag hinner inte rätta, men iaf.. ^^

3 - Vadskamandöpadethärkapitlettilldå?
Fred funderade och tittade förvånat på kvinnan, som enligt hennes namnskylt tydligen hette Jane. Fred kunde inte direkt avgöra om det kvinnan (eller Jane, som hon hette) hade sagt var positivt eller negativt.
Början… Det lät ju på sätt och vis bra, men samtidigt kändes det negativt. Fred skulle aldrig mer få se sina vänner, sin familj eller sin tvillingbror. Han skulle aldrig mer få följa utvecklingen av hans och Georges skämtbutik och han skulle aldrig mer få skämta med sin bror.
Fred hade inte fått chansen att leva klart sitt liv. Han hade inte ens fått skapa familj och testat livet som vuxen. Det skar i hjärtat av bara tanken.

”Här, kom med ut”, sa Jane plötsligt, och Fred rycktes ut ur sina tankar.
Jane reste sig från pallen hon satt på, och i nästa sekund gick den upp i rök. Fred följde efter henne och de steg ut genom dörren.
Det kom som en chock för Fred när han upptäckte att de hade kommit ut i ett gigantiskt rum. Det påminde honom lite om trolldomsministeriet, men det var ändå helt olikt. På trolldomsministeriet var det rätt mörkt, och det var alltid smockfullt med människor som gick åt alla håll. Här var det bara några få människor som gick förbi. Vissa var klädda som Jane, i ljusa kläder och med en bricka på bröstet där det stod namnet på personen och vilken avdelning den arbetade på. Andra var klädda som Fred, och de flesta av dem hade någon med sig som visade vart de skulle.
Medan Fred kämpade för att hålla jämna steg med Jane såg han sig om. Det var väldigt ljust och öppet här. Väggarna var vita, golvet var av blankpolerat trä – och det fanns inget tak. Det var inte som på Hogwarts, där taket var förtrollat. Här fanns det inget tak överhuvudtaget. Man möttes av den klarblå himlen om man tittade uppåt.
Vad Fred också noterade var att det fanns oändligt många dörrar runt om i rummet, och alla såg ut precis som den han själv kommit från.
På andra sidan av rummet fanns en lång rad med ett tjugotal diskar. Bakom varje disk satt en man eller kvinna.

”Namn?” hördes plötsligt en röst, och Fred drogs tillbaka till nuet. Jane hade lett honom fram till en av diskarna utan att han hade tänkt på det. Bakom den här disken satt en ganska lång man med blont hår och vit kostym. Namnbrickan på hans bröst visade att han hette Richard och jobbade på ’Nykomlingsregistret’.
”Vad är ditt namn?” upprepade Richard och spände blicken i Freds ögon.
”Fred Weasley”, svarade Fred något frånvarande. Mannen nickade och en magisk penna bredvid honom antecknade automatiskt det han hade sagt i en tjock pärm.
”Då kan ni gå vidare”, sa Richard, och Jane ledde honom där ifrån igen.

”Vart ska vi nu då?” frågade Fred förvirrat då Jane ledde honom tvärs genom rummet och mot en annan dörr. Jane svarade honom inte, utan fortsatte bara att gå och ledde honom in genom dörren. I detta rum fanns två vita fåtöljer och ett runt bord i mitten. En skål på bordet innehåll något slags snacks, men det såg ut som om det bara stod där i onödan.
”Vad gör vi här?” frågade Fred med hopp om att han skulle få svar den här gången.
Jane stannade och visade i en rörelse med handen att han skulle slå sig ner i en av fåtöljerna, och det gjorde han. Sedan ställde hon sig i dörröppningen och Fred fick se henne le för första gången.
”Nu, mr Weasley, ska du äntligen få allt förklarat för dig.”

Awesome ♥

Awesome ♥

Jättebra!

TOTALLY AWESOME ♥

Underbaaaaaaaaaaaaart kviiiiiiiiiinnnaaaaaa ♥