Jag kommer alltid att älska dig (Lily, Snape och Marodörerna)

Skriv mer! (ny läsare)

Skriv meeeer snällla???

FÖRLÅT JAG HADE HELT GLÖMT BORT MEN SÅG DEN NU NÄR MUGGLIS HELT RESTARTADE FÖR MIG! FÖRLÅT 1000000000 gånger om!!!!!

Nu ska det bli bättring, och det rejält! Om det är någon som fortfarande är intresserad vill säga. Jag skäms verkligen nu. Förlåt igen! ♥♥♥♥
___________________________________


Lily,

Jag måste säga att du är avskyvärd. Jag bryr mig inte alls om någon av dina äckel till killar. Du verkar ju bete dig som en slampa där borta på freak-skolan. Vad du än gör så blir det ju fel. Du är så misslyckad.

Petunia


När Lily hade läst Tunis svar satt hon blickstilla tills hon såg en liten vattendroppe falla ner på pergamentet. Tåren smetade ut ordet "slampa" så att det såg ut att vara fetmarkerat. Det kändes som om Tunis blanka vita papper hade skurit upp hennes hjärta, i ett sådant skarpt, svidande sår som man får om man drar fingret mot en sidkant i en mugglarbok. Hon hade verkligen trott att hon kunde lita på Tunis hjälp. I ärlighetens namn så hade aldrig Lily känt sig så ensam, trots att hon satt i Stora Salen och var omgiven av människor.

Shit! Lily hade inte tänkt på det. Hon satt i Stora Salen och lipade som en liten barnunge. Vad skulle de yngre eleverna tänka om de såg henne sitta där och tjuta, hon som var prefekt och allt?
I en enda rörelse kastade sig Lily upp från Gryffindorbordet och tecknade åt Alice att följa med. (För er som inte kommer ihåg är Alice Lilys bästa vän.) Som tur var satt de nära porten ut till entréhallen. Det skulle inte ta dem mer än fyra sekunder att ta sig dit om de sprang. Men var det smart att springa? Skulle de inte dra till sig mer uppmärksamhet då, än om de låtsades att de skulle gå på toaletten eller något?

Jo, så fick det bli. Med spelat lugn begav sig Lily och Alice ut ur Stora Salen. De hade knappt hunnit gå ut genom porten som ledde ut till sjön för ens Lily kastade sig i famnen på sin bästa vän. Alice sa ingenting. Hon visste antagligen att hon skulle få veta vad som hade hänt snart nog. Helt tyst stod hon bara där och lät Lily fläcka ner hennes vita skjorta och klappade henne på ryggen.

"Såja, gumman, så hemskt han det inte vara." sa Alice när Lily hade gråtit oavbrutet i minst fem minuter.
"Jo, så h-hemskt är det." hulkade Lily. "T-tuni sa att hon struntade totalt i m-mig och hon s-sa att jag uppförde mig som en... en slampa."
"HON GJORDE VAD?!" Alice brusade upp. "Hon ska inte säga något sånt till dig. Hon har ingen aning om vad du har gjort och inte gjort. Det kan inte finnas någon stoltare person än du. Seriöst, hon borde tänka mer på vad hon skriver! Fattar hon inte att du blir ledsen eller!?"
"Jo... Hon fattar. Det är bara det att hon inte bryr sig..." mumlade Lily mot Alices axel.
"Lyssna på mig här nu." Alice drog sig undan och höll henne på armlängds avstånd. Hon fortsatte inte tala för ens Lily lyfte blicken från marken och tittade mötte hennes blick. "Du ska inte bry mig om vad hon säger. Både du och jag vet att det inte är sant. Hon önskar bara att hon hade varit som du. Alla älskar dig, och ärligt talat så verkar hon inte vara så omtyckt efter vad du har berättat om henne. Och, du är magisk - nej, inte bara för att du är en häxa. Du är magisk för att du är du. You keep it real, girl. Du ändrar dig inte efter andra för att du ska passa dem. Om de inte är nöjda med dig som du är, så får det vara, men ingen har någonsin försökt ändra på dig. Jag menar: titta på dig. Du är perfekt! Du är jättesnygg, har typ bäst betyg i hela klassen, de populäraste killarna vill ha dig - tja, inte bara dem förresten, nästan alla verkar lite småförälskade i dig - alla tjejer vill vara kompis med dig, du blir bjuden till alla fester. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst faktiskt. Men för att komma tillbaka till saken: Ta inte åt dig så mycket av det hon skrev. Jag stöttar dig, jag lovar!"

Lily blev alldeles varm i kroppen. Vad skulle hon ha gjort utan Alice?
"Du har rätt." sa hon. "Jag ska inte tänka mer på det."
"Bra, precis vad jag tycker!" Alice torkade av Lilys utkletade mascara. "Nu går vi upp till sovsalen. Du har smutsat ner min tröja och jag vill hinna byta innan spådomskonsten."


__________________________________

Hoppas ni gillade det. Ganska mycket dialog, men jag kände att det behövdes. Hoppas ni längtar lika mycket som jag tills jag kan skriva nästa del. Börjar så fort första kommentaren kommer c: Vill SÅÅÅÅÅ gärna gottgöra er för den långa väntan!

Och tack så mycket för alla värmande ord, jag älskar er för dem! Puss! ♥ ♥

JÄTTEBRA awesoooooooome!!!!
Men tänk på att du kan skriva brevet i kursiv stil så blir det lättare att läsa!!!(mohaha nu måste du börja på nästa kapitel!)

Minihäst thank you very much for da tips and da komplimang! Fixade det nu på direkten. Och skriva på nästa kapitel gör jag gärna

____________________________________

Lily satt i sin fåtölj i Spådomssalen. Det var väldigt mysigt, men otroligt varmt trots att klockan vara var nio. Då och då kliade hon sig i ögonen. Till alla som hade frågat hade hon nämligen sagt att hon hade fått en allergisk reaktion och hon tyckte att det var bäst att hålla den lögnen vid liv.

Just denna dag hade Professor Telawny gått igenom kristallkulorna och deras sätt att visa framtiden. Lily tyckte att det var perfekt. Kanske kunde kristallkulan ge henne det svar hon var ute efter. Hon stirrade intensivt in i den vita dimman och fokuserade hårt på sin enda frågeställning.

Vem ska jag välja, vem ska jag välja, VEM SKA JAG VÄLJA?

Eftersom Lily var en mycket begåvad häxa visades svaret snabbt. Men det kom som en mycket obehaglig överraskning. En bild av Lily, hand i hand med både James och Sirius samtidigt som Severus hände runt hennes hals bakifrån kom upp. Snabbt ruskade hon på huvudet och räckte upp handen.

"Ursäkta professorn, men visar kristallkulorna vår exakta framtid, eller kan den ändras?"
"En kula ljuger aldrig, ms Evans. Det du ser kommer att ske, men kanske inte på sättet du tror."

Lily svalde hårt. Hon ville inte att detskulle inträffa, ville inte att Tuni skulle ha rätt. Istället knep hon ihop ögonlocken hårt och koncentrerade sig på en ny fråga.

Vilken av killarna kommer jag bli tillsammans med?

Den här gången började ett litet bildspel dansa i Lilys huvud. Först var det en bild där hon kysste Sirius, sen en där hon blev kysst av Severus och sen en bild av henne och James som kysstes. Ojojoj, vad mycket klokare hon blev av det.

Med ens kände hon någons bilckar i nacken. Hon vände på huvudet och såg rakt in i ett par välbekanta ögon. Sirius. När han såg att han hade fångat hennes uppmärksamhet öppnade han sin fandflata och blåste iväg en liten papperslapp åt hennes hål. Den flög och landade mjuk på bordet framför henne. Snabbare än en oljad blixt nappade hon åt sig den och veckalde upp det.

Tjena Evans,
Vad söt du är idag. Men det var inte det jag ville säga. Tänkte bara berätta att jag inte för en sekund köper den där historien om allergi, jag såg dig minsann i Stora Salen i morse. Möt mig vid utkanten av den Förbjudna Skogen ikväll klockan åtta. Jag vill veta vad som har hänt.
Mk, Sirius.

Lily rynkade pannan. Varför skulle just han av alla människor vara så uppmärksam? Och vad betydde Mk?
Hon tittade upp och märkte återigen att Sirius stirrade på henne. Sedan log han och höjde ena ögonbrynet som för att säga: Vad säger du?
Lily nickade. De hade en dejt. Och med ett pirr i magen märkte hon att hon såg fram emot den!

JÄTTE BRA!!!stackars Sirius om James får reda på dejten xD

herregud vad bra der här är... ♥

Tack Minihäst! Även om det bara verkar vara du som läser, så räcker det fullt som inspiration att skriva!
EDIT: Och ett stort tack, HannaPanna
______________________________________

Klockan var prick åtta när Lily anlände till utkanten av skogen, där hon i alla fall trodde att Sirius menade att möta henne. Han var inte där ännu, men hon hade räknat med att han skulle vara lite sen. Det var alldeles kolsvart ute, men hon var inte rädd, intalade hon sig själv. Hon var ju en gryffindorare. Trots det övervägde hon att tända trollstaven, men avstod från det. När allt kom omkring så skulle man ju vara inne i slottet klockan åtta, även om man inte behövde vara i uppehållsrummen. Nej, det var bättre att hålla trollstaven släckt.

Efter fem minuter hade Sirius fortfarande inte kommit, och Lily började tvivla på om hon verkligen var en gryffindorelev. Hon inbillade sig hela tiden att hon hörde fotsteg och att det var någon som betraktade henne. Gång på gång vände hon sig bakåt och försökte se genom det kompakta mörkret, men utan framgång. Hon skrattade lågt åt sig själv. Om någon hade sett henne skulle den personen ha trott att hon hade ryckningar i huvudet.

Efter ytterligare några minuter var Lily säker på att det var någon i skogen bakom henne. Försiktigt, trevande, testade hon att tilltala den.
"Sirius?"
Hennes röst lät löjligt tunn. Med ens ångrade hon sig. Om det var en människa som stod där, hade hon just avslöjat vart hon stod. Hon vände sig om, så att hon hade ansiktet mot skogen och försökte se vad det var som fanns inne bland träden.

Plötsligt så var det något som kastade sig ut ifrån skuggorna och överföll Lily. Hon trillade ihop på marken och försökte kravla sig upp baklänges, men utan resultat. Varelsen, som hon nu kände igen som en varulv hade placerat sina händer på Lilys ben, och med ett ryck kände hon hur hon blev uppdragen och hängde och dinglade uppochner från varulvens ena tass. Även om tanken kanske inte var passande för stunden, var Lily glad att hon hade tagit på sig vanliga mugglarkläder inför kvällens möte. Svarta, tighta jeans och en tight långärmad tröja åkte inte ner så lätt, även om man hängde upp och ner.

Till sin förvåning så kände hon hur varulven vacklade till, just som några kompakta moln lämnade sin skyddande plats framför månen. Fullmåne. Hur kunde Sirius vara så korkad att han bestämde träff med henne en natt när det var fullmåne, när han inte ens behagade att dyka upp? Herregud, han som var så begåvad borde väl ha kunnat räkna ut att det fanns farliga varelser i Förbjudna Skogen? Ååååh, om varulven inte slog ihjäl henne skulle hon allt ge Sirius vad han tålde.

Kanske höll varulven på att trilla, för plötsligt kände hon hur den vaklade till igen. Vad det än var som hände, så verkade den ha tappat sitt intresse för henne i alla fall. Utan förvarning så släppte den i alla fall greppet om henne och med en sekund till godo hann hon ta emot sig själv med armarna och skydda huvudet från en förädiskt placerad sten.

Månen lyste nu upp hela scenen, och Lily kunde tydligt se hur en enorm, svart hund och en kronhjort med ståtliga taggar verkade sammarbeta medan de drev tillbaka varulven in mot skogen. Lily satt som paralyzerad, oförmögen att komma på tanken på att springa sin väg.

Utan förvarning träffade varulven ett perfekt slag med tassen mot hundens mage. Lily kunde se dess sylvassa klor skimra till innan de begravde sig i hundens buk. Med ett enda språng var kronhjorten framme hos dem. Hunden föll ihop på marken och förvandlades till en pojke, medan kronhjorten sprang in i skogen och fick varulven att rusa efter på alla fyra benen.

Lily sprang förskräckt fram till pojken. Hans glansiga lockar och vackra ansikte avslöjade att det var ingen mindre än Sirius Black, Lilys dejt, som låg avsimmad vid hennes fötter. Hon sjönk ner på knä och sträckte fram en hand mot hans ansikte, för att föra bort en lock från hans ögon. I samma sekund som en tår trillade ner från hennes öga och landade på hans kind, fladdrade hans ögonlock till.
"Lily..." sa han med svag röst. "Förlåt att jag är sen."

____________________________________

Hope you like it! Blir sjukt glad av kommentarer! c:

alltså asdfgjderjd bäst ♥

Ååzzum!!!
Men Sirius men bestämmer inte dejt med någon samtidigt som det är meningen att man ska vara en hund för att hjälpa en av sina bästisar

But u are lovely♥❤