Rollspel (Hungerspelen)

Jag började darra lite. Nu var det 11 tur! Jag bet ihop.
Effie tog ännu en lott. Hon sade:
"Roselie Dentdeen!" jag vågade inte andas. Min lott bland tusen! Jag bet ihop och gick upp. Jag tittade inte på någon.
"Frivillig?" frågade Effie. Inget svar. Jag såg min mor, Entee och Marylee. Entee och Marylee vrålade att de gör det istället. Mor hade somnat.
"Det går inte", viskade jag.

Jag stirrade på killen.
"Så klart jag är rädd, vi måste DÖDA foolk, kanske vänner, och så du vet, jag kanske dödar dig först!" fräste jag argt och vände på klacken.

"Vänd aldrig ryggen mot fienden!"flinade Kevin efter tjejen. Om han ändå skulle vara med i Hungerspelen så kunde han väl göra det bästa av det. Han hatade att döda folk, hellre dog han själv. Men såklart så var han ju tvungen att hålla masken för att de andra inte skulle märka det.

((Hrm... Är det någon som har skrivit vad som hänt i Distrikt 3? O.o))

(( tror inte det.. ))

Jag vände mig plötsligt om.
"Jaså..." sa jag rodnade. "Men inte är väl fienden redan?" undrade jag och en svag rodnade spred sig på mina kinder.

((Nej))

Jag sneglade på de från district 12. De verkade ha ett gräl om vem som skulle överleva längst.'
Jag vände mig mot Effie som nu skulle ropa upp pojken från mitt district.
"Ceent Freenze!"

"Ähh.... Hallå!" sa jag och viftade med handen.
Jag var lite sur för att de inte märkte mig.
En pojke från district 11 kom upp på scenen.
Han var en mager 14:åldrig pojke.

Jag ställde mig hos femtonåringarna. Alla var tysta. Det här var ögonblicket som alla hatade. Min bror, min bror hade dött i Hungerspelen. Och nu kanske det var min tur. En kvinna som hette Juliet Kjell drog våra namn och gick först fram till skålen med namnen på flickorna först. Hon letade lite. Jag svalde. Hon greppade tag i en lapp och vecklade upp den. Juliet log stort.
"Nicole Everett!", sa hon och mitt hjärta frös till is.

( wait a sec! är det jag som läst böckerna dåligt, eller hur kan distrikt 11 o 12 vara på samma ställe?! *förvirrad* )