Tredje Världskriget

"Igen? Gjorde du inte det igår?" sa Nike fast det kanske var något annat.
"Okej, vad händer då?" frågar Nike då.

Hon ryckte på axlarna.
"Smärta." Svarade hon enkelt.

Nike såg på henne med rynkad panna.
"Finns det något jag kan göra?" frågar hon med en röst som låter orolig och vill hjälpa.

Nej, men jag behöver den snart, och den kommer förmodligen att få mig lam resten av dagen, så om du vill göra något särskilt är det dags nu!" Berättade hon och skakade en aning. Hon släppte tallrikarna och vände sig hastigt mot Nike.

Nike skakade oroligt på huvudet.
"Nej, bättre att ta den med en gång, jag stannar med dig." sa hon och tog hennes händer i sina och försökte le tryggt.

"Okej!" Hon började gå upp mot rummet.

De går mot rummet, Nike rädd på Akhitis vägnar men följer med för att visa sitt stöd, vara med henne.

Hon la sig på sängen.
"Okej, här den här gången." Säger hon och visar en plats på magen där nålen ska in. Hon lutar huvudet tillbaka och andas djupt.

Nike gör som hon säger, mer säker på hand denna gång och sprutar in vätskan i magen, eller om det var i ett blodkärl, hon visste inte.

Akhiti gnider sig i smärta. Det kändes som rinnande eld åkte in i henne. Hon försökte andas djup men det var svårt.
Ändå var det bättre än när presidenten gjorde det, han hade njutit av hennes smärta.