Älskar du mig?

Åh, tack så mycket. Jag blir alltid så glad när folk uppskattar denna fanfic. Tack alla som läser ♥

Och vi är väldigt glada över att få läsa denna ♥

♥

DU SKA SKRIVA MEEER!!! IDAAAAG!!!!

Ursäkta att det inte blev något, kapitlet blev genast mycket längre än jag tänkt och jag var även tvungen att skriva om det. Men IDAG lovar jag att det kommer.

Yey

IDAG BLI DET MEEEER!!! PÅ FFN ÄLSKAR DU MIG?!!!! IDAG IDAG IDAG!!! ÄLSKAR DU MIG?!!! JA DET GÖR JAG!!! AAHHHH!!!

Okej, förlåt... Var tvungen... -.-*

Precis, håller helt med dig! Mer idag, wohoo!

HÄR KOMMER NYA KAPITLET! Äntligen! Har redan skrivit mycket på sjunge kapitlet också!

Kapitel 6: En bra dag... Eller?

Luna…
Det var frukostdags på Hogwarts, vilket ofta betydde ett komplett myller av hungriga elever och ofta även väldigt hungriga ugglor. De flesta av eleverna vid Ravenclaw-bordet hade knappt hunnit slå sig ned förrän morgonens ugglepost kom med världens fart. Stora och små ugglor trängde sig mellan eleverna för att kunna leverera brev och paket, samtidigt som de tiggde om godbitar från frukosten. Lunas två ugglor var ganska tungt packade, men som tur var så var de två stora tornugglor som klarade ganska mycket och som fördelade vikten mellan sig.

När hon gett dem en varsin handfull bacon som tack flög dem iväg, efter sig lämnade de ett stort paket och två brev. Luna började med att läsa breven, ett var från hennes far som skrev om lite nya upptäckter han gjort och ett var från hennes prenumeration på ”Ovanliga smådjur och andra ovanligheter”. Till sist var det paketet, som också var från hennes far. Hon log för sig själv när hon såg innehållet. Där fanns flera par nystickade yllestrumpor i gult och mossgrönt, ett par böcker hon bett om, ett par färgglada tröjor, en festklänning ifall hon behövde, en portmonnä med lite pengar och den där påsen med hemlagat smågodis som Xeno alltid skickar med i varenda paket. Alltid något nytt, vilket gör det lika spännande för Luna att smaka varje gång. Denna gång var det drakfrukts-kolor, som brände till på tungan precis när man stoppade in dem i munnen. Därefter blev de söta och smakade riktigt fruktigt. Paket från Xeno var alltid lika intressanta.

Neville…
”Jag undrar vad det är som stör min sömn och min mage så mycket…” Tänkte Neville för sig själv när han kom ned till frukosten denna morgon. Han hade inte sovit mer än ett par timmar och när han väl vaknat så märkte han att han ramlat ur sängen. Han sjönk gäspande ned på bänken vid Gryffindor-bordet och tog ett rostat bröd med lite marmelad på även om han inte var särskilt hungrig. Han såg Luna sitta och rota i en låda vid Ravenclaw-bordet, när hon såg upp från lådan så log han mot henne, men hon verkade inte se honom. Någon dunsade ned bredvid Neville och han vände sig om för att se Seamus som precis börjat slänga i sig gröt.

- Varför så bråttom? Vi börjar väl inte förrän klockan tio? Frågade han förvirrat. Seamus såg upp från sin gröttallrik och stirrade på Neville som om någon hade kastat en vårt-förtrollning på honom.
- Vi ska ju ner till sjön och studera sjöväxter på Örtläran idag, kommer du inte ihåg det?! Innan Seamus hunnit säga något mer hade Neville rest sig upp och sprungit ut ur salen och vidare till Gryffindors sällskapsrum. Han var tvungen att ta med sig sin bok om vattenväxter så att han kunde se vilka han upptäckt och vilka han ska leta efter härnäst. När han väl rotat fram den ur sin stökiga väska, så snubblade han över högen med saker som han kastat ut ur kofferten innan han sprang som en tok ned för trapporna till stora porten. Utanför stod Gryffindorarna tillsammans med Hufflepuffarna, redo för att gå ned till sjön. ”Jag hann! Ibland kan jag faktiskt göra något rätt!” Han jublade inombords. Han anslöt sig till Harry, Ron och Hermione och sedan var det dags att gå.

Senare…
- Mycket duktigt, Mr Longbottom. Du har hittat ännu en ny växt att kryssa för i din bok, tio poäng till Gryffindor! Professor Sprout hade precis upptäckt att Neville satt och pysslade med en ovanlig vattenväxt som såg lite ut som en mossgrön majskolv. En ny sort som han inte märkt förrän nu. Han log generat när klasskamraterna i Gryffindor hyllade honom för hans otroliga kunnighet om växter.
- Du är ju jätteduktig på Örtlära, Neville! Sade Hermione och klappade honom på axeln. Likaså gjorde Harry och Ron. Han log, den här dagen hade verkligen börjat bra. Efter att ha dokumenterat lite om den nya växten så gick han lite längre bort ifrån de andra för att se om han kunde hitta något mer. Medan han gick så såg han att det var något som blänkte och glittrade svagt under vattenytan en bit ut i vattnet. Nyfikenheten tog överhand så han tog av sig sina skor och strumpor, kavlade upp byxbenen och gick ut i vattnet. Men när han skulle böja sig ned för att ta upp tingesten ur vattnet så kände han hur något lade handen på hans rygg. Innan han kunde reagera ordentligt så puttades han framlänges, rakt ned i vattnet. Han svalde en massa iskallt vatten av chocken vilket gjorde att han drabbades smått av panik. När han tillslut fick ansiktet över vattnet kom Harry och de andra framspringandes till honom. Han märkte att någon drog i honom, upp ur vattnet. När han låg på strandkanten så böjde sig en blondhårig gestalt över honom och klappade honom hårt på båda kinderna.

- Är du där Neville? Kan du höra mig? Hon lät väldigt orolig, men han kunde inte svara för han mådde väldigt dåligt. Mycket kallt vatten måste ha kommit ned i lungorna. Långsamt blev han mer och mer utmattad, tröttheten föll över honom och han märkte hur han började hosta upp vatten när han långsamt sjönk in i medvetslöshet...

åh helt azome!