Vamäxan Sarah

Super! ♥

Jag är på 530 ord nu, så det kanske kommer mer snart...
Annars kanske det kommer imorgon. Men jag har faktiskt varit duktig och inte sett på film alls idag, eller ja, nästan... xD
Men jag kanske hinner få klart det snart, måste göra andra saker också idag så! x)

jaaaaa!!

Yeeees!

Tyyyp awwwwesome!

Nu ska jag bara skriva in lite detaljer och sånt, men jag upptäckte också att jag glömmt en sak. Så det är en av dom miljoner saker jag ska göra i morgon.
Kapitlet kommer imorgon, det lovar jag! Men det kan hända att jag glömmer det. Så då får ni gärna påminna mig. Asså, om ni ser att jag har varit inne i mer än en halvtimma. Och jag inte satt ut ett nytt kap!

Lugnt, jag väntade och längtar!!

ta den tid du behöver!!

TACK ALLA UNDERVARISAR! I Don't Like You, Just Love You! ♥♥♥

Kapitel.8

Besluta, förändra, allt bra. Så var det mamma och pappa verkade tänka, först ska vi besluta oss för att förändra någonting, så att allt blir bra efter det. Men jag tror inte det... Det senaste är att jag ska gå på Beauxbatons akademi för magi. Och det tror de att jag vill?
Men såklart ska jag göra det ändå, för annars kan ju stackars ledsna Nessie möt mig på Hogwarts och då kan hon märka hur lika vi är vilket kan leda till att stackars ledsna Nessie kommer råka illa ut, för flera kommer märka hur lika vi är. Och jag var ju redan gömd, så varför inte gömma mig lite mer? Mammas plan, mer eller mindre.
”Kommer du, Sarah?” ropade mamma från köket. Än en gång satt jag och funderade hur jag skulle ha det i Beauxbatons. Kanske skulle jag få det jätte bra. Eller så skulle jag få det mindre bra. Jag har funderat rätt mycket på det den sista tiden. För vad jag än sa, så skulle jag dit. Idag skulle också nått annat spännande hända, jag skulle äntligen...
”KOM NU DÅ SARAH! VI HAR INTE HELA DAGEN PÅ OSS!” ropade mamma ganska ilsket och avbröt mina tankar. ”Annars får pappa ta ditt Polyjuice-elexir!” hotade mamma och jag suckade. Hennes hot sedan vi bestämde att vi skulle till Diagongränden och köpa mina saker till min nya skola.
Så äntligen skulle jag få lämna huset. Äntligen!
”Jag kommer mamma!” halvropade jag till mamma. Och tog mitt block och skrev med stora bokstäver: DIAGONGRÄNDEN! NU! Innan jag sprang ut till mamma. Hon höll hårt i min hand och suckade.
”Åh, alltid nått han glömmer!” suckade hon besviket. Jag förstod ingenting, men innan jag hann fråga, ropade hon på pappa. ”Lukas! Hur har du tänkt att vi ska skaffa fram en spis på två sekunder?” frågade mamma missnöjt.
Pappa smackade i munnen och log nöjt.
”Det har jag faktiskt tänkt på” sa han och mamma tittade förvånat upp.
”Hur har du tänkt det då?” frågade hon surt. Mamma gillade inte överraskningar. Hon ville vara den som överraskade och den som hade all konstroll.
”Vi får såklart gå ut genom tunnlarna igen och hitta till Alice!” sa pappa glatt. Och log brett till mig. ”Ett perfekt ögonblick att säga tack för allt hon gjort” sa pappa och gav mamma en menande blick. Mamma gillade faktiskt inte moster Alice, verkligen, verkligen inte! Det var nog mest för att Alice var en vampyr, trodde jag.
”Nja, det blir ganska lång väg att gå” suckade mamma besviket. Hon ville absolut inte hälsa på Alice, det förde man på hennes röst. ”Men vi har väl inget annat val” sa mamma och tog upp sin handväska från bordet. ”Kommer du Sarah!” jag skyndade mig efter henne ut genom dörren och så var jag och mamma vid de underjordiska gångerna nu igen. Jag skyndade mig efter mamma i blindo eftersom jag inte hade hunnit vänja mig vid mörkret igen.
När vi äntligen hade kommit ut ur gångarna under jorden och tagit oss ut mott gatorna, började mamma att skriva på sin lapp igen.
”Vi ska gå dit åt” mumlade hon för sig själv och började gå dit med bestämda steg, med mig efter sig.
Vi gick ganska länge innan vi stannade vi den helt vanlig väg kant och mamma stack ut trollstaven mot vägen. Innan jag hann fråga vad det var hon gjorde, körde en buss upp på vägen. Den var som bara ett streck, så snabbt for den, tills den stannade. Då kunde jag undersöka den lite, den var helt blod röd, och det stod med vita stora bokstäver NATTBUSSEN på den.
Jag följde efter mamma upp och in i bussen.
Mamma talade lite med chauffören och sedan tog hon sin väska och började leta efter tomma platser. Till slut hittade vi tomma platser på andra våningen.
Precis när jag satte mig ner ryckte bussen till så hårt att jag slog huvudet i bänken framför.
Resten av resan hände det inte mycket, bara det att jag slog huvudet i bänken fler gånger när bussen tvärbromsade för att plocka upp någon, eller for iväg med ett ryck när de som hade stigit på satte sig ner.
När den äntligen stannade och chauffören ropade en adress (Som jag inte kunde, eftersom jag knappt visste vad en adress är). Mamma steg snabbt upp och jag gjorde som hon, och så steg vi av bussen och började gå ner för en backe.
För att komma till Alice måste man gå in en bit i skogen, så mamma och jag fick trampa oss iväg mot skogen då.

Superbra!!