Två speciella syskon

Miranda:
Jag hade somnat direkt efter jag lagt mig ner i en av sängarna.
Jag drömde, drömde om att jag att Rosalie blev mördad, rakt framför ögonen på mig.

Mirandas dröm:
”RÖR INTE ROSALIE! RÖR HENNE INTE!” skrek jag till mannen framför mig som hade skjutit iväg en lamslagnings förbannelse på Rose. Mannen bara skrattade.
”Tror du att Lord Voldemort skulle lyssna på en sådan dum flicka som du?” sa han och log hånfullt. Jag skrek och skrek.
”Avada Kedavra!” skrek han och en grön blixt åkte mot Rose.
”NEJ!” skrek jag.

Slut på drömmen, tillbaka till verklighet:
Jag vaknade upp, jag var svettig och hade ont i huvudet.
Jag reste mig snabbt upp och tittade omkring. Rosalie var där, tillsammans med Harry Potter. VÄNTA LITE! HARRY POTTER? Vad gör Potter här?!
Hur som helst, hon får vara med vem hon vill...
"Madam Pomfrey?" ropade jag och madam Pomfrey kom ut. Rosalie reagerade direkt på ljudet av min röst.
"Ja, lille vän?" frågade hon i en vänlig ton och log ett litet leende.
"Kan jag få något mot huvudvärk? Jag har så ont i huvudet" sa jag lågt, hon nickade och gick iväg och kom tillbaka med ett glas fyllt med någon medicin och en tablett.
"Drick det så mår du bättre. Och här är tabletten för huvudvärken" sa hon och gick därifrån.
Direkt jag druckit upp det kändes jag mig genast piggare.

___________________________________________________________

Varsågoda. Hoppas ni gillar det. Blev inte särskilt nöjd med det. ♥

Super!

bra

Rosalie;
Miranda ropade på madam Pomfrey. Som gav henne några tabletter.
Miranda lutade sig tillbaka och svalde den.
Jag vände mig återigen mot Harry.
"... Men vad gör du här?" Frågade jag.
Harry hade jag ju aldrig umgåtts med.
"Jo, jag..." Började han.
"Vadå?" Frågade jag.
Jag ville inte pressa honom, men ville ändå gärna veta.
"Jo, jag ville bara se hur du mår..." Sa han och blev tomatröd i ansiktet.
"Åh!" Sa jag och log.
Han log tillbaka mot mig.
"Men, var du hos Miranda också?" Frågade jag. Han blev ännu rödare.
"Nej... Jag ville bara se di..." Men meningen avslutades inte.
Vad söt han var! Konstigt att jag inte lagt märke till det tidigare...!?

Jättebra!!

SWEEEEEEET!!!!! gulligull! ♥♥♥

Miranda:
Jag hade nu tillbringat fyra dagar i sjukhusflygeln, jag mådde bättre och var piggare.
Jag tittade ner på min kropp. Vänsterarm hade bandage, jag hade ett igen sytt ärr vid foten och några ärr lite här och där.
Men vad kunde man hitta på i en sjukhusflygel?
Jag såg precis madam Pomfrey gå förbi, jag kunde ju fråga när jag skulle skrivas ut?
”Madam Pomfrey? När får jag komma ut härifrån?” frågade jag i min vanliga ton. Hon log.
”Känner du dig pigg och mär bättre får du gå, men du får ta med dig medicin som du får ta i en vecka. Och kom genast tillbaka och du känner dig sämre.” sa hon och lämnade en flaska med medicin i. Jag tog mina kläder och gick in på en toalett och bytte om till min vanliga klädnad, tog min väska och satte medicinflaskan i den och gick mot Stora Salen.
Så fort jag kommit in, såg jag att andra pekade på mig. Jag orkade inte bry mig om dem, jag ville bara sätta mig ner bredvid Rose vid Slytherinbordet...

_____________________________________________________________

Förlåt för att jag inte skrivit tidigare, har haft idébrist + att jag läst en superduper bra bok på samiska..
Blev inte värst nöjd ned kapitlet. ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

ny bevakare här!

Rosalie;
Miranda kom i mot mig.
Jag log mot henne och hon satte sig bredvid mig.
"Det blir bara fler och fler problem..." Viskade jag.
"Vad är det nu då?" suckade hon.
"Vi har helt glömt bort G.E.T-proven! De är ju snart!" Sa jag, lite för högt. Flera tittade åt vårt håll.
"Men de är ju inte för ens om ett halv år! Den årliga julbalen har inte ens varit ännu...!" Sa hon.
"Men Julbalen är om två veckor! Konstigt att lärarna inte börjat prata om det ännu... Men det gör de nog snart... Undra vem jag blir tvungen att gå med?!" Pep jag.
Hon suckade igen.
"Jag får nog ta Crabbe... Ingen annan vill nog gå med mig...!" Sa hon.
Jag skakade på huvudet.
"Alla vill nog gå med dig, menar du!?" Sa jag.
Hon var en så kallad pojkflicka.... Jag önskade att jag också var det, i stället för en pluggis som alla lärare älskade!
Mycket hellre pojkflicka... Eller som jag väljer att kalla det; Sport fåne... Jag skrattade tyst.
"Du kan vara lycklig du!" Sa hon plötsligt.
"Alla älskar dig! Till och med lärarna!" Sa hon.
Jag skakade ännu en gång på huvudet. Det var ju inte sant.
"Om du inte tror att någon kommer att bjuda dig, får du väll bjuda någon!" Sa jag och reste mig upp.
Hon nickade "kanske det.." Sa hon eftertänksamt.
Vi gick mot den förbjudna skogen.
Vi hade fått tillstånd att vara där, eftersom att ingen annan var det.
Vi gick en bit in.
"Vår första lektion börjar snart. Vi kan ha ett genrep!" Sa jag.
"Rose! Du behöver inte vara orolig! Du kommer att klara 'miniprovet' bäst av alla!" Sa hon.
"Tror du Mr Dumbledore kommer att berätta för alla om vad som hände oss?" Frågade hon.
"Alla vet redan" Svarade jag.

Förlåt att det blev så kort....