Hermiones år innan Hogwarts

Tack!!

Morgonen den första september vaknade jag tidigt, redan klockan halv 6. Det var svårt att somna om så jag låg och slö läste i "Magiska vidunder och var du hittar dem" fram till väckarklockan ringde halv 8. Då hoppade jag, bokstavligen upp ur sängen och klädde på mig ett par jeans, en t-shirt och en kofta, Hogwarts klädnaden skulle alla elever ta på sig på tåget.

Det var svårt att få ner någon frukost men efter mycket tjat från både mamma och pappa hade jag lyckats få i mig både gröt, rostad macka och te. Strax före klockan tio satt vi i bilen på väg mot King's Cross station.

När vi kom till kings cross var klockan redan kvart över tio. Jag blev lite stressad över att jag inte skulle hinna på tåget. Jag visste inte ens vilken perrong det var. Då kom jag ihåg biljetten som låg i min ficka jag tog upp det och tittade konstigt på den. Men Harmione varför ser du så konstig ut frågade pappa som just hade sett mitt konstiga ansikts uttryck. Jag tycker att det är konstigt sa jag och visade upp min biljett. Perrong nio och trekvart sa pappa som tittade på min biljett hur ska vi hitta den sa mamma med ett bekymrat uttryck i ansiktet.

Hjätte bra

Tack!!!!!

Vill inte klaga eller något... men det stavas Jätte bra, inte Hjätte bra! Gillar denna ff!!!

Tack!!!!

Tackar, det var nog inte huvudet som hängde med redigt

- Vad är nu detta, sa pappa fundersamt och kliande sig på hakan. Perrong 9 och 3/4?
- Men något sådan finns väl inte? Eller? sa mamma och tittade på pappa. Båda skakade på huvudet och suckade.
- Vi får väl fråga någon! Jag började bli nervös nu, tänk om vi inte hittade? Klockan tickade och var nu halv elva, bara en halvtimme kvar...

Pappa och jag satte oss på en bänk och väntade medan mamma gick iväg till informationen. Det var svårt att sitta still och när mamma kom tillbaka hade skakade hon olyckligt på huvudet.

- Det är ingen som vet vart det skulle kunna vara någonstans, sade hon och vände sig mot mig.
- Hermione jag är ledsen men jag tror vi måste åka hem igen.
- Nej! Nej det kan vi inte!

Plötsligt kom jag ihåg vad Dumbledore hade sagt till mig, "mellan perrong 9 och 10".

- Mamma visst är 9 3/4 mittemellan 9 och 10?
- Ja vännen det är det.
- Det är dit vi ska! Dumbledore berättade för mig men jag hade glömt det.

Jag reste mig och drog med mig vagnen med min tunga koffert. Som tur var hade vi inte så långt att gå. Jag ställde mig framför pelaren som var mellan perrong nio och tio. Är det här? Plötsligt hörde jag en liten röst som viskade i mitt öra "Jaa".

- Det är hit vi ska! Det är hit vi ska!

Pappa och mamma skyndade efter mig.

- Inte så högt älskling. Kom ihåg vad Dumbledore sa, megglare eller vad det nu hette fick inte se oss.
- Mugglare mamma och det är nästan ingen här så det gör inget. Jag tror vi ska gå igenom pelaren. sa jag fundersamt och gick fram och kände på tegelstenarna.

Tillslut konstaterade jag, vi måste ta sats. Jag backade med bagagevagnen med mamma och pappa på varsin sida om mig. Vi såg till att ingen såg oss och började småspringa. Precis när det kändes som att vi skulle krascha in i teglet gick vi igenom det och kom ut på andra sidan.

Framför mig stod nu ett purpur rött, glänsande tåg som puffade rök. Med guldiga bokstäver bildades ordet "Hogwarts expressen".

Jättebra