Breaking Dawn.

accioron GRATTIS! Fattar inte hur du kan kritisera ett gulligt skratt..... You're weird!
HUR KAN MAN KRITISERA LYCKA OCH HUMOR!?!?!

OKAY YOU ASKED FOR IT

Well. They aren't cute. Jag menar, as a stand-alone scene - sure. Men MED TANKE PÅ vad deras förhållande är uppbyggt på så är det så un-cute anything can be.

^ And I understand why you think that, OK? Jag är själv feminist you know och deras förhållande står för det mesta som jag är emot. Men jag kan inte låta bli att älska hela Twilight-grejen, det är fantasi, det är en story, det är inte real life. Jag lägger inga större värderingar i det hela. I just love it the way it is. Jag kan hitta miljontals saker jag verkligen inte tycker om i Harry Potter också om jag vill. Nothing's perfect.

Men... okay - Twilight handlar till 90% om Edward och Bellas förhållande, och om det är uppbyggt på någonting man är emot - what's left to enjoy? I'm merely curious. Jag ser ingen skillnad i ett fiktivt förhållande som går under i stort sett alla kriterier för ett kontrollerande, possesivt förhållande och ett ''riktigt'' - det är fortfarande ett kontrollernade och possesivt förhållande, right? Vad finns det att gilla med det, när man vet vad det för med sig? Och om en serie skildrar och stödjer majoriteten av de aspekter man egentligen är emot, varför gillar man det då? I'm just asking, not judging ♥ Dessutom så är hela pro-life-aspekten i Breaking Dawn bara so obvious och ja, it makes me sick.

^ Det jag älskar med Twilight är just att det går emot allting jag tror på. Det är fiktivt, jag får njuta av att titta på/läsa något som inte är verklighet. Jag älskar hur det är uppbyggt, men jag önskar inte att ett verkligt förhållande såg ut på det sättet. Men det är ju inte verkligt, så varför kan man inte få njuta av det!? T.ex. varför kollar man på high school-filmer där alla tjejer lever i bitchiga världar där shopping och killar är det enda som betyder någonting? Jo, för att det är underhållning.

Jag orkar inte koppla allt jag tycker är underhållande, vackert, fantastiskt osv till verkligheten. Twilight ger mig inspiration, glädje, lycka, sorg, the whole fuckin' package. Varför måste jag då jämföra det med verkligheten? Vad har jag för nytta av det? Det är en historia. Twilight är bara en modernare version av allt prinsess-skit där prinsessan blir räddad av prinsen som man fick se när man var liten!

fick lust o läsa om andra BD delen nu....

Vad finns det att älska med någonting som går emot allting man tror på? Ett förhållande likt Bella och Edwards är (om man bortser från fantasy-biten) i högsta grad verkligt. Det finns förhållanden där alla aspekter som finns i B&E's förhållande är vardag, såsom stalking, hot, manipulation, dominering, all consuming ''love''. Och att läsa om ett rent ut sagt skadligt förhållande (som i allra högsta grad finns i verkligheten) bara för att det är romantiserat i en berättelse, vad finns det med det att älska? Twilight är ett världsligt fenomen, en del i popkulturen - en självklar marknadsföring för världens media. Och Twilight må vara en historia - men ALLT som ingår i popkulturen inspirerar folk världen över. Det är därifrån vi får våra synpunkter på så otroligt mycket, medvetet och omedvetet. Och dessa böcker läses av främst unga tjejer - vad är det för meddelande de får egentligen? Borde inte vi som är emot majoriteten som Twilight förespråkar jobba emot det? Jag förstår inte the appeal i att läsa och uppskatta saker som annars får en att bli vansinning på samhället - så länge det sker i en fiktiv värld''. Det påverkar fortfarande så otroligt många, och därför vill i alla fall jag bojkotta någonting som är så bakåtsträvande som Twilight.

''Twilight är bara en modernare version av allt prinsess-skit där prinsessan blir räddad av prinsen som man fick se när man var liten!''

Precis! Så... borde inte vi ha kommit längre än det, då de flesta av dessa sagor var skrivna - eller har sitt ursprung - flera hundra år tillbaka i tiden? Varför ska vi uppskatta de ideal vi så länge har velat komma bort ifrån, egentligen? Man kan inte förvänta sig att alla unga som ser och läser Twilight ska kunna se på det ur ett kritiskt perspektiv, det går inte. Jag menar; det är 10-åringar som läser de här böckerna, och vi är ju överens om att majoriteten av meddelandena böckerna sänder ut inte är särskilt positiva. Then what's left? Och som du sa om att vi ser på det som underhållning: That's the point! Det jag ogillar med Twilight är att det romantiserar FARLIGA förhållanden - och det är inte underhållande, väl? I don't get it!

Jag vet inte hur mycket av det som finns i Twilight du ställer dig emot (i det verkliga livet, vill säga!) men det är fortfarande ett faktum att den här serien tar allting jag är emot och romantiserar det. Det finns ju en anledning till varför så många har kritiserat serien, och nu senast Breaking Dawn Part 1; det påverkar folk.

"But when a saga popular with pre-adolescent girls peaks romantically on a night that leaves the heroine to wake up covered with bruises in the shape of her husband’s hands — and when that heroine then spends the morning explaining to her husband that she’s incredibly happy even though he injured her, and that it’s not his fault because she understands he couldn’t help it in light of the depth of his passion — that’s profoundly irresponsible."

^ Jag ser inte vad som finns att älska med det där, bara för att det handlar om fiktiva karaktärer, tbh.

(JENNIFER det var just det här som inte skulle hända, HAHA förlåt♥ )

accioron Jag förstår vart du vill komma, helt klart. Men jag tänker inte ändra mina åsikter kring Twilight precis som att du inte tänker ändra på dina, and that's okay.

Ja, jag erkänner att jag är en sucker för romantiseringen av ett farligt förhållande, jag går igång på sådant, eller vad man nu ska säga. Jag älskar att läsa om saker som kan vara triggande, saker som inte är perfekt, saker som påverkar osv. Det är väl något som inspirerar mig helt enkelt. Jag tycker t.ex. att Harry Potter är otroligt lame många gånger, shame on me. Jag går igång på farliga saker, jag gillar att adrenalin pumpas runt i min kropp och jag gillar att bli provocerad!

Att 10-åringar sitter och läser detta är inget jag kan ta ansvar över. Jag kan bara ansvara över mig själv och hur jag blir påverkad av detta. Jag KAN se Twilight med ett kritiskt öga, absolut, jag vet att mycket är fel. Jag vill påstå att jag har kunskap, jag vet att detta inte är verklighet. Många 10-åringar har inte den kunskapen och det är kanske därför 10-åringar inte borde läsa Twilight? Det skapas böcker varje dag som är triggande, fel osv i mångas ögon, Twilight är ingen nyhet när det gäller sådant.

Jag tycker istället för att neka människor att tycka om Twilight så kan man väl slopa idealen redan i småbarnsåldern. Vi låter barnen kolla på Disney - varför är det mer okej? Jag rådissar Disney pga ideal, men varför dissar jag då inte Twilight? Jo, därför att Disney är inriktat till målgruppen SMÅBARN. Småbarn borde inte få ideal nedtryckta i halsen i så tidig ålder. Twilight är dock ingenting man sätter en femåring framför. När man väljer att läsa Twilight/se filmerna så har man ett eget ansvar att tolka och påverkas.

Jag kanske är motsägelsefull mot mig själv, men jag har helt enkelt gjort ett aktivt val när det gäller Twilight. Jag har valt att inte lägga några värderingar i det eftersom det är fiktivt! Att andra påverkas är inte mitt problem, hur elakt det än låter. Ska vi förbjuda skräckfilmer också, för att människor kan bli rädda och paranoida? Nej, det fungerar inte riktigt så. Enligt mig är ALLT okej i filmer och böcker! It's not reality.

expelliarmus Jag önskar man kunde skicka tio "gilla" på samma inlägg. Du tog alla tankar jag har om twilight ur munnen på mig och skrev ner dem. Särskilt sista stycket håller jag med om fullständigt.

I guess we're just really different on that part!



Exactly my point. Jag vet mycket väl att du ser på det hela med ett kritiskt öga, Jennifer - don't worry. Men det är ju ungefär det här som jag syftar på hela tiden, och tbh - det gäller inte bara tioåringar utan de flesta tonåringar också. Många är lättpåverkade i den åldern, och självklart finns det de som ser felen och kan tänka kritiskt kring det hela, men allt för många är lättpåverkade. Jag har alltså inget problem med att någon läser Twilight, utan snarare marknadsföringen och åldern den riktar sig till - på det stora hela.



Den stora skillnaden är att Twilight är ett världsligt fenomen - det är OTROLIGT stort världen över, unlike many other books.



I totally agree, Disney är hemskt när det kommer till ideal och allt det som hör till (dock finns det undantag). Men Disney är ju inte heller någonting nytt, de flesta historierna är väldigt gamla och på den tiden var det dessa ideal man hade. That doesn't make it right, though. Jag skulle säga att vi har samma problem där som med Twilight - marknadsföringen. Det är också en grej - vem sjutton kom på idéen att sänka åldersgränsen på filmerna? Twilight läser dock så otroligt många barn och ungdomar, och det är där mitt problem ligger som sagt. Stephenie Meyer är mormon och amerikan - hon är pro-life och allt det där tjaffset. Jag förväntar mig inte att Twilight ska ha högre standard, men det är återigen det jag klagar på - hur dessa delar av populärkulturen marknadsförs världen över. Jag vill inte få folk att ''sluta tycka om Twilight'' för om man, precis som du, ser det med alla dess fel och brister - then there's really no problem. Jag vet bara av egen erfarenhet att inte lika många tänker så som du.



Och för mig är det vidrigt att en serie som Twilight - även om det är fiktivt (snarare just därför) - hyllas, simple as that. Och det där med skräckfilmer är väl inte riktigt samma sak, dock. För jag hade haft helt andra synpunkter på Twilight om Meyer på något sätt hade visat att det Bella och Edward gör mot varandra och sig själva inte är något positivt (istället gör hon motsatsen) medan skräckfilmer en helt egen genre som man (ofta) går in för med exakt de förväntningar som skulle antas för att vara en skräckfilm. Det är inte romantisering, något Twilight i allra högsta grad är. Och jag vet att du personligen gillar det, men som jag alltid menat - jag tänker på det stora hela och alla andra det kan påverka.

But then again - om man låter bli att analysera (det krävs egentligen inte) och bara ser på serien som den är så tycker jag att den urusel. Jag vet inte vad du/ni tycker - men böckerna är rätt otroligt dåligt skrivna och sen tycker jag att handlingen är allt för händelsefattig för att fånga mitt intresse. Så för mig blir det: sexist shit + horrible writing + inconsistent plots = inget för mig. Kanske bra att påpeka så att ni vet att det inte bara är de urusla idealen som får mig att ogilla serien. Oh well.