Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

( A )
Abigale ler mot flickan,
- Språk är mer komplicerat än så fröken Scarlett. Men ett tips jag kan ge är att kalla honom herr Blackwood när han har gäster över, tills ni verkligen är man och fru. Det är väld et enda jag kan komma på jsut nu. Säger Abigale och plockar sedan upp stickningen medan hon säger,
- Vi borde vara framme om mindre än fem minuter. Vi åkte förbi den gamla eken för lite mindre än en minut sedan fröken Scarlett. Säger hon och ler ännu en gång mot flickan.

Belle:
Läste du inte vad jag skrev? Medvetslöshet Medi, medvetslöshet. Tror du allvarligt att hennes hjärta kan sluta slå och två sekunder senare är hon helt vanlig igen? Hon kommer vara helt utslagen i två dagar efter att ritualen är över. och den är inte över än. Belle ska ju som sagt bli medvetslös. Så att resten av Ritualen kan utföras. Du måste läsa vad jag skriver....

- Jag har alltid kallat honom herr Blackwood när han har gäster över.
Hon rodnade svagt och såg sedan ner medan hon nickade.
- men jag ska hålla det till minnet och göra så gått jag kan.
Hon höjde blicken och synade henne.
- Är det för resan eller för att byta hästar?


(förlåt mår inte så bra just nu )

( A )
- vi ska bara byta hästar, men det tar ungefär 15 minuter så ni hinner sträcka på benen om ni önskar det fröken Scarlett. Säger Abigale.

Hon nickar och lägger huvudet på sned medan hon ser t och de rullar in mer i byn.
- Jag har aldrig sett så här mycket hus på så kort tid. Jag har aldrig varit så här långt borta fört häller
Hon ser på henne med de gröna ögonen. Sedan ler hon mjukt och ett lätt snöfall började singla ner.
- Åhh! Hon ler lätt medan hon kikar ut.

( A )
Abigale lägger stickningen i hennes lilla korg och skjuter in korgen under sitt säte. Vagnen saktar ner och rullar sedan inte mer.
- Så fröken Scarlett, då var vi här. Vi måste åka om femton minuter igen så om ni vill sträcka på benen så föreslår jag att ni gör det nu, även om ni har några behov att uträtta så är det bra om ni gör det eftersom detta var sista stoppet idag. nu stannar vi inte fören vid lunch imorgon och sedan är det bara en dag kvar tills vi är framme. Säger Abigale och ler mot flickan, dörren öppnas av kusken.

( N )
Nicolai ser på Belle medan hon lägger sin hand över sitt bröst och faller ner på knä inuti cirkeln mitt i balsalen. Han kan höra hur hennes hjärta slår sina tre sista slag.
dunk...dunk.......dunk......... sedan blir det tyst. Belle faller ner i en hög, medvetslös och utpumpad. Sieer börjar att mumla igen medan hon går tre varv runt cirkeln.

- Nicolai... Kom fram... Säger hon sedan med mörk röst. Nicolai går fram till cirkeln och räcker sin hand till Sieer som tar den och sedan lägger sin andra hand på Belles huvud. Nicolai vet vad som väntar och detta var anledningen till att han inte ville att Scarlett skulle vara hemma.
- Ambira, vi öppnar en länk för dig! Med detta band håller du hela världen i din hand. Låt en del av han bli en del av hon, låt han flöda in i hon... Hon den nya, han den gamla. Säger Sieer och Nicolai faller ner på knä, han kan känna hur styrka från hans kropp och sinne flödar ut ur honom, genom Sieer och in i Belle. "För att få något, måste man offra något..." tänker han, Sieer frotsätter att tala.
- Han ger en del av sin kraft, sin odödlighet, sin visdom och sin evighet för att hon ska kunna stanna på denna jord, denna plats, denna Utinalista källa för evigt! Ropar Sieer högt och ett vrål lämnar Nicolais läppar medan han känner hur hans insida kokar och hans utsida blir lika kall som is.

Scarlett såg på Aigale och lade huvudet på sned.
- Jag ska bara sträcka på mig och gå för att uträtta mina behov. Sen ska jag lära mig att brodera.
Scarlett log och hon såg kusken hålla t sin hand och hon såg på Abigale.
- Ska jag gå t först? Eller ska sällskapet t först?

( A )

Abigale ser på Scarlett,
- Eftersom att jag itne planerar att lämna vagnen denna ång så kan ni gå ut. När det gäller vem som ska gå ut först så är det oftast sällskapet som går ut först när man är på okänd ort men när man går på högre tillställningar som baler, bröllop, dödsdagsfirande och liknande så ska den viktigaste personen lämna vagnen först. Säger hon och ler mot flickan.

Hon nickade och hon lade huvudet på sned och såg på henne.
- Då förstår jag. Du vid sådana här tillfällen och baler och fester och andra tillställningar så är det jag eller Nicolai.
Hon nickade. Med ett leende såg hon ut genom fönstret och hon lutade sig sedan tillbaka.
- Lugna ner dig själv du kan inte hänga på dörren. Då ser det ut som du är otålig viskade hon för sig själv och knäppte händerna.

( A )

Abigale ler lite försiktigt för sig själv medan hon ser på flickan som viskar om att hon måste lugna ner sig, Abigale har otroligt bra hörsel vilket hör ihop med hennes odödlighet så hon kan höra det mesta. Det är därför herr Blackwood inte behöver ropa högt för att hon ska höra honom.

Vagnens dörr öppnas och kusken sträcker sin hand mot Abigale som skakar på huvudet och kusken vänder då sin blick mot Scarlett och sträcker henne sin hand medan han böjer ner sitt huvud utav respekt för sina överordnade.

( N )

Sieer släpper taget om hans hand och lämnar belles panna med sin andra hand.
- Det är gjort... Hon kommer att stanna för evigt om inte ni dör eller väljer att ta ifrån henne hennes odödlighet. Säger Sieer och ser på honom.
- Tack Sieer... Mumlar han och reser sig upp trots plågorna som härjar inuti hans kropp.
- Ni, herr Blackwood, är en stark man. Men jag kan se plågorna ni känner inom er genom era ögon. De må vara svarta men jag kan se rakt genom dem. Säger Sieer och lägger sin hand på Nicolais arm. Han ser ner på hennes hand och sluter sina ögon.

Sieer börjar plocka ihop sina saker medan Nicolai ser på Belles medvetslösa kropp på golvet.
- Ni är en vänlig man Nicolai, jag avskyr vad ödet har att ge er.... Nicolai vrider sitt huvud hastigt och ser på Sieer, hon har börjat gå ut ur rummet men Nicolai springer och på mindre än en sekund står han framför henne.
- Vad menar du med det Sieer? Hans e rmed hårda ögon på henne.
- Blackwood, ni vet att jag inte kan avslöja framtiden här. Hon ser upp på honom med hårda ögon, hårdare än vad man kan tro att hon kan få när man ser på den lilla kvinnan som står bredvid honom.
- Sieer.... Säger han med iskall röst.
- Möt mig i min stuga när månen står som högst. säger hon och sedan lämnar hon rummet. Nicolai ser på Belles medvetslösa kropp. Hennes bröstkorg reser sig upp och ner av ren vana, trots att hon inte längre behöver andas.

"Om inte jag minns fel så sa Abigale att det gör ont att inte andas, eftersom det är en del av kroppens naturliga tillstånd. Jag måste hålla med henne, när jag inte andades på över 4 år så kändes min kropp konstig, men ingen smärta som odödliga som Abigale är." Tänker han medan han långsamt vandrar fram till Belle.

Hon tog försiktigt kuskens hand och böjde på sitt huvud för att inte slå i det i dörrkarmen och hon klev ner på marken och hon log.
- Jag kommer tillbaka snart. Ge er inte iväg utan mig.
Hon sa det sista med ett leende och skrattet i halsen.
Efter det så började hon gå mot en liten stuga bakom världshuset och hon kom senare tillbaka. Hon log och såg på kusken.
- Kan ni öppna åt mig?
Hon log medan hon höll sin klänning lite uppot för att inte smutsa ner den.
- Det är så vackert här och jag tycker det är synd att vi inte kan stanna längre.

(Belle)

Hennes nattsvarta hår låg bakom henne men hennes lugg täckte hennes ögon och läpparna var smått särade. Inga som helst livstecken eller några rörelser.