Skriva av sig-tråden

Fml.

blir så snurrig av hur dåligt alla mår. Två kompisar som drabbats av depression och självmordstankar och jag som själv varit inne på det spåret. Vet inte hur jag ska hantera allt.

Du, jag finns bara en uggla bort, okej?

Min allra bästa vän gick bort i förra veckan. Ni tycker nog att jag är fjantig när jag säger att hon var min ponny men vi stod varandra så underbart nära och de två åren jag hade henne var de två bästa åren i mitt liv.
Hon var min bästa vän som jag alltid kunde berätta allt för, som visste allt om mig. Jag har aldrig älskat någon mer. Jag älskade henne mer än min familj. Då älskar man någon väldigt mycket. Och nu har hon försvunnit ur mitt liv.
Kvällen då jag visste att hon inte levde längre gick jag ut på kvällen. Det var stjärnklart så jag kollade upp i himlen och viskade "Godnatt, jag saknar dig redan". Jag står varje kväll och tittar upp bland stjärnorna och säger Godnatt till henne och att jag hoppas att hon har det bra.
Jag har kvar alla våra minnen, alla hästskorna, prisrosetterna, grimmorna. Allt finns kvar men jag har förlorat det viktigaste jag nånsin haft i mitt liv. Hon var den som gav mig det jag behövde för att leva.
Jag kommer så väl ihåg hur jag grät när jag gick ut igenom stallgången och hade sett Filifjonkan för sista gången. Jag hade gett henne en stor kram gråtandes och hade sagt "Sov gott, vi ses i himlen".
Det var det värsta ögonblicket i mitt liv.
Tårarna droppar på tangentbordet.
Jag hade min häst som min allra bästa vän. Jag har aldrig vart så ledsen i hela mitt liv. Hon var min levnadskraft. Min stjärna. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag undrar fortfarande varför jag fasnade för just lilla underbara Filifjonkan. Jag kunde känna just då, första gången jag såg henne att vi skulle bli bästa vänner. Jag har aldrig älskat någon mer än Filifjonkan. Hon har den som jag alltid gick till när jag var ledsen över något. Hon var den som gav mig mod, som gjorde att jag klarade av saker. Hon var alltid så speciell. Jag fruktade för den dagen vi skulle skiljas åt, det ögonblick vi såg varandra för sista gången. Vi förstod varandra på något speciellt sätt. Det var något speciellt mellan Filifjonkan och mig. Hennes namn kommer alltid stå i mitt hjärta. Där har hon inte ont nånstans, hon kan galoppera hur mycket hon vill hur länge som helst. Jag kommer aldrig glömma dig, min vackra Filifjonkan!♥

Vila i frid!

Filifjonkan: Tycker inte alls att du är löjlig. När jag var 18 år dog min bästa vän - min kanin. Honom hade jag haft sen jag var 8 år. Det kändes som han varit där hela mitt liv och så plötsligt var han borta. Det var han som lyssnade när jag var ledsen och han som kunde få mig glad igen med bara en puff med nosen. Han var underbar och jag saknar honom fortfarande, trots att det nu är fyra år sen han dog. De sista åren var han sjuk och halvt senil, men de minnena finns knappt kvar längre. De minnena jag har är av honom som han var när han var frisk och busig. Djur kan ibland bli närmre vänner än människor, speciellt när man är så ung som du, och det är alltid så fruktansvärt hemskt när de försvinner.

Luna Chang: Men åh Hanna, flytta till mig eller något!! ♥ Varför är det alltid de finaste personerna som ska behöva må dåligt? DDDDD:
Kram ♥

Åh tack för att jag inte är ensam! ♥

Jag kommer♥

Känner mig som femton igen.... sitter och smuttar på en energidricka meden jag lyssnar på älskade William Control (Hate Culture plattan). Det är början till vår ute och jag har ångest.
Och åter igen känns hans ord så sanna och jag har svårt att sova på nätterna och hetsar upp mig över att behöva åka buss bland folk OCH SHIT va sliten min spegelbild är, på med mer eyeliner. Mina ögon ser galna ut. Jag är en svart liten boll med taggar. Jag söker andra att mildra min skit.
Jag gör dock inte mig själv illa, som jag gjorde då, blivit så pass smartare att fatta att det egentligen inte funkar.
Men jag sitter och smuttar på en energidricka med ångest och William i öronen.

"Take away the fear and I'll follow
Take me half alive
I'm not running scared tomorrow
Oh I'll survive"

Ps. Det sög att vara 15 (förutom att jag hade William att lyssna på).

Jag hatar mamma. Hon bokar tider hos skolsköterskan åt mig fast jag inte vill. Hon beröttade om tvångstankarna och att jag inte trivs i ksolan fast jag sagt att hon inte fick.

och nu har jag en tid hos skolsköterskan. Imrogon. Klockan 9. Och såklart var det hon som bokade in den, fast jag inte alls vill. Jag kommer definitivt att bli utfrågad efter det. Jobbiga personer i klassen som frågar varflr jag går till skolsköterskan hela tiden. Och jag kommer att behöva ljuga. Jag kan verkligen inte ljuga. De kommer genomskåda mig och fortsätta fråga. Åååååååååh hatar mitt liv.