Snape's försvunna dotter.

Tack! ♥

Super duper! Ny bevakare!

Aw.

Riktigt bra! Verkligen!

^This. ♥

ja gör det den låter jätte bra!!!!
läs gärna min ff Luna Lovegood

Du är verkligen jätteduktig!♥

Tkr det var jättebra!

~ Kapitel 7.

Whitney öppnade sakta den tjocka dörren till biblioteket.
Det var rätt få där inne, trots att det var mitt i skolveckan.
Hon letade med blicken efter William, men hittade honom inte. Så istället satte hon sig vid ett bord längst ner i det stora rummet.

Klockan slog fyra. Fem över. Tio över.
Efter vad som kändes en evighet för henne, knackade det någon på hennes axel.
Whitney vände sig sakta om och tittade upp. Mycket riktigt, det var William som stod där och flinade.
"Hej.", sa han och satte sig ner bredvid henne.
"H-hej.", fick hon fram efter att i några sekunder betraktat honom.
Det uppstod en tystnad, som fick Whinteys kinder rosiga, men William verkade lugn.
"Så, har du lyckats lösa Örtläre-läxan?", frågade han.
Hon nickade och log lite.
Han nickade. "Okej, kan du hjälpa mig då?"
"Visst.", svarade hon och blev ännu rödare om kinderna när han flyttade sin stol ännu närmre hennes.
Han tog fram ett par böcker och två pergamentrullar.

Läxan gick ut på att svara på ett par frågor om Växtätande växter som Professor Carloon valt ut.

I stort sätt verkade William inte alls ha problem med läxan, och en pirrande känsla i magen hos Whitney sa att han bara kommit för att ha en ursäkt att prata med henne, ensam.

Efter en kvart var de klara, och till sin stora förvånelse kände Whitney sig bara glad och nöjd.
William verkade också glad. Han sa tack, och till hennes stora glädje gav han henne en kram som nästan fick henne att lyfta från golvet.

De gick tillsammans ner till Uppehållsrummet igen, sa hejdå till varann och Whitney gick direkt upp till Amber, som satt på sin säng och läste "Tusen saker som trollkarlar gillar hos häxor".

Hon berättade allt, verkligen allt, eftersom Amber både var en nyfiken och detaljglad häxa tog det nästan tjugo minuter innan båda lugnat ner sig.

När de suttit och pratat en stund knackade det på dörren, det var Oliver som stod utanför.
Efter att ha skällt ut honom för att ha gått upp till tjejernas sovsalar påminde han dem om middagen, och de gick med Edmund och William till Stora salen.

Whitney visste inte om hon inbillade sig, men hon tyckte att William tittade åt hennes håll ovanligt ofta med en glimt i ögat...

bra!!!!!