När jag var liten...

^ poäng till dig! tror att du har rätt.

Jag trodde att duvor var "gökugglor" elelr rättare sagt, jag trodde duvornas läten var från "Gökugglor" *Eget ord*

Lurade min kompis att det var så O.O

Jag trodde ett tag att tomten inte fanns... *rysningar*
Nu vet jag mycket bättre. Han finns solklart.

Åh, det trodde jag med, eller att alla hade en svensk inom sig.. så att säga.

Jag minns tankar från min kusins bröllop (hon är gift med en kille från nya zeeland) tanke: "Alla måste ju ha en svensk inom sig, som översätter allt de säger, hur skulle de annars kunna förstå andra språk". Varför inte alla pratade svenska om nu alla kunde det kom jag aldrig fram till.


Jag trodde att filmer var live också.

Jag var sjukt imponerad när min storasyster tittade på samma film sex gånger på en dag, och skådespelarna stod på samma ställe och sa samma sak varje gång. Jag frågade min syster hur de kunde minnas exakt allt och varför de aldrig tröttnade, då skrattade hon åt mig och slog mig på armen..

När jag var liten (kom jag på i går) så trodde jag att "kanel" hette "kamel" och bestod av torkade och nedmalda kameler.

Aaaw, det där låter ju lite.. Hemskt. Nermalda kameler. :c

Uppvuxen på lantgård, så jag tyckte inte det var så hemskt. Undrade väl mest varför de smakade så konstigt och inte kött. =)

Jag trodde att mitt landställe, en ö utanför Småland, var ett eget land :3

När jag var liten trodde jag att vår bil själv hittade till olika ställen xD

När jag var liten (ca 5 år gammal) etablerade jag en underlig sorts tro baserad på illustrationerna på omslagen till Iron Maidens skivor.

Till exempel:


Min dåvarande tolkning av bilden:
Djupt i jordens inmäten har en vidunderlig ras av varelser (inte helt olika oss själva) varit inspärrade i flera millennium. Under deras storhetstid bröt de med sin grymhet mot flera av universums tabuer och som straff slukades de av jorden och deras värld rämnade.
Nu slumrar de djupt nere i underjordens grottor närmast planetens mitt. Sömnen är inte djup och minsta rörelse, minsta ljud, hotar att väcka dem.
Förhoppningsvis dröjer det ännu länge tills dessa odjur vaknar ur sin slummer, men en dag kommer de att göra det och då den dagen är inne kommer de att söka sig upp till jordskorpan en gång till för att återta sin rättmätiga plats som härskare över vår värld. Inget kan stoppa dem då, underjorden skapades enbart i syfte att hålla dem i schack, men även underjorden har en akilleshäl. på heliga platser, så som kyrkogårdar, är jordskorpan mycket skör. Detta gör det näst intill omöjligt att förebygga att de återvänder när tiden är inne. Och vem vet, kanske har de redan vaknat?

Haha ja, det här är väl vad man skulle kunna beskriva som mitt 5 åriga jags Armageddon.