~~Hedviggs liv~~

jätte bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 11

Ett långt tag tittade vi bara på varandra, en härlig känsla spred sig inuti mig.
Tänk om han kände igen mig!
Förskräckt vände jag blicken åt ett annat håll.
Jag kände att han fortfarande kollade på mig.
Det kändes plötsligt som om jag gjorde allt det här i onödan.
-Förlåt för att jag sprang in i dig, mumlade jag.
-Det gör inget, hörde jag Harry säga.
Mödosamt av smärtan vände jag mig om igen.
-Men, vad gjorde du i Gryffindors uppehålls-rum om du tillhör Ravenclaw? Undrade Harry.
-J-jag....jag vet inte, svarade jag tillslut.
Harry log ett snett leende.
Dörren smällde upp och Joanne, Ron och Hermione sprang in.
Joanne ställde sig vid min sjukhus-säng och kramade om min hand.
I ögonvrån såg jag hur Hermione kramade Harry.
Avundsjukt bet jag mig i läppen och inledde ett samtal om trolldryckskonst med Joanne.
Utan att jag hade märkt det hade Ron och Hermione gått.
-Jag måste gå nu, sa Joanne och vinkade till mig.
Smärtsamt vinkade jag tillbaka och när dörren stängdes kändes det som om det var bly på mina ögonlock.
Sakta men säkert stängdes dem...

Tack

När jag öppnade ögonen kändes allting härligt och den mjuka kudden bakom mitt huvud värkade vara extra skön.
Bekvämt vände jag på mig bara för att se korpsvart, rufsigt hår.
Jag log för mig själv och pressade ner ansiktet i kudden...

~

Harry

När Hermione och Ron hade gått kände jag plötsligt att jag hade ett starkt behov av någonting att dricka och eftersom ingen var där förutom Cho den söta svarthåriga flickan gick jag upp.
Tunga andetag hördes från hennes säng.
Jag visste att jag inte skulle men jag kunde inte förmå mig att inte göra det. Tveksamt gick jag fram till hennes säng och strök en hand över hennes lena hår.
Hon rörde på sig.
Förskräckt bakade jag bak men märkte sedan att hon bara hade rört på sig i sömnen.
Lättat och nu konstigt nog inte längre törstig gick jag och la mig igen...

jätte bra!!!!!! SUPER

Taaack

Kapitel 12

Hedwig

Nästa gång mina ögon öppnades var det ljust och solens strålar bländade mig från Harrys glasögon som låg på nattduksbordet.
Gäspande satte jag mig upp.
Glatt tänkte jag att smärtan var över.
Madame Pomfrey dök upp från ingenstans och tryckte ner mig i sängen igen.
-Smärtan är över men du måste stanna kvar och vila, mumlade hon.
Sedan sa hon något som lät såhär:
-Springa i korridoren.....Skallar krossade.....
Jag stönade irriterat.
Min blick fastnade på en liten spricka i taket.
Tankarna från drömmen flödade hit och dit i hjärnan och innan jag visste vad hade jag somnat igen och fortsatt drömmen...

~

~~Drömmen~~

En kall hand rörde vid hennes hår.
Handen var len och kammade håret mellan fingrarna.
Hans ansikte tittade ner på henne.
Ett leende spred sig på hennes läppar.
Plötsligt så försvan den söta flickan och en snövit uggla hade tagit hennes plats.
Han föll baklänges ner på golvet....

~

Hedwig

-Cho, vakna! Joannes röst hördes från långt håll, som om hon var flera kilometer bort.
-Cho! Hördes det igen, fast nu lät det närmare.
-J-ja, sa jag yrvaket.
Ett skratt hördes och jag öppnade motvilligt ögonen.
-Du trillade ner från sängen, sa Joanne.
Med en blick som (på skoj förstås) kunde döda klättrade jag upp på sängen.
Harry verkade ha vaknat när jag trillade ner för han satt upp, lika yrvaket son jag sa han:
-Gomorron...
Joanne skrattade igen och svarade artigt.
En tanke slog mig.
-Joanne, var är Carolle? Sa jag kallt.
Joannes leende slocknade.
-Jo, Carolle... hon....hon har inte pratat med mig på jättelänge, jag har inte sätt henne på en vecka, alltså lika länge som du har varit här, svarade hon.
Jag nickade och frågade hur hon mådde.
-Just det! Här är läxan till trolldryckskonst, hon rekte den till mig.
Som professor Snape hade sagt var det bara ett blankt papper och min trolldryckskonsts-bok.
-Tack,....

jätte bra!

Tack

när kommer nästa kapitel?^^♥

Ny läsare : D Jättebra! ^^

Nästa kapitel kommer nu...

Kapitel 13

-Tack,... svarade jag dröjande och kollade på Harry.
-Kommer du kunna komma ut här ifrån idag? Frågade hon och fladdrade onödigt mycket med ögonfransarna när Harry morgontrött tittade på oss.
-Ja, jag kan och måste, jag suckade.
Joanne höjde frågande på ögonbrynet men skakade sedan av sig den fåniga blicken och bad mig att resa mig upp.
-Nu? Sa jag
-Ja, Cho, stönade hon irriterat.
Trött reste jag mig upp och lät Joanne gå före.
När hon hade gått ut vinkade jag drömmande till Harry och viskade:
-Hejdå,
Harry vinkade tillbaka och sedan stängdes dörren...

~

Joanne

-Vad har vi för lektion? Var tror du Carolle är? Är hon sur, arg, ledsen?
Cho hade bara ställt frågor hela vägen från sjukhusflygeln.
-Jag vet int... Något eller snarare sagt någon fick mig att stelna till och trycka upp Cho mot väggen.
-Men hall... Började Cho men jag pressade ilsket pekfingret mot hennes färgade mun.
Carolle var plötsligt där.
Hon tittade omkring sig och sökte efter mänskligt liv i korridoren.
Eftersom Carolle inte såg oss tog hon fram en sorts röd glittrande sten ur fickan.
Cho flämtade till.
-Shh, väste jag så tyst jag kunde.
Cho tystande och observerade Carolle noga.
En strima av ljus glänste till och röster hördes.
Carolle stoppade snabbt ner stenen i fickan.
Harry och hans kompisar gick igenom korridoren utan att lägga märke till mig och Cho.
Carolle gick fram till en dörr och öppnade den snabbt.
Vi följde efter.
Dörren lädde till trapphuset och innan vi tappat hoppat såg vi henne smita upp för en trappa som just nu flyttade på sig.
Nu gällde det att tänka snabbt, vi var på sjätte våningen det bettyde att hon skulle till den sjunde och förbjudna våningen...