PRS Lupple & Medi

Hon vände sig om så hon satt med ryggen emot Alexander, böjde fram huvudet och separerade håret så man såg en liten utstående prick.
"Känn där. Jag har inte känt den förut." Hon sänkte handen och svalde hårt.
Hon kände på sig var det var och om det var det var de inte säkra här.

Alexander gick fram och kände försiktigt över hennes nacke och Dorian tittade på det och såg på Willow som verkade väldigt orolig över detta.
"Ta ut det Alexander. Ta ut det." Sa Dorian allvarligt och Alexander svalde hårt.
"Jag har inga kirurgiska redskap." Sa han allvarligt och Dorian morrade lågt. Han kunde bita bort det, riva ut det men visste att det var en riktigt dum idé.
Dorian tog upp sin mobil och la sedan ned den igen.
Är de spårade?

Hon vände sig om och såg oroad ut.
"Är det allvarligt?" Hon bet sig i läppen och hon såg på sin arm medan hon skakade åp huvudet.
"Jag vet inte vad vi ska göra. Vem är efter mig?" Hon blev genast orolig och greppade tag om Dorians hand och drog honom till sig.
"Har du alcosprit?" Hon riktade frågan till Alexander.

Lathan var även han snart inne i rummet och tittade på all uppståndelse. Men kunde inte göra något förutom att iaktta och vara på vakt.
Alexander suckade. " Du har något i din nacke. Jag vet inte vad det är men vi måste få ut det." Sa han i en samlad ton och Dorian flyttade sig närmare Willow och såg på henne.
"Schyy, allt är okej. Just nu är du säker." Sa han och smekte hennes kind sakta.
" Självfallet, vad tänker du?" Sa Alexander och tog fram alcospriten och såg på henne.

"Jag vill att du tar ut den." Hon såg på Dorian och slog armarna om honom.
"Dorian får hålla i mig och sen måste vi fly." Hon såg sig själv i spegeln.
"Lupe måste ha en kniv eller något. Det finns säkert ett kök." Hon stålsatte sig för smärtan och bet ihop.

"Ska jag hämta något Alexander?" Maria ställde sig upp och såg på dem och gick fram med lätta steg.

Alexander nickade sakta.
"Okej jag tar ut den." Sa han sammanbitet och såg på Maria.
"Hämta en kniv, en vass kniv." Sa han allvarligt och la upp en handduk på sängen bakom henne och satte sig bakom henne. Tog upp handskar, spriten och bandage.
" Detta kommer inte vara behagligt och jag kommer göra det snabbt. " Sa han lugnt.

Dorian la armarna försiktigt om henne för att hålla i henne och flyttade undan hennes hår i en snabb rörelse.
"Vi måste röra oss snabbt sen. " Sa han mot henne och försökte få henne att fokusera på honom, på hans ansikte, ögon.
"Alla våra mobiler måste läggas här. Förstör dem inte utan låt de ligga kvar på de positionerna ni är nu. Vi måste anta att personen är nymodig att tekniken kan användas mot oss. " Sa Dorian viskande till vampyrerna och Lathan la snabbt ur sin och la den precis där han stod.

Maria försvann och kom snabbt tillbaka med tre kvniar och började hälla sprit på dem och såg på henne.
"Håll ut hjärtat." Hon spg bort och tog Lathans hand.

Hon såg in i hans ögon och blev genast lugn hon hade hällre velat vara mot hans kind men detta kändes liksom bättre. Hon kände håret fösas bort och hon tog upp kudden och såg på Dorian.
"Det här vill jag ha mycket poäng för." Hon log klent och bet tag i kudden.

" Du får så mycket poäng du vill baby. "Viskade han i hennes öra och nickade mot Alexander om att hon var redo.
Alexander tog på sig sina handskar och tog en kniv. Hällde sprit över hennes nacke och drog sedan snabbt ett snitt över hennes nacke och plockade försiktigt ut spåraren.
Det var det svåra att få tag i den men efter en stund fick han tag på den och lät den falla mot handduken. Han tvättade av hennes nacke ännu en gång innan han plåstrade om henne ordentligt och nickade. "Klar." Sa han och kastade handskarna i soptunnan och reste sig snabbt upp. Tog ut sin mobil och la den där han var och gick snabbt fram till hennes dropp.
"Vi färdas snabbare om hon är utan denna." Sa Alexander allvarligt och Dorian nickade.

"Du var så duktig Willow." Viskade han och tog försiktigt ut kudden ur hennes mun och pussade hennes panna sakta och lossade hennes ena arm från honom och lät Alexander koppla ur slangen och tejpa fast så att nålen inte skulle göra någon skada.
"Vart ska vi?" Sa han tyst nästan viskande och tittade på alla i rummet och Lathan svalde hårt.
" Gömma sig synligt? Gömma sig bra? Byta land? Byta stad? Åka hem? Åka till ett annat hem? Vi har få val vad gällande vilka vi kan åka till. " Sa Lathan lika tyst men allvarligare.

Hon skrek till i kudden när snittet kom och hon knep ihop ögonen och andades flåsande når pressande och klämtade inträffade och till slut plåstret. Spåraren var ute. Trött slappnade hon av och såg på Dorian som tog bort kudden och log trött.
"Ska vi ge oss av?" Hon räckte honom armen ochllutade huvudet mot Dorians axel.
""Finns det inget annat hus vi kan vara i?"

" Det ska vi, men prata tyst kära du. Vi vill inte bli hörda." Viskade Dorian i hennes öra och nickade lite.
Nått annat hus? De hade massor av hus. Han flinade till och såg på Lathan.
"Sommarstugan?" Sa han tyst, knappt hörbart och Lathan flinade till.
"Bra tänkt." Sa han och började plocka ihop sakerna.

Dorian såg på Willow och log. " Jag kommer bära dig, det kommer gå fort. Du kanske borde blunda." Sa han tyst mot henne med ett leende och trasslade sig ur hennes grepp och drack upp det sista av blodet och sträckte lite på sig innan han såg sig omkring och sedan tillbaka på Willow.