Förbannelsen över Gryffindor även kallad: Anne White

HEEJ! Nej jag är inte död och har inte gått under jorden O.o Och det vet säkert många eftersom jag syns till här på mugglis ganska ofta
Och nej jag tänker inte tråka ut er med en massa anlednignar till att jag inte varit aktiv med den hä novelen som jag gör nu, så ni behöver inte ens läsa det här. Men ni får läsa om ni vill :'

Har haft lite svårt med att komma igång, skriva, bli nöjd. För jag har skrivit och skrivit och raderat allt igen. Är i en sån här period där allt jag skriver känns löjligt, patetsikt och som skräp. Mörker.
Om ni har någon idé eller förvänting uggla gärna så ska jag försöka skriva efter vad ni tror, vad ni vill och så kanske mina idéer kommer tillbaka flödande? Man kan ju hoppas iaf! Så tveka inte med att slänga ivägen menign eller fler till mig om vad ni vill/tror ska hända! Har skaffat en beta också, så att det ska bli lite mer pepp och mindre stavfel :3

Men tack för att ni läste och mer kommer så snart som möjligt! Lovar att inte sova förrän kapitlet är klart! Ska ut och gå en inspirationsrunda nu
Kommentera gärna så att jag vet att ni finns, haha XD
Nejmen det behövver ni inte... Vi syns då!

Kram Lovisa

Vad bra att du inte glömt den här ff:en *pustar ut*

Ta den tid det tar, bara vi får ett kapitel

Tack för ert stöd!

OBS! Varning för flum i det här kapitlet! Det mesta skrev jag igår kväll kl 12 så jag var väl trött? Och min natthumor var lite full just då XD Hoppas att man förstår iaf

Kapitel 5


------------------------
Tåget stannade plötsligt till och Anne rycktes ut ur sömnen. Framför henne satt Rose och Al och båda två såg ganska yrvakna ut. Al såg sig förvirrat omkring med en lite lätt dimmig blick.

“Är vi framme?” Anne öppnade munnen men han inte säga något förrän dörren till kupén öppnades och en betydligt äldre flicka visades i dörröppningen. Hans mjuka ansiktsdrag fick honom att se snäll och ansvarsfull ut. Ett litet silverspänne med ett inristat ´P´ som satt på hans bröst fångade Annes uppmärksamhet.

“Vi är framme nu, och de flesta har gått av. Ni kan lämna era koffertar här så kommer de till era respektiva elevhem efter att ni blivit sorterade. För ni går väl i första året va?”
För första gången sedan han börjat prata såg pojken på var och en av de.
Anne var den enda som nickade medan Rose och Albus log började hoppa upp och ner av förtjusning. Bokstavligt.
Anne såg på de med höjda ögonbryn oh började undra om hon råkat sätta sig i en kupé med lite väl galna personer. Al såg hennes blick och började gapskratta medan Rose tog tag i Anne och drog upp henne från sätet.

“VI. ÄR. FRAMME.” förklarade hon med onödigt tydlig röst samtidigt som hon fortsatte hoppa.
Anne gav henne en konstig blick, men mer halvhjärtat den här gången för inombords hde det börjat bubbla i magen av förväntan.

“Ehm.” en harkling hördes från dörren och allas huvuden vändes mot killen igen som gjorde en kort gest mot dörren. Han såg lite irriterad ut men ett smått leende på hans läppar avslöjade honom.
Som på befallning krokade Rose arm med Anne och började gå nerför korridoren, på sök efter utgången till perrongen.
En ensam Albus stod kvar i kupén med en stackars prefekt.
“Ja, öh. Hejdå och tack.” sa han i ett försök att gottgöra sitt och sina vänners beteende innan även han försvann bortåt.
…

“FÖRSTA ELEVER HITÅT!” ropade en väldigt STOR man med långt krulligt skägg och hår.
Anne och Rose rörde sig tillsammans mot mannen och Rose hejade vilt på honom när de kom fram. “Hej Hagrid!” sa hon och kramade till Annes stora förvåning om mannen även fast hon bara nådde honom upp till midjan.
Hagrid log brett ner mot henne och klappade lite lätt tafatt på hennes huvud med sin stora hand.

“Hej hej Rose. Allt bra’ me familjen?”
Rose nickade med ett leende. “Ja, mamma hälsar att de kommer till Tre kvastar om två veckor och undrar om du har tid att ses?”
Hagrid nickade med ett lätt leende i ansiktet som fick honom att se väldigt ofarlig ut och schasade sedan bort dem mot båtarna.

“FYRA PER BÅT!” Hörde man han ropa högt åt alla förvirrade förstaårselever som samlats runt honom. Två pojkar satte sig i en båt en bit bort och Anne började gå dit bort med Rose i följe.
“Hej, jag är Anne och det här är Rose.” presenterade hon med ett leende och satte sig brevid den ena pojken medan Rose följde hennes exempel och slog sig ner hon med.
Längre bort skymtade hon Al som satt sig ner i en båt med två andra killar som han verkade prata en hel del med. Hon log,glad över att han hittat några andra kompisar.
Pojken med mörkt hår närmast henne såg upp och mötte henne med en förvånadsfull kall blick med så bruna ögon. Anna rörde sig oroligt under hans blick.

“Mitt namn är Jonathan Zabini.” sa han och sträckte fram handen. “Trevligt att träffas.” sa Anne och tog handen samtidigt som båtarna långsamt började lämna fast landet. Rose hade fortfarande inte sagt något utan tittade istället intreserat på denblonda killen som verkade gömma ansiktet genom att envist stirra neråt.

“Är inte du Scorpius Malfoy?” Nyfikenheten lyste tydligt i hennes bruna ögon när pojken försiktigt lyfte på huvudet.
“Och du är..?” Hans röst dog bort för Rose svarade med ens. “Rose Weasley.”
Anne skymtade en skugga av schock i Scorpius ansikte men den var snabbt borta igen.
Han synade henne uppifrån och ner några gånger innan han verkade fatta sitt beslut och vände ryggen åt dem. Jonathans blick hade hårdnat efter det attt Rose presenterat sig och han vände sig nu mot Anne igen.

“Så jag antar att du är en smutsskalle? När allt kommer omkring är det ju det ända Weasleys hänger med.”
Blodet i Anne frös. Hon visste inte riktigt vad han sagt men kunde ändå läsa mellan raderna.
När Rose sedan ställde sig upp och klippte till honom på ena kinden med sin högra hand fick Anne bara sina tankar bekräftade.
Hon var en smutsskalle.
Hon hörde kanske inte hemma här ändå.
Hon skulle aldrig passa in.
Smutsskalle.
-----------------------------

Visste inte riktigt hur jag skulle få ett sorts slut på kapitlet, men det här blev ganska bra
Så hur var det hemskt/förfärligt/okej? Elelr till och med bra? :o Ge gärna kritik!

EDIT: Ändrade till kortare bitar nu eftersom Mugglarportalen inte verkar ta hänsyn till words styckeindelning hopaps att det går att läsa bättre nu!

fantastiskt bra! men med lite stavfel
kanske battre om du anvander nott program som rattar ar sjalv utomlands so har vaaaldigt monga stavfel xD

Fint! Det blev jättebra!

Titta lite på dehär meningarna dock:

...och en betydligt äldre flicka visades i dörröppningen. Hans mjuka ansiktsdrag fick honom att se snäll och ansvarsfull ut.

Annars hur bra som helst.

Bravvo!!!!!

Du har äntligen börjat skriva ingen!

Jättebra

Bra!

Kommer det mer?