Rollspel från 9 3/4

Cassandra kände det som en kniv genomborrat henne.
"Ja...ha..", sa hon och hennes röst bröts. "Om du så gärna vill bli av med mig... så går jag väl"
Tårarna brände och en eld flammade upp inom henne. Hon sprang bort från platsen medan hon tänkte på vad som skulle hända sedan. Hon hade fått en vän... som egentligen inte var någon vän... Cassandra svalde och fortsatte springa. Hon märkte att elever kastade nyfikna blickar på henne när hon sprang förbi deras kupéer men hon brydde sig inte. Hon bara sprang.

Sandra skrattar elakt och går åt andra hållet. Den knäppa Alex har nog inga vänner kvar, när hon är tillbaka ska Sandra berätta för henne och Alex kommer bli ledsen. Världen kunde inte vara mycket bättre.

Cassandra kom till slutet av tåget och ryckte upp dörren till en av toaletterna. Hon kastade sig in i den och sjönk snyftande ner på golvet och lade huvudet i händerna.

EDIT; Oj! o.o Jag har skrivit Cassandra istället för Josephine" Wupsi.... Låtsas som ingenting xD
Jag skriver Josephine i fortsättningen

(OwO har jag knappt märkt men du heter ju Cassandra på många andra roll som jag (och du) är med i.)
Sandra gör en liten piruett av skadeglädje när hon tänker på tjejens röst och hur hon sprungit iväg.
"Den här dagen kan INTE bli bättre." Säger hon med kall skadeglädje.

Josephine snyftade och grät inne på toaletten tills en dam kom gående med en vagn och sa:
"Någonting från vagnen?"
Josephine stängde snabbt dörren och satte på kranen så att hennes snyftingar drunknades i forsandet.

"Vänta Josephine!" ropade Ty och sprang efter. Vad var det för fel för Alex? Någon knackade honom på axeln bakifrån, och han vände sig om.
"Något från vagnen" frågade en gammal tant med en vagn Ty.
"Em... Nja..." sa han, distraherad medan han sökte med blicken efter Josephine. "Visst, ge mig en chokladgroda". Sedan sprang han vidare genom vagnarna.

Sandra tittar nervöst på alla barn och äldre runt henne.
"Herregud vad många människor!" Säger hon irriterat. Hon hatar människor, eller för mycket människor.
"Ta över då ta över!" mumlar hon och håret blir rosa och Alex är tillbaks.
"Vad hände??" Utbrister Alex chockat och hon får konstiga blickar från folket runt omkring sig.
"Du fick din nya 'vän' att gråta, duuh!" Rösten, den är tillbaka!
"Nej! Det är inte sant!" Säger Alex ledset.

Cassandra hörde steg utanför toaletten och kände igen Tys röst.
"Vänta Jospehine!"
Cassandra tystnade. Hon ville inte bli påkommen av att sitta och gråta på toaletten för att hon hade förlorat en vän som inte ens var hennes vän.

Alex går åt det hållet hon kom ifrån. Var är hon? Var är Josephine??
"Du ska betala för det här.." mumlar Alex argt åt rösten.
"Vaddå, det är ju din kropp. En 'röst' kan väl inte styra DIN kropp eller?" Svarar rösten. Det är sant. Men rösten har varit där i flera år nu och ibland har Alex minnesluckor långa som dagar! Ingen har velat vara hennes vän efter minnesluckorna.
Hon ser Ty längre fram men vågar inte gå till honom. Men tänk om han vet vad som hände??
"Ty!" Säger Alex och går ifatt honom. "V-vad hände??" Frågar hon bedjande. Han kanske också var arg på henne...
"Var inte arg på mig, snälla!" Utbrister hon sedan och får naglarna borra sig in i hennes handflator.

Plötsligt hörde Josephine Alex röst istället. Den bönföll Ty om någonting och förvånat flämtade hon till. Alex var hennes gamla jag igen.