prs yehet & kkaebsong

Joshua stirrar ner i golvet, detta är helt nytt för honom. Men ändå vill han vara där om Zihao vill ha med honom.
"Jag vill gärna vara med, om du vill att jag ska vara det?" Frågar sextonåringen medan han rör på fötterna ner mot slytherinselevhem. "Måste erkänna att jag är aningen exalterad över att se ditt sällskapsrum."

Deras sällskapsrum? Tja, det var inte så värst mycket att ha enligt Zihao. Färgerna var kalla och rummet var alldeles för stort och öppet för att det skulle kunna uppfattas som mysigt. Med andra ord, den raka motsatsen till Gryffindors sällskapsrum.
”För att vara helt ärlig så måste jag säga att ert sällskapsrum är betydligt trevligare”, sade han och stannade till framför väggen som elevhemmet gömde sig bakom. ”Lösenordet är patetiskt men det var faktiskt inte jag som valde det...Rent blod”, fortsatte han och masserade en av tinningarna med sin fria hand.

Ja, patetiskt är det minst sagt. Om Slytherin ogillar mugglarfödda tillräckligt för att ha rent blod som lösenord, gör det honom minst sagt nervös.
"Vem var det som valde det, vet du det?" Frågar Joshua tyst, väldigt osäker på om han ska våga gå in dit. "Helt ärligt har jag alltid trott att du tryckt ner mig alla dessa år för att jag just är mugglarfödd."

”Jag har ingen aning faktiskt”, svarade Zihao som fortsatte att dra Joshua efter sig. ”Att du är mugglarfödd har för övrigt aldrig spelat mig någon roll, du vet att Andrew är mugglarfödd va?” Frågade han sedan och drog lite på munnen. Ja, Andrew Welsh, den där extremt smarta brunetten med de prydliga lockarna - han var hundra procent mugglarfödd. Inte ens föräldrarna brydde sig om sådana fånigheter som blodsstatus, vilket var lite av ett mirakel när allt kom omkring.

Det var något helt nytt för Joshua, att en utav sjuttonåringens bästa vänner faktiskt är mugglarfödd.
"Nej, det visste jag inte." Erkänner han och skakar lätt på huvudet, nu kan inte sextonåringen undgå att undra varför i hela friden terroriseringen börjat. Visst har Zihao sagt att han inte direkt vet, men om femtonåriga Joshua, och neråt, vetat att blodstatusen inte var huvudanledningen.. då skulle han inte ha försökt komma på varför.

Usch, nu kom de där skuldkänslorna sköljande över sjuttonåringen igen, då han hade en vag aning om vad Joshua troligen gick och tänkte på.
”Det här kommer låta extremt klyschigt, men du vet att kärlek alltid börjar med bråk?” Började han trevande och ledde den andre mot trapporna. Han stannade till precis innan det första steget och lade händerna på sextonåringens axlar. ”Kanske det är en urusel förklaring, men det är i alla fall bättre än jag vet inte.”

Ett svagt litet leende sprider sig över läpparna på sextonåringen av den andres ord. De stannar till vid trapporna, och Joshua kan inte undgå att sjunka ner i den andres ögon som många gånger innan.
"Kanske i vårt fall.." börjar han tyst medan blicken svävar över sällskapsrummet, tar in den nya atmosfären. Den är helt klart annorlunda, och kanske den inte är lika mysig och tilltalande som Gryffindors, men det är väldigt fint. "Förlåt, jag bara kom att tänka på det när vi steg in."

Zihao lutade lite på huvudet med ett gulligt leende på läpparna, även om det kanske inte direkt kunde uppfattas som gulligt med tanke på hans utseende.
”Kanske? Snarare defintivt”, sade han bestämt och klappade till Joshua löst på kinden. ”Vi är nog det konstigaste paret på hela skolan”, konstaterade han sedan och skrattade till, innan han åter fann den andres hand och började dra honom upp för trapporna. Som tur var, var sällskapsrummet tomt för tillfället. Alla var väl och åt middag i den stora salen, vilket var lika bra det - även om tanken fick sjuttonåringens mage att klaga.

Konstigaste paret på skolan? Jo, det kan man lugnt säga. Iallafall baserat på de par Joshua vet om.
"Jaså, varför tycker du det?" Frågar sextonåringen roat med höjda ögonbryn. Kanske på grund av personlighets skillnaderna och deras gamla historia med varandra. Motvilligt blir han dragen upp för trapporna, han har ju inte ens sett hälften av sällskapsrummet än.

”Undra varför”, muttrade Zihao och himlade med ögonen. ”Ville du stanna därnere eller?” Frågade han sedan samtidigt som de slutligen nådde fram till dörren, där sovsalen gömde sig bakom. ”Jag säger det igen, du får gå om du vill. Utforska sällskapsrummet vet jag? Helt ärligt så spelar det inte mig någon större roll.” De mörka ögonen gled mellan Joshua och den stängda dörren några gånger. Han tänkte åtminstone inte följa med, det var då ett som var säkert.