Systrarna på Hogwarts [SV]

Ja, det vill vi!! ♥

Ajajajajdå, kompisen hämtar upp mig alldeles strax. :-x Tyvärr kommer inte kapitlet idag, jag är ledsen. ;/

Det är OK, då har vi något att se fram emot!!

Okej, nu har jag tid, och som förlåtelse kommer ni få åtminstone några stycken kapitel i kväll.
____________________________________________

Kapitel 9
Saralie
Jag stod tyst vid sidan och tittade på när Natalie fick sin trollstav, med en växande obehagskänsla i magen. Tänk om ingen trollstav valde mig? Tänk om trollstavsmakaren - Ollivander hette han visst - ryckte trollstaven ur händerna på henne medan han sa nåt i stil med "Nej, ni har misstagit er! Hon har ingen magisk talang! Ta ut henne ur min affär!". Jag såg uppmärksamt på hur Natalie gjorde, och plötsligt sa mamma: "Saralie, din tur." Och gav mig ett mystiskt litet leende.
I ett misslyckat försök att svälja nervositeten gick jag långsamt fram mot den långe, tunne mannen framför mig. Hans bleka ögon borrade sig in i mig och jag ville bara krypa ihop på golvet. Men det kunde jag inte. Jag samlade allt mitt mod och rätade på ryggen. Jag hade inget att vara rädd för, jag var magisk. Intalade jag mig själv. Sen gick jag darrande den sista biten fram.

"Höger eller vänsterhänt?" Frågade Ollivander rakt på sak. Jag fuktade läpparna med tungan. "Jag är vänsterhänt, mr Ollivander." Svarade jag, och jag tyckte mig skymta ett leende i hans mungipa när han mätte min arm.
"Försök med den här, 11 tum, al, drakhjärtesträng som kärna. Oböjlig." Sa han utan att titta på mig och räckte fram en långsmal ask. Jag tog upp staven som låg i och viftade lite med den. Det kändes urlöjligt, och inte hände det nåt heller. "Nej, nej, nej!" Utropade Ollivander och slet ifrån mig trollstaven. "Försök med den här istället..."
Jag provade trollstav efter trollstav, och modet sjönk i takt med trollstavarna. Till slut kände jag mig nästan gråtfärdig.
"Testa denna, 11 och en halv tum, Furu, fågelfenix fjäder som kärna." Sa mr Ollivander till sist.
Jag tog i mot trollstaven, men ska jag vara ärlig trodde jag inte att det skulle funka. Så jag viftade lite trött med den i luften. Genast kände jag en varm, pirrande känsla sprida sig ända ut i fingertopparna, och en skur av blå och röda gnistor dansade ur spetsen. Jag minns att jag skrek "JA!" högt av ren glädje.
Nu hade jag också en trollstav, och med ett lyckligt flin på läpparna lämnade jag trollstavsbutiken.
____________________________________________

Ja, vad tycks? C: Jobbade en stund med det, som ni ser är det hyfsat långt.^^

Yeah! Awesome! ♥

Naw, tacki. ♥ Trodde att ni inte ville läsa längre när alla var inne men ingen kommenterade.

Hehe, jag är en sån som bara kommenterar 1 gång mellan varje kapitel ^^

AWESOME!! ♥♥

Jo, det förstår jag, men jag menar inte alls.



TACK, TACK, TACK! ♥♥♥

Den äger ju!^^